Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 34, 21 augusti 2015

Bojkotta Fortum

Berlaymontbyggnaden, Europeiska kommissionens högkvarter, Bryssel.
(Foto: Stephane Mignon derivative work: MagentaGreen / Flickr Wikimedia CC BY 2.0)

Det har ända sedan EU- och EMU-omröstningarna i Sverige funnits folk på vänsterkanten som hävdat att EU är en union där man kan föra en radikal vänsterpolitik och som kan användas för att ta kontrollen över storbolag och storfinans. De har beskrivit utopier om "ett rött Europa".

De borde rimligen ha tagits ur denna villfarelse efter den senaste uppgörelsen mellan EU och Grekland. Där har EU:s högerkrafter tvingat den grekiska regeringen och det grekiska folket till i det närmaste villkorslös kapitulation.

Det är ingen vänsterpolitik som tvingas på Grekland. Det handlar bland annat om stora nedskärningar i välfärdssystemen, höjd pensionsålder, privatiseringar och utförsäljningar av hamnar och flygplatser, uppluckring av arbetsrätt och fackliga konfliktåtgärder.

Detta är samma nyliberala högerpolitik som Grekland har utsatts för de senaste 5-6 åren och som har lett till att landet nu står på ruinens brant med 25 procent minskad tillväxt sedan 2010 och med nästan 30 procent arbetslöshet.

Greklands folk var grundligt trötta på denna politik och röstade därför fram en vänsterregering vid valen i januari. Därför röstade grekerna också ett kraftigt nej den 5 juli i en folkomröstning till liknande krav från EU-kommissionen, IMF (Internationella valutafonden) och ECB (Europeiska centralbanken).

Efter detta hade man kanske väntat sig en större kompromissvilja från EU-topparna i Bryssel och Berlin. Men i stället kom man med ännu hårdare krav - nu gällde det att statuera exempel mot allt som kunde likna folkligt inflytande och jämlik vänsterpolitik. Den grekiska regeringen och det grekiska folket skulle förödmjukas rejält för att Grekland hade haft fräckheten att rösta nej till EU:s "generösa" förslag.

Det nya avtalet kan mest liknas vid en kapitulation efter ett militärt nederlag och där segrarmakterna dikterar en lång rad förödmjukande fredsvillkor - ett slags grekiskt Versaillesfördrag i modern tappning. Versaillesfördraget efter första världskriget gav dock aldrig en varaktig fred i Europa - det nya Greklandsavtalet lär nog inte heller göra slut på den grekiska krisen. "Galenskap" kallar nobelpristagaren Paul Krugman EU:s krav. Men en och annan drömmare om EU och "ett rött Europa" lär väl äntligen vakna...

Thomas Erixzon
Nässjo

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share