Sverige har tagit det första steget i riktning mot en svensk gedigen bioteknikpolitik. Men Bioteknikkommitténs förslag innebär stora förändringar: Två nya myndigheter ska skapas för att hantera gen-teknikens etiska problematik och föra en dialog mellan människor och experter. Flera nya lagar för att reglera när genteknik används på människor ska införas.
Men även om det finns många risker med genteknik ser kommittén många möjligheter. Genterapi där man i framtiden förmodligen kommer att kunna bli av med astma geom att byta ut vissa gener är ett exempel.
Miljömagazinet tog ett samtal om den paradoxala gentekniken som både kan komma att förbättra livet och innebära risker, med Lennart Pettersson, sekreterare i kommittén.
Vad ser du för möjligheter för biotekniken på läkemedelssidan?
– Ta fram nya och bättre vaccin och mediciner är två viktiga saker. Men i ett framtidsperspektiv medför kartläggningen av våra gener stora möjligheter. Eftersom det är en persons gener som avgör vilka mediciner hon tål och exakt hur stor dos av medicinen hon behöver, kan en kartläggning av generna hjälpa till att välja den bästa medicinen och den optimala dosen. På så sätt kan man minska biverkningar för att man inte tål medicinen eller har fått för stor dos.
– När det gäller diabetes forskar man på att försöka föra över de celler som producerar insulin till sockersjuka. Det är också när gentekniken används inom läkemedelsframställningen som motståndet från gemene man är minst, till skillnad från när gentekniken används inom Jordbruket eller i livsmedelsproduktionen.
Vad ser du för risker?
– Ett problem är ju om informationen om en människas gener kommer i fel händer eftersom det då kan kränka hennes integritet. Får till exempel en arbetsgivare eller ett försäkringsbolag tag i information som visar att en person har en ärftlig sjukdom i släkten kanske den personen inte får någon anställning eller riskerar att få en högre försäkringspremie. Men dessa ska helt enkelt inte ha denna information.
– Vi tycker att varje människa ska ha rätt att få reda på hur deras egen genuppbyggnad ser ut. En kartläggning kan vara till stor nytta för människor eftersom det medför att den som vet att den har ärftlig cancer i släkten kan ändra livsstil, till exempel sluta röka. En kvinna som till exempel har anlag för bröstcancer kan på så sätt kontrollera sig oftare eller göra som vissa kvinnor, operera bort brösten för att försäkra sig om att slippa få cancer.
Hur ställer ni er till genterapi. Det vill säga att man kan byta ut ”dåliga” gener för att förhindra en ärftlig sjukdom?
– En sjukdom beror ofta på att en gen inte fungerar och vi tycker att det är bra om man i framtiden kan byta ut gener så att folk blir av med till exempel astma. Men vi tycker inte att man ska gå in och ändra så att dessa ”nya” anlag går vidare till barnen. Givetvis är det bra att föra vidare bra gener, men det finns ett psykologiskt problem om man börjar ”radera” ut sjukdomar och det är att det ger signalen till handikappade och att det är fel på dem och att detta är en sjukdom som vi inte vill veta av. Vissa upplever det som kränkande att bli ett ”problem”. Vissa vänder sig också mot tanken att försöka skapa den ”perfekta människan”.
Vad ser du för möjligheter med genteknik inom jordbruk och livsmedelsframställning?
– En av de största möjligheterna är att man med tekniken kan öka livsmedelsproduktionen. Allt mer mark förlorar sin bördighet på grund av erosion som gör att öknarna breder ut sig och här kan gentekniken hjälpa till genom att man till exempel kan ta fram grödor som tål torra jordar.
– Ett annat positivt exempel är ett nytt ris som är genmanipulerat och där man har fört in järn och A-vitamin. I fattiga länder är järnbrist vanligt och varje år blir 500.000 barn blinda på grund av A-vitaminbrist.
Men flera forskare är kritiska till detta ris eftersom de menar att det är absurt att man har lagt en miljard kronor på att ta fram riset när det finns många billigare och bättre alternativ som till exempel grönsaker och råris, alternativ som innehåller många andra vitaminer och mineraler.
Kritiken går också ut på att riset bara är ett sätt att tjäna pengar och att riset också innehåller ”första generationens” genteknik och hotar säkerheten för människor och miljö.
Vad anser du om den kritiken?
– Det finns vissa forskare som framför den kritiken, men jag menar att för många fattiga är detta ris ett alternativ till kött och ägg som de inte har råd med och därför ser jag riset som positivt för många fattiga.
Vad ser du för risker med genteknik inom jordbruket och livsmedelsektorn?
– Jag bedömer riskerna med genteknik som ganska små. Man kan inte vara helt säker på vad som händer med det man genmanipulerar, men å andra sidan så vet man inte vad som händer när man korsar saker vid traditionell växtförädling heller.
– Men vid genmanipulering vet man åtminstone vilka gener man har fört över och det vet man inte vid vanlig växtförädling. Vad är det som säger att genmat skulle vara farligare än vanlig mat? Risken finns att genmanipulerat pollen som är resistent mot vissa ogräsmedel sprids via vinden, vilket resulterar i att bekämpningsmedlet sedan inte biter på ogräset. Men genom att alternera grödor och bekämpningsmedel och inte använda samma sort varje år så kan man minska riskerna att göra ogräset resistent, betydligt.
