Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 18, 6 maj 2016

Opinionsarbetet måste du klara själv

Hur har man störst chans att påverka politiken? Frågan har ständig aktualitet. Nu senast när Miljöpartiet våndas med frågan om att sälja eller inte sälja Vattenfalls brunkolsgruvor. Grunden för politiken är opinionen i samhället. I en demokrati ska ju riksdagens partier representera folket. Ett litet parti, som ligger före den allmänna opinionen kan inte utan stor fingerfärdighet få majoritet för sina förslag i riksdagen. Eller i en regering.

Miljörörelsens strävan att skapa ett miljövänligare samhälle går trögt, om vi bortser från smärre insatser såsom exempelvis att bygga cykelbanor eller återanvända urvuxna kläder, nog så bra i och för sig, men inte på långa vägar tillräckligt ens om vi fyller på listan med små framsteg.

Vi fortsätter att bidra till klimatförändringarna trots alla internationella möten, nu senast i Paris. Miljöminister Åsa Romson har i höstas (2 november i Aftonbladet) proklamerat att våra utsläpp av växthusgaser i Sverige minskar. Men hon glömmer samtidigt att påpeka, att om svenskars konsumtion av importerade varor inkluderas i utsläppsbalansen, fortsätter våra utsläpp att öka. Vi importerar ju alltmer från Kina och andra nyindustrialiserade länder. Således går utvecklingen i denna övergripande fråga åt fel håll. Låt oss antaga att den ganska stora grupp människor som verkar inom MP skulle verka mer fokuserat på just miljö- och klimatfrågorna utifrån naturens krav i stället föra att samverka med andra partier, som inte driver miljöfrågan särskilt helhjärtat. Hade klimatfrågan fått större tyngd då? Innan valen agerar flertalet partier mer utåtriktat än när man sitter i en regering och ska administrera makt.

Thomas Mathissen, den norske rättssociologen, skriver under 1970-talet om världsförbättrarrörelsens dilemma eller kanske faror; antingen att bli indefinierade i det politiska systemet och bli som de andra partierna. Eller att stötas ut som orealistiskt och förlora folkets förtroende. Men detta perspektiv fokuserar mer på rörelserna/partierna själva än på sakfrågan. Jag tänker mig att de besjälade världsförbättrarmänniskorna i olika småpartier kanske gör större nytta att engagera sig i rörelser, vars främsta syfte inte är att själva ta den politiska makten, utan att så in sina tankar i de befintliga stora partiernas huvuden genom att påverka den allmänna opinionen.

Det är ju först när opinionen verkligen vill göra förändringar som det fins stöd för partierna att lägga konstruktiva förslag i riksdag och regering.

När miljörörelsen anklagar partier för att inte genomföra miljökraven i parlamenten, bör därför den utomparlamentariska miljörörelsen rannsaka sig själva varför de inte fått med sig opinionen. För svag organisation och kraft? I det läget kunde ju partifolket fundera på var de gör störst nytta; att hjälpa till med basopinionsarbetet eller att sikta på karriär i partiet.

Man bör nog först bygga opinionen stark bland folket, sen kommer partierna att slåss om att förverkliga de nya värderingarna. Att hoppas på att miljö- eller vänsterpartierna ska fixa klimatet är att hoppas för mycket. De kan i bästa fall spela bollen i mål. Men att driva bollen mot målet är din och min uppgift. I bästa fall få vi med oss några som inte längre lägger sin kraft i det inomparlamentariska gruppernas eviga möten runt borden i slutna rum och istället förenar sig med de verkliga opinionsbildarna.

Ulf Flodin
Linköping

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share