Bristande demokrati i Göteborgs stift

Svenska kyrkan gör stor sak av att vara en demokratisk kyrka. Och demokratin i kyrkan är nog en självklarhet för hennes medlemmar. Det är antagligen också en självklarhet för alla att en demokratisk organisation genomsyras av öppenhet. Göteborgs stifts beslut att upprätta ett nyttjanderättsavtal med bergtäktsföretaget Svevia är däremot en märklig uppvisning i just det motsatta.

"Ur Göteborgs stifts synvinkel är ärendet ur världen. Lindomeborna kämpar däremot vidare. Lindome och Tölö församlingar, som berörs av den planerade bergtäkten, förlorar i dag många medlemmar på grund av det märkliga beslutsförfarandet."
(Foto: Rose Marie Andersson)

I mars 2013 beslutade egendomsutskottet vid Göteborgs stift att teckna ett nyttjanderättsavtal med Svevia. Avtalet gav Svevia rätt att under en period på trettio år driva en bergtäkt på en av Stiftets skogsfastigheter i Lindome, några mil söder om Göteborg. Egendomsutskottets beslut offentliggjordes i enlighet med regelverket på en anslagstavla på stiftskansliet vid Lilla Bommen i Göteborg. Beslutet var fattat utan att en barnkonsekvensanalys gjorts och därmed i strid mot Kyrkoordningen. Redan här rimmar beslutsförfarandet illa med Kyrkans demokratianspråk. Men okunskap om regelverken kan man kanske ha överseende med.

Svenska kyrkan och Göteborgs stift har som policy (Svenska kyrkans hemsida) att beakta interna och externa intressenters åsikter när det gäller förvaltningen av mark och fastigheter. Därmed kan man tycka att ägarna till grannfastigheterna borde ha fått säga sitt inför beslutet. I stället fick grannarna besked om Stiftets och Svevias planer i ett brev från Svevia, ett år efter utskottets beslut.

När fastighetsägare i maj 2014 vände sig till Stiftet i ett försök att få till stånd en förändring av beslutet fick de besked av tjänstemännen att det hade gått för lång tid för överklagan. Svenska kyrkan har en gräns för överklagan på tre veckor från beslutsdatum, som hade överskridits med över ett år. Hur berörda fastighetsägare skulle kunna känna till att det fattats ett beslut om en bergtäkt i egendomsutskottet ett år tidigare lämnades det inte svar på.

Tre månader senare fick de veta att det fanns en möjlighet att få beslutet överprövat av Kyrkans överklagandenämnd. Även här fanns dock en tidsgräns på tre veckor från dagen de klagande fått del av beslutet och begäran om överklagande avslogs därmed direkt.

En intressant fråga är varför Stiftets företrädare, med vilka ägarna till grannfastigheterna hade en intensiv kontakt från maj 2014, inte upplyste om möjligheterna att överklaga? Beror det på att beslutet om ett nyttjanderättsavtal var fattat i strid mot Kyrkoordningen och att överklagandenämnden därmed skulle ha ogiltigförklarat Stiftets beslut?

Under hösten debatterades beslutet om avtalet med Svevia inom stiftet. En ledamot i Stiftsfullmäktige skrev en motion i syfte att ogiltigförklara egendomsutskottets beslut. Inför Stiftsfullmäktigemötet kontaktade stiftets jurist motionsförfattaren och förklarade att den stred mot Kyrkoordningen. Fullmäktige, stiftets högsta beslutande organ, kunde därmed inte överpröva utskottsbeslutet. Exakt hur Kyrkoordningen uttrycker detta förbud har undertecknad inte kunnat finna, trots idogt letande. Men regeln bör ändras eftersom den är odemokratisk. Stiftets högsta beslutande organ måste kunna överpröva utskottens beslut.

Vid Stiftsfullmäktiges möte i september 2014 hade motionen förvandlats till ett inlägg. Därmed fanns inte längre något förslag för ledamöterna att ta ställning till.

Ur Göteborgs stifts synvinkel är ärendet ur världen. Lindomeborna kämpar däremot vidare. Lindome och Tölö församlingar, till vilka de som berörs av den planerade täkten hör, och som redan på tidigt stadium var emot bergtäkten, förlorar i dag många medlemmar på grund av det märkliga beslutsförfarandet.