Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 9, 4 mars 2016

Återvinn det återvinnbara

Ben och aska från en avliden innan askberedningen.
(Foto: Civicnightwatcher / Wikimedia CC BY-SA 3.0)

Enligt Begravningslagen ska sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen tillföras askurnan. Om det inte kan ske, ska innehavaren av krematoriet låta förstöra delarna eller gravsätta dem inom en allmän begravningsplats. Det kan framstå som en okomplicerad lag, till för att säkerställa att stoftet efter en avliden person hanteras på ett värdigt sätt. Men lagen gör att stora mängder metall undanhålls från återvinning.

Enligt uppgift från Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) kremeras i Sverige cirka 70000 personer per år, varvid cirka 22 ton metaller tas om hand och grävs ned. Metallen består huvudsakligen av delar från kistan såsom gångjärn, lås, stag och spikstift eller större häftklammer, men en stor del utgörs också av proteser av olika slag. De metaller det handlar om är bland annat järn, kobolt, krom, titan, aluminium, guld och platina. Den praktiska hanteringen av metalldelar som inte förbränts vid kremeringen varierar bland Sverige krematorier, men i regel grävs metalldelarna ner någonstans på kyrkogården.

Utredningen om vissa begravningsfrågor har analyserat om det är lämpligt att införa en miljövänlig hantering av metaller efter kremering, med hänsyn till så väl etiska som miljömässiga och ekonomiska värden. Utredningen konstaterar att starka miljömässiga skäl talar för att återvinning av metallföremål ska införas, men också att det vore mer vördnadsfullt att ta hand om metallföremål och låta dem återgå till kretsloppet.

Kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm har i sitt remissvar på utredningen ställt sig bakom utredningens förslag om att metallföremål som inte förbränts vid kremering och som skiljts från askan ska återvinnas, bland annat med hänvisning till att det är ett arbetsmiljöproblem för personalen att tvingas gräva ned metallskrotet på begravningsplatsen, då många anställda upplever detta som oetiskt.

Under perioden januari - augusti 2013 genomförde Kyrkogårdsförvaltningen en egen utredning vid Skogskrematoriet om metaller efter kremering. Utredningen visade att 2280 kremationer genererat 439 kg (kilogram) metallskrot eller i genomsnitt 190 gram från varje kremation. I förhållande till de stora mängder som passerar metallåtervinningen från förpackningsinsamlingen är detta förstås i det närmaste försumbart. Men samtidigt vore det en oerhört enkel åtgärd att korrigera Begravningslagen så att även metallresterna från kremeringen kan återvinnas. Miljöpartiet kan i regeringen inte bara fokusera på de stora, svåra miljöfrågorna, utan måste också plocka de enkla frukterna. Jag förutsätter därför att Kulturdepartementet, som faktiskt är ansvarigt departement, återkommer till riksdagen med en proposition i frågan.

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se