Men tror du att det innebär en större risk att korsa gener från olika grupper, till exempel att lägga in en fiskgen i en potatis jämfört med att ta en gen från ett äpple och lägga in i ett annat äpple?
– Det finns inget som säger att det skulle vara farligare. Men risken som finns är att människor som är allergiska mot fisk då till exempel skulle bli allergiska mot potatis om den överförda genen leder till produktion av ett allergiframkallande ämne.
Hur kan biotekniken användas inom miljöområdet?
– Den stora vinsten skulle vara om man kunde förändra sammansättningen i potatis, raps eller träd på ”rot” alltså när de växer. Det kan till exempel vara att genmanipulera trädens fibrer så att papperskvalitén blir bättre och att det på så sätt går åt mindre träd vid papperstillverkning.
– Man skulle också kunna få fram bättre raps som kan förbättra kvalitén på rapsolja och användas som drivmedel i form av biodiesel. Inom plastindustrin används i dag petroleum som råvara, men genom att genmanipulera raps så kan man få fram rapsolja som kan användas till plasttillverkning i framtiden. Detta sammantaget kan minska koldioxidutsläppen.
Vad har du för inställning till genteknik?
– Jag tycker att man ska använda tekniken där den är till nytta för konsumenter och miljön. Man måste bedöma det från fall till fall, men finns det vetenskapliga studier som pekar på att det finns en risk så ska man inte använda tekniken.
Ni föreslår att man ska skapa ett teknologiråd.
Vad ska deras arbetsuppgifter vara?
– Idén med ett teknologiråd har vi lånat från Danmark där det har fungerat bra. Många är negativa till genteknik och debatten är emellanåt överdriven åt olika håll och rådets uppgift är att objektivt informera allmänheten om ny genteknikforskning på ett tidigt stadium. Meningen är att rådet ska stimulera till en sansad debatt i genteknikfrågan.
– Rådet ska försöka informera människor om genteknik så att de kan bilda sig en egen åsikt, men inte försöka övertyga medborgarna om att genteknik är bra.
Vad ska den andra myndigheten, Bioteknikinspektionen, som ni vill bilda, syssla med?
– Den ska vara en tillsynsmyndighet och ha ett överordnat ansvar för bioteknikfrågor i Sverige. Tanken är att jordbruksverket precis som nu ska besluta om rutinärenden i genteknikfrågor, medan Bioteknikinspektionen ska ta sig an ärenden som är mer kontroversiella eller avgöra frågor där olika myndigheter inte är överens.
– Inspektionen ska också avgöra om en teknik är riskabel och etiskt godtagbar och också ha makt att stoppa riskabla och oetiska projekt samt skapa en policy när det gäller bioteknik. Bioteknikinspektionen kan skapas genom en omorganisation av nuvarande gentekniknämnden.
Behövs det ökad forskning inom bioteknikområdet?
– Ja, i dag satsar företagen i runda tal fem miljarder på forskning och staten en miljard och vi måste öka på den statliga forskningen med cirka 500 miljoner för att ligga i täten av utvecklingen. Nu satsas det bara ett par miljoner per år på att undersöka eventuella risker med genteknik och det skulle inte skada om man öronmärkte 10 miljoner till detta.
Flera organisationer tycker att kunskapen om riskerna är för dåligt kända för att tillåta storskalig odling av gentekniskt modifierade grödor.
Vad anser du om den kritiken?
– Jag tycker att man ska bedöma det från fall till fall. Till exempel ser jag inget problem med att odla Svalöv Weibulls genmodifierade potatis eftersom den inte ska ätas och inte har någon vild släkting som gener kan spridas till. Däremot tycker jag inte att man utan vidare ska tillåta odling av genmodifierad tall eller lax. Lax eftersom den kan rymma och para sig med vilda laxar och på så sätt förstöra den vilda laxens naturliga anpassning till sin miljö.
– När det gäller tall är det samma sak. Gener från genmodifierade tallar kan sprida sig till vanliga tallar och förändra dem. Det går dock att odla lax i landbaserade anläggningar utan rymningsrisk och att odla genförändrade träd som är helt sterila.
Vad anser du om bioteknikkommitténs utredning?
– I utredningens direktiv ingick att man under tiden utredningsarbetet försiggick skulle sätta igång en debatt om frågorna och aktivera allmänheten, men det har varit ganska tyst och detta är en brist. Det har delvis berott på att man inte haft tillräckligt stora resurser. Utredningen har varit parlamentarisk sammansatt och politikerna fick ägna första året åt att läsa in sig på bioteknik och genteknikfrågan och därför kunde de inte gå ut och debattera frågorna.
– En annan brist är att gruppen beslöt att inte anlita fasta experter till sammanträdena, utan nöjde sig med att skaffa sig information via studiebesök och hearingar. Personligen tror jag att man ville hålla diskussionerna inom politikerkretsar och kunna sätta dagordningen själva och inte bli överkörd av starka experter.
Kenneth Samuelsson
– Viktigt att skapa dialog kring etiska
frågor
