Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 9, 27 Februari 2015

Elöverkänslighet är en sjukdom

Professor Martin Pall gick under två års tid igenom forskningen inom området elektromagnetiska fält och icke-termiska effekter. Hans rapport publicerades 2013. Nyligen höll han ett föredrag på Oslo Universitet som kan ses via universitetets hemsida. Han hävdar där bestämt att elöverkänslighet är en fysisk sjukdom och att det bara är en tidsfråga innan den erkänns. Den troligaste teorin handlar om de mekanismer på cellnivå som ligger bakom bakom icke-termiska biologiska effekter och vilka reaktioner dessa kan medföra i kroppen.

Socialstyrelsens och Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd har låtit sig luras av en handfull provokationsstudier som påstås visa att elöverkänsliga reagerar när de inte utsätts för något fält. Gemensamt för studierna är dels att ingen elöverkänslig deltagit (det framgår i studierna av Rubin, Oftedal med flera), dels att deltagarna, som alla använde mobiltelefon flera gånger om dagen, informerades om att de antingen skulle utsättas för mobilstrålning eller ingen strålning, vilket var felaktigt!

I det ena fallet utsattes de för strålning som motsvarar att använda en mobiltelefon på maximal uteffekt, i det andra fallet för en mycket lägre nivå som motsvarar normal användning i tätort - just den typ av exponering försökspersonerna hade klagat på när de anmälde sig till studierna. Att personerna reagerade på den lägre nivån sågs av forskarna som ett "bevis" för att reaktionen berodde på förväntanseffekter. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att elöverkänsligas reaktioner beror på negativa förväntanseffekter, däremot gott om forskningsrapporter som påvisar biologiska effekter av strålning som understödjer Palls förklaringsmodell!

Inger Svedmyr
Elöverkänsligas förening Stockholm

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share