Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 50, 12 December 2014

Lyxvarans pris

Vi i Sverige har de senaste åren kraftigt ökat konsumtionen av cashewnötter. De flesta av oss har nog någon gång provat cashewnötter, men vet du vad konsumtionen av nötterna innebär? Vad är priset och vem betalar för nötindustrin?

"Nötpåsen på närköpet är i dag av större vikt för västvärldens befolkning än en halv miljon fattiga människor."
(Foto: Maximilian Björsten)

Cashewnötindustrin beräknas omfatta minst en halv miljon sydindiska arbetare, stod det i Svenska dagbladet 19 december 2008. De flesta av dessa är kvinnor som kämpar för att deras ekonomin ska gå ihop. Ett hårt, inte långt ifrån slavliknande arbete, med målet att förnöja västvärldens efterfrågan på lyxprodukter. Kvinnorna i industrin är alltfrån ungdomar på 13 år upp till de som borde vara pensionärer på runt 80 år. Många har arbetat under odrägliga arbetsvillkor i nästan hela sitt vakna liv.

Samtidigt är cashewnötindustrin viktig för arbetarna som, trots sin låga lön, inte annars får mat på bordet. Industrin är ur detta perspektiv sett mer humant än en svältande befolkning. Visionen bör dock vara ett tredje alternativ där vi har en industri med drägliga arbetsvillkor för alla de som i dag arbetar med nötkrossning.

Arbetarna i cashewnötindustrin krossar nötterna med pinnar på tegelstenar över ett sotsvart golv. Deras vardag är tio timmar långa arbetspass i denna miljö utan arbetsvillkor. Här saknas respekt för mänskliga rättigheter och lönen för en dags arbete är 26 rupier, cirka fyra svenska kronor.

Trots detta lidande så anser vi konsumenter i USA och Europa vår lyx vara prioriterad. För just USA och Europa är de stora marknaderna. Här återfinns de stora grossisterna och en allt ökande efterfrågan från konsumenter. Vi bör fråga oss själva om det verkligen är värt att sydindiska kvinnor ska behöva arbeta nästan 70 år av sitt liv för att västvärldens konsumenter ska kunna kalasa på en påse nötter vid fest?

Utan denna industri skulle vi se en utbredd svältande och sakta döende befolkning. Man kan då fråga sig om en avveckling av industrin är rätt väg att gå. Att införa ett förbud med en handelsblockad skulle ju värst drabba arbetarnas privatekonomi.

Vi bör således snarare modernisera industrin anpassad till arbetsvillkor för 2014, med hänsyn till mänskliga rättigheter, miljö och en hållbar utveckling. FN har gemensamt med grossisterna ett ansvar och en skyldighet att intervenera i denna situation. Vi kan inte låta dessa industriarbetare leva under ett förtryck skapat av vårt konsumtionsbegär!

Rasmus Orsén
Linköping

Insändare: Lyxvarans pris - Rasmus Orsén

Kommentar: Bojkotta cashew? - Anne Lönnerud

Kommentar: Goda nyheter cashewälskare - Kerstin Dahlin

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share