Öppet
brev till miljöminister Lena Sommestad
Bästa
Lena!
Winston Churchill gjorde på sin tid observationen: ”Ibland
snubblar människor över sanningen. De flesta reser sig dock
snabbt och skyndar vidare som om ingenting hänt.” Tiderna förändras.
När det gäller miljöfrågorna får vi numera
sanningen kastad i ansiktet med sådan kraft att det måste
vara oerhört starkt visir på självbe-drägeriets rustning
för att man ostörd ska kunna skynda vidare. Ändå
lyckas regeringen med denna fantastiska bedrift, framför allt när
det gäller den miljöfråga som antar alltmer alarmerande
proportioner – elsmogen, det vill säga den dramatiskt ökande
mängden elektromagnetisk strålning.
Vi är en växande grupp människor som klart och tydligt
visar vartåt det barkar, genom att inte längre uthärda
dagens elintensiva miljö. Många av oss har för länge
sedan tvingats fly till ensligt belägna platser för att undkomma
det vi inte tål.
Du säger ofta att ni i regeringen tar oss och våra symptom
på största allvar. Att ta någonting på allvar innebär
att man försöker göra något åt saken. Det ni
gör är att med alla medel, och ofta mot lokala politikers mer
hänsynsfulla hållning, driva igenom 3G-utbyggnadens totaltäckningskrav,
digital-TV, digitalradio, Tetra-system och allt annat som gör att
även våra små reträttplatser blir obeboeliga för
oss.
Hur ska vi tolka det?
Den enda tolkning som verkar rimlig är att ni vill röka ut oss,
få oss att försvinna, så att vi inte ska gå här
som en påminnelse om att all den där forskningen som påvisar
allvarliga hälsokonsekvenser av elektromagnetiska fält och strålning,
i synnerhet mikrovågsstrålning, kanske har precis så
rätt som man kan anta, att döma av dess överväldigande
mängd och samstämmighet.
Precis som ni försöker trolla bort oss och våra erfarenheter,
försöker ni trolla bort denna forskning genom att säga
att den är dålig, oavsett hur väl genomförd den är,
hur ofta den upprepats och hur väl den är publicerad. Den forskning
som inte visar på några risker verkar inte behöva underkastas
några krav alls – den behöver inte ens existera för
att åberopas!
Tyvärr måste jag påpeka att era planer kommer att misslyckas.
Vi som i dag är svårt elöverkänsliga och har varit
det länge, vi försvinner nog snart. Det förargliga är
bara att vi elöverkänsliga dagligen blir fler och fler. Tragiskt
nog är vi inte en speciell sorts tokstollar, som ni underförstått
antyder i alla era utttalanden, utan vi är vanliga människor.
Elöverkänslighet drabbar barn, unga, gamla, män, kvinnor,
knasbollar, kloka, högutbildade, lågutbildade – kort sagt
alla slags människor. Och vi är många! Vi är inget
abstrakt problem som går att dribbla bort med hänvisningar
till teknikrädsla, torr luft, psykosociala problem, flimmer från
lysrör, hög lufttemperatur och annat nonsens. Vi blir dåliga
av elektromagnetiska fält och strålning och vi blir bättre
om vi får vistas i miljöer där strålningen är
låg. Krångligare än så är det inte.
Jag kan försäkra dig om att vi som har brottats med problemet
länge har utsatts för tillräckligt många ofrivilliga
provokationstest för att vara helt på det klara med vad det
handlar om.
Vi har fått nog av att man försöker tysta oss med att
helt ovetenskapligt genomförda provokationstest inte visat på
samband mellan våra svåra symptom och elektromagnetiska fält.
Vi har fått nog av att ni använder vetenskapen som medel för
att dölja verkligheten, och inte för att försöka förstå
den. Vi har fått nog av att man inte tar vara på våra
erfarenheter, utan i stället berövar oss även de mest rudimentära
mänskliga rättigheter.
Elöverkänslighet handlar om verkliga människors verkliga
problem i verkligheten. Kan inte vetenskapen förklara orsakssammanhangen
beror det på att den ännu inte nått fram till sanningen.
Krångligare än så är det inte.
Vi lider nu. Vi drivs på flykt nu. Våra familjer splittras
nu. Elöverkänsliga barn mobbas och trakasseras nu. Vi fryser
nu i våra husvagnar och tält. Det är nu som vi förgäves
söker efter en människovärdig tillvaro.
Som miljöminister har du det yttersta ansvaret för de skador
som vi åsamkas av hälsovådliga miljöfaktorer. Alltså
har du det yttersta ansvaret för vår situation.
Det är dags att sluta hyckla och hymla. Antingen tar ni problemet
på allvar, och då måste det visa sig i konkret handling
som påverkar vår situation positivt, eller också tar
ni bladet från munnen och säger som det är: ”Vi struntar
i er. Vi ger fullständigt fan i era så kallade mänskliga
rättigheter. Elöverkänsliga är icke önskvärda
personer och därmed basta.”
I linje med detta bör ni då också erbjuda oss fri avrättning.
Det vore betydligt mer humant än ert nuvarande agerande.
Sonja Fredberg
