Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 10, 11 mars 2016

Turkiets regim och Daesh gör gemensam sak

Vad vill Sverige göra för att få till en fredlig lösning i Mellanöstern där konflikten mellan kurder och turkar utgör en viktig del? Alternativt, ska vi finna oss i att stå som hjälplösa åskådare till den maktkamp som nu verkar dra in världen i ännu ett världskrig?

Läget i Turkiet och Syrien går nu från allmän terror till öppet folkmord. Den turkiska regimen och den Islamiska staten Daesh gör gemensam sak mot det kurdiska folket! Jag är irakisk kurd och har under åren fått se hur den legitima kampen för ett fritt Kurdistan övergått till ett allas krig mot alla och där den turkiska regimen nu passar på att anfalla de kurder som framgångsrikt satt stopp för IS mordiska framryckning i Syrien och Irak.

Utvecklingen eskalerar i hela området genom de stater som nu sänder stridsflyg och kanske marktrupper för att stärka egna intressen. Situationen har obehagliga likheter med läget på Balkan 1914. Det känns som om vi väntar på den kula som ska starta ännu en världsbrand.

Sverige dras även på hemma-plan in i våldsspiralen med till exempel väpnade attacker från turkiska fascister/islamister mot politiskt aktiva kurder i Sverige. Nu även med mordförsök på öppen gata i Fittja.

Turkiets regering drog förra våren upp planerna för, och gav sommaren 2015 order om, en storskalig offensiv mot oppositionella kurder både inom och utom Turkiet. Miljoner kurder påverkas av utegångsförbudet i flera städer, godtyckliga arresteringar och rena krigshandlingar som har drivit hundratusentals kurder på flykt.

Fredsförhandlingarna som nu pågår i Geneve bör inte ha som mål ett stillestånd som för årtionden gör området beroende av FN och eviga biståndsprojekt och som inte löser några långsiktiga problem utan bör istället syfta till att lösa de motsättningar som funnits sedan kolonialtiden.

Det är det första steget och då blir de följande stegen så mycket enklare. Första världskriget avslutades med förespeglingen att den amerikanske presidenten Wilsons 14 punkter skulle utgöra en stabil grund för fred och harmoni i Europa. Självstyre för alla folk och folkomröstningar i gränskommuner för att avgöra landstillhörighet. Wilsons punkt 12 handlade om att garantera trygghet för alla folk som lever i Turkiet. Snart nog hundra år senare är förhållandena för kurderna än värre.

Min plan är alltså till synes enkel men helt nödvändig. Att ge de olika folken självbestämmande i nationsbyggande. Detta frigör enorma krafter som behövs i återuppbyggnadsarbetet.

För att Sverige i enlighet med gamla fina traditioner ska kunna bidra i detta oerhört komplicerade arbete föreslår jag inrättandet av ett speciellt Fredsdepartement, tankar som redan finns inom vissa delar av Miljöpartiet, där människornas önskemål i sann demokratisk anda ska utgöra grunden för en fredsplan omfattande Mellanöstern. Alternativt så gör man sig berett på att ta emot hundratusentals nya flyktingar!

Rebwar Hassan (MP)
Stockholms läns landsting

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share