Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 5, 30 Januari 2015

Ensidig mobilindustri döljer medaljs baksida

I mitten av januari ringde SVT och ville göra en intervju om elsanerat vårdrum på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Vi träffades, jag berättade om hur vardagen kunde vara för många el- och strålningsöverkänsliga, om de problem trådlös teknik och master/sändare kan medföra med mera.

Efter det vi samtalat en stund, säger reportern:

- Får jag ställa några frågor till dej?

- Ja visst, svarar jag.

Vad anser du om att Elöverkänsligas Förbund fått över nio miljoner i bidrag de senaste åren?

- De har jag ingen kommentar till, den frågan tillhör förbundet, svarade jag.

- Tycker du inte det kan ses som orättvist att Elöverkänsligas förbund får mer bidrag än andra organisationer, som har en erkänd diagnos?

- Det har jag ingen uppfattning om, var mitt svar.

Reportern upplevde nog mig som lite besvärlig när han inte fick önskade svar, men fortsatte sedan ställa andra frågor som jag hade förväntat mig och nu fick han också svar på dem

Efter dessa frågor, fortsatte vårt samtal om trådlös teknik, om för- och nackdelar.

Jag tog upp att min uppfattning om miljögifter, amalgam (som innehåller cirka 50 procent kvicksilver som läcker ut) och andra bekämpningsmedel i vår kost som bryter ner vår hälsa, det gör våra kroppar mer sårbara från yttre påverkan från trådlös teknik. Hur bra en teknik än må vara - så finns det både en fram- och en baksida, något vi måste vara medvetna om. Det är så lätt att glömma bort risker, när det är som roligast.

Det går inte att vifta bort att dagens teknik tillhör infrastrukturen i dagens samhälle, den är fantastisk för många, men vi får inte blunda eller bortförklara att det finns stora negativa risker som kan medföra och skada vår hälsa, helt beroende på när, var och hur vi använder trådlös teknik.

Jag berättade även att jag är orolig för barn och ungdom, som utsätts för mikrovågssmogen, de är på väg att bli en förlorad generation, om vi inte inser begränsningar vid användande av mobiltekniken. En del unga tar skada, fast läkare och sjukvården inte ser detta, utan hänvisar till andra möjliga orsaker.

Att mobilindustrin med sina ekonomiska intressen och även andra myndigheter negligerar eller helt förnekar de risker som detta kan medföra, är ett stort problem och hot mot vår hälsa.

Elöverkänslighet är en funktionsnedsättning, många blir dåliga eller mycket sjuka av att master/sändare och annan trådlös teknik skapar en dålig miljö i det närområde där de bor. Alla har rätt att få finnas till i vårt samhälle, även de som har drabbats av en funktionsned-sättning.

Många av de elöverkänsliga tvingas att leva osynliga i samhället och deras vardag präglas av en brant uppförsbacke, från olika allergier till fysisk funktionsnedsättning. Att förneka någon av dessa drabbade människor är att kränka dem och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det finns 1000-tals forskningsrapporter som presenterar de risker som elektromagnetisk strålning medför från trådlös teknik. Forskningen bygger på vetenskaplig fakta och erfarenhet, men förnekas av mobilindustrin.

Egon Reiver
Elöverkänsligas förening i Jönköpings län

Inslaget om elöverkänslighet, där Egon Reiver intervjuades, gick i Rapport den 20 januari 2015.

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share