Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 38, 19 September 2014

Hitta en acceptabel lösning för rumänska romer Sten Nordin

Öppet brev till finansborgarrådet Sten Nordin och socialborgarrådet Anna König Jerlmyr.

Några av våra fattigaste och mest utsatta EU-medborgare - oftast romer från Rumänien - söker sig till Västeuropas städer för att tigga på gatorna och på så sätt ibland få ihop till ett existens-minimum för sina barn som är kvar i hemlandet. Anledningen till denna desperata åtgärd är att de saknar försörjningsmöjligheter i sitt eget land.

(Foto: Maximilian Björsten)

De som kommit till Sverige har i de flesta fall tänkt sig att stanna ungefär två månader. De övernattar i många fall i provisoriska läger i skogsdungar och grönområden nära städerna. De vill arbeta och hoppas att få ett tillfälligt jobb men detta lyckas endast undantagsvis och för mycket korta tider. För försörjning söker de samla pantflaskor och i många fall att vädja om en allmosa, att tigga.

De allra flesta av de besökande romerna är EU-medborgare och har därför samma rättigheter att vistas här som alla andra från EU-länder. De täcks som andra av tremånaders-regeln.

I Stockholmsområdet har de drabbats av en rad så kallade avhysningar som genomförts av kronofogde och polis, detta uppenbarligen som en följd av instruktioner från kommunens politiska ledning.

Undertecknade har noterat en rad problem med dessa åtgärder. Vi menar att de stämmer illa med direktiv och rekommendationer från EU kommissionen, Ministerrådet och ett beslut av Europaparlamentet 2008 om vikten av att romernas mänskliga rättigheter skyddas. När en avhysning, vräkning, har blivit nödvändig - och vi inser givetvis att sådana situationer kan uppkomma - så bör en sådan drastisk aktion genomföras med respekt för de utsattas rättigheter och värdighet. Det kräver att berörda personer är förberedda väl och i god tid. Ett krav är att alternativ erbjuds.

Avhysningarna har genomförts utan tillräckliga sådana hänsyn. Det har till och med hänt att kronofogde-representanter och polis kommit utan kompetent tolkhjälp. Detta är inte bara inkompetent utan orsakar också onödig förvirring och trauma bland de utsatta.

Vi noterar att Stockholms stad har lyckