Sonja och Bo Fredberg är gravt elöverkänsliga. De har under många år bott i ett torp söder om Järna, i ett område som är ovanligt lite belastat av elektromagnetisk strålning. Deras hem har varit en fristad. Men nu planeras byggandet av flera 3G-master i deras närhet och de tvingas på flykt. Nu försöker de med det som verkar omöjligt – att hitta ett ställe som inte hotas av 3G-utbyggnaden.

Miljömagasinet berättade om Sonjas och Bos situation förra året och har nu besökt dem igen.
Deras hälsa har avsevärt försämrats sedan förra året eftersom elektrosmogen tätnar, mobilnäten byggs ut och strålningen blir allt mer högfrekvent. Ett försämrat hälsotillstånd är inte bara ett enskilt problem för dem utan en allmän tendens hos elöverkänsliga.
Ingen 3G-mast har hittills satts upp i deras närhet men planerna fortskrider, och med tanke på att praktiskt taget ingen hittills fått rätt när de överklagat telekomföretagens mastplaner, räknar Sonja och Bo med att någon av masterna snart kommer att stå där.
– De senaste 20 åren har vi försökt anpassa oss. Men det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket man ska behöva krympa livsutrymmet, och nu finns det faktiskt inget utrymme kvar alls, säger Sonja.
Varje utflykt i samhället är numera mycket påfrestande och gör dem svårt medtagna en lång tid.
Deras arbete för att bilda opinion mot 3G-utbyggnaden har också ökat mängden utflykter.

Skada som förrvärras
De är två av initiativtagarna till Vågbrytaren – föreningen mot hälsovådlig elektromagnetisk strålning. Det är en förening som hela tiden växer och vars fokus har legat på att väcka medvetenhet om den dramatiska ökningen av mikrovågsstrålning i vårt samhälle.
Den mest aktuella aspekten av denna fråga är just nu den extremt snabba och totaltäckande utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni (3G). Denna utbyggnad kommer att leda till att strålningsintensi-teten ökar två till tre gånger. När det gäller strålningen från 3G-sändarna är de svårt elöverkänsligas upplevelser samstämmiga i de områden där sändningarna påbörjats: kraftiga neurologiska symptom, som balansrubbningar, synrubbningar, kraftlöshet, kramper och hjärtklappning.
Elöverkänslighet, som är ett missvisande ord, är egentligen en skada som fördjupas och förvärras varje gång man överskrider sin toleransnivå för elektromagnetiska fält och strålning.
– För varje smäll blir vi känsligare, säger Bo.
Arbetet i Vågbrytaren med möten och föreläsningar har inneburit många smällar eftersom de vistats i miljöer med stark strålning. I maj deltog de till och med i demonstrationen mot 3G i centrala Stockholm.
– Det var en medvetet kalkylerad risk för att det var så viktigt, säger Sonja.
De som kände Sonja blev oroliga för att hon skulle förlora medvetandet när de tydligt kunde se att hon fick en kraftig allergisk reaktion och blev allt sämre under marschen.
– Sonja svullnade enormt och blev helt rödflammig, säger Bo.
Bo själv fick andra reaktioner, han blev yr och vimmelkantig och uppfattades som alkoholpåverkad.
– När jag kom hem och lade mig i sängen var det som att åka berg och dalbana under många timmar.

Outhärdligt elstängsel
Förutom att de blivit känsligare av att oftare utsättas för hög strålning, så har deras hemmiljö under sommaren blivit outhärdlig på grund av grannens elstängsel. Grannen har hästar som sommartid får gå innanför elstängsel. Elstängsel har pulsande elström som elöverkänsliga påverkas starkt av.
Tidigare har de kunnat komma överens med grannen om att bara ha ström på när de inte är hemma. Men nu har grannen bestämt att strömmen ska vara på nästan jämt. Det här har gjort situationen akut outhärdlig för Sonja och Bo som har tvingats låna en husvagn för att kunna bo skyddade bakom ett berg någon kilometer hemifrån.
Paradoxalt nog har deras kamp för att få in området de bor i som lågstrålande zon i kommunens översiktsplan nu gett resultat.
– Samma dag som vi fick reda på att kommunen vill göra området här till lågstrålande zon bestämde grannen sig för att elstängslet skulle vara på dygnet runt, säger Bo.

Osäker lågstrålande zon
Försök att lösa problemet har misslyckats. Även om Sonja och Bo skulle bekosta material, arbete och underhåll för hagar med trästaket får de ingen garanti för att grannen inte skulle använda elstängsel i alla fall.
Till detta kommer osäkerhet om den påtänkta lågstrålande zonen runt deras hem verkligen kommer att fungera som ett skydd mot de planerade 3G-masterna. För närvarande hotar 3 master – den närmsta planeras sättas upp av Aktelo för Telia och Tele2, bara 500 meter bort.
Kommunen gav inte bygglov för den, Aktelo överklagade till länsstyrelsen och länsstyrelsen återsände ärendet till kommunen för omprövning.
3GIS vill bygga en mast för Vodaphone och 3 på den andra sidan om torpet – ett ärende som är återremitterat för behandling till statsbyggnadskontoret. Även den tredje masten är planerad av 3GIS, 2 kilometer bort, alldeles utanför gränsen till den tänkta lågstrålande zonen. Den masten är godkänd av kommunen trots att den med all sannolikhet kommer att omintetgöra Sonjas och Bos möjligheter att bo kvar och göra talet om lågstrålande zon till tomma ord.
– Kommunen har sagt att om strålningen höjs i zonen när masten har satts upp så ska masten tas ner igen. Vi får hoppas att kommunen har juridisk möjlighet att genomdriva detta, men det är omöjligt för oss att bo kvar under pågående rättstvister med sändare som är i drift, säger Bo.

Allt fler drabbade
De är i samma situation som Per Segerbäck i Norrtälje, som fått uppmärksamhet i media. Även han är gravt elöverkänslig och hotad till livet av en mast som kan komma att byggas vid gränsen av den planerade lågstrålande zon han lever i.
Något väsentligt har tappats bort när inte buffertzoner utanför de lågstrålande zonerna planeras in. Att inte detta är en självklarhet när de lågstrålande zonerna nu börjar bli verklighet, eller att de få lågstrålande zoner som vissa kommuner kan tänka sig inrätta ändå blir för små är typiska exempel på de elöverkänsligas övermäktiga motstånd. Varje liten seger eller lättnad riskerar att smulas sönder i politiska kompromisser eller av den rättsordning som stöder en utveckling där telekomföretagens möjligheter att sälja mobiltelefoner och tjänster är det primära.
Till följd av detta tillhör Sonja och Bo den växande skara av elöverkänsliga som är på flykt och desperat letar efter ett ställe där de kan bo som inte redan förorenas eller kommer att förorenas av mikrovågor.
De har kollat upp ett hundratal hus, men även på de mest avlägsna platser finns master som skickar ut mikrovågor. Och det har visat sig att många mäklare har köer av elöverkänsliga som söker en möjlig plats att överleva på.
– Det pågår en desperat flykt. En stor grupp människor har olagligen fråntagits sina mänskliga rättigheter i Sverige i dag, säger Sonja.
– Folkhälsan undergrävs, tilllägger Bo, och detta bara för att staten och myndigheterna sitter i knät på mobilindustrin.
Sonja och Bo vill inte sätta sin egen situation i fokus utan poängterar att de är exempel i en långt större problematik. Sonja framhåller:
– Den tunga vetskapen är att det är så många som har det likadant, och att barn är elöverkänsliga och blir miss-trodda och mobbade, och att allt fler får det som oss. Ännu värre är tanken på de effekter som redan börjat visa sig på allmänhälsa och miljö, och som med all sannolikhet kommer att anta katastrofala proportioner inom kort.

Anna Stugvard

Vågbrytaren – mot hälsovådlig elektromagnetisk strålning
Fšreningen verkar fšr att all elektromagnetisk strŒlning ska anpassas till nivŒer som inte medfšr skada eller olŠgenhet fšr nŒgons hŠlsa eller fšr miljšn som helhet. Fšreningen vill vara en vŠckarklocka Ð samla och sprida kunskap om den dramatiskt škande elsmogens hŠlsofaror. Adress: VŒgbrytaren, Nibble By 12, 153 91 JŠrna Telefon: 08-551 576 79, 08-550 163 52 E-post: vagbrytaren@jdb.se Postgiro: 330218-9 Medlemsavgift minst 100 kronor

”Inhumant hycklande om att elöverkänsliga tas på allvar”