Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 6, 12 februari 2016

Behövs folkbildning om värdlandsavtalet

Äntligen har värdlandsavtalet och Nato kommit upp till ytan i massmedia! Självklart måste det föras ett fritt och demokratisk samtal om den största säkerhetspolitiska förändringen för vårt folk på 200 år. Det har varit en lång tid som tystnaden kring vår alliansfrihet och neutralitet varit nästan total, om man inte varit speciellt intresserad.

Så många människor häpnar när de får reda på hur det står till med vårt land, hur långt samarbetet med Nato redan fört oss. Ganska många av oss trodde tills nyligen att vi har en självständig utrikespolitik, där vårt oberoende fortfarande kunde hjälpa oss och andra att med fredliga medel bibehålla freden. Detta stöds av DN/Ipso:s undersökning i december 2015, där 50 procent av Sveriges befolkning var emot en Natoanslutning, 34 procent var för.

Efter att ha hört Peter Hultqvists uttalanden på Folk och försvar angående debatten om värdlandsavtalet vill vi gärna komma till tals. Han polemiserade där mot en av honom själv förvrängd version av kritikernas argument - ingen har talat om tvingande bestämmelser i avtalet. Alla Natoåtgärder i värdlandsavtalet förutsätter svenskt godkännande, (det vill säga regeringsbeslut enligt Hultqvist).

Vi anser att detta avtal ger alldeles för stort spelrum för en liten grupp människor att kunna ta oöverskådliga beslut på kort tid i ett krisläge samt att hela upplägget går ut på väpnad konfliktlösning. Tänk på att regeringar kommer och går, att regeringar kan göra felbedömningar, att regeringar kan ha andra intressen än majoriteten av befolkningen och att regeringar kan bli utsatta för påtryckningar. Till exempel fick Tony Blair i oktober be om ursäkt för att Storbritannien tillsammans med USA gick i krig mot Irak utifrån falska grunder. Han bad också om ursäkt för landets bristande förståelse för följderna, en klen tröst för alla som drabbats av kriget. Han erkände också att kriget i Irak bidrog till att terrorgruppen IS växte fram.

Det räcker att värdlandsavtalet öppnar för en möjlighet att kärnvapen kan placeras i Sverige, att Nato kan placera trupper här, kan bygga upp Natobaser i Sverige och att Nato kan använda svenskt territorium för angrepp på tredje land, för att göra oss mycket osäkra för framtiden.

Vi är många nu som sett Sverige förvandlas från att vara ett så kallat neutralt land med fredssträvande människor i regeringsställning, till att bli en övningsarena för länders militärer och vapentillverkare, där vår egen militär ofta befinner sig i främmande länders konflikter under annat lands befäl, som till och med gjort att vi inte kunnat ställa upp med hjälp till FN när de bett om det. Vi tror helt enkelt inte att detta är rätt väg att gå för att upprätthålla freden!

Låt oss i stället behålla Sveriges självständiga utrikespolitik och vägra bidra till framtida katastrofkrig och därmed skapa fler flyktingkatastrofer. Låt försvarspolitiken återgå till att försvara Sverige där Sverige ligger. Satsa på mer internationellt samarbete, men då med alla parter, man löser inte konflikter genom att bara prata med sina vänner - utan även med sina meningsmotståndare. Fördjupa fredsarbetet genom att satsa på fredsfrämjande insatser, sociala och kulturella utbyten, handels- teknik- och forskningsutbyte, fredsforskning och konflikthantering via FN, EU och OSSE.

Politikerna måste börja lyssna på oss väljare igen. Föregå beslutet om Värdlandsavtalet med en folkbildningsinsats via folkrörelserna och studieförbunden där en genomgripande och bred folklig diskussion kan äga rum. Eftersom detta är en så oerhört stor förändring av Sveriges säkerhetspolitik. Och redovisa då också hur långt vårt nuvarande samarbete med Nato tagit oss.

Anne Rosberg
Per Abrahamsson
Kvinnor för fred

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share