Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 12, 24 mars 2016

Sverige har snart bara en stor virkesåker!

I Sverige består cirka 70 procent av landytan av skog. Men vad är skog för något?

Det beror på vem man frågar. En ekolog skulle svara att det är ett levande ekosystem där träd, stenar, mossor, lavar, svampar, djur och växter gemensamt skapar en stor biologisk mångfald. Här finns både unga, gamla och döda träd som är hem till en rad olika arter som är beroende av trädets alla olika livsstadier. Det svenska skogslandskapet består idag främst av träd av samma art (gran och tall), planterade efter kalhuggning i fint ordnade i rader och blir därmed en slags monokultur.

Kollar man på hur mycket skyddad skog vi har, i hektar eller procent, har Sverige inte mycket att slå sig för bröstet; knappt fyra procent av den produktiva skogsmarken är långsiktigt skyddad som naturreservat eller nationalpark. Den svenska "skogsbruksmodellen"; med frihet under ansvar, går ut på att skogsnäringen självmant ska skydda skog, samt bruka skogen med generell hänsyn till miljön så att miljömålen kan uppnås. Skogsstyrelsen hinner besöka cirka fem procent av alla skogar som ska huggas, de resterande 95 procent försvinner i blind tro att den biologiska mångfalden finns kvar.

Det svenska skogsbruket innebär att naturvård och miljöhänsyn är frivilligt, och att vi för varje träd som vi hugger ned ska plantera minst en ny planta, "Klimatet kan räddas". Men när det kommer till att rädda biologisk mångfald så liknar det snarare en återvändsgränd än en vacker cirkel som sluts oavsett hur man misshandlar systemet. Utifrån Stockholm Resilience Centers planetära gränser är biologisk mångfald med råge den som är främst överskriden, medan klimatet hamnar på tredje plats.

Vi i Gröna Studenter vill därför att skogen brukas ur ett holistiskt perspektiv, där alla skogens ekosystemtjänster tas omhand och nyttjas hållbart, samtidigt som vi strävar efter att leva i en värld innanför de planetära gränserna.

Vi vill att statliga Sveaskog som Sveriges största skogsägare går före som en föregångare genom att ta sitt ansvar, inte minst för att uppnå våra miljömål "levande skogar" och "ett rikt växt- och djurliv". Detta genom att staten först, använder mer av Sveaskogs planterade virkesåkrar till bytesmark för att kunna skydda gammelskog hos andra skogsägare. Att Sveaskog sedan börjar bedriva ett kalhyggesfritt skogsbruk istället för de förlegade kalhyggesmetoderna på större arealer, sist att Sveaskogs skyddsvärda gammelskogar övergår till att bli naturreservat men utan ersättning från anslagen för skydd av natur.

Rebecka Le Moine, Gröna Studenter Linköping
Johanna Löfberg,Gröna Studenter Uppsala
Ernest Carlsson,Gröna Studenter Leksand
Rut Blomqvist, Gröna Studenter Göteborg
Lawino Maria Johnson, Gröna Studenter Piteå

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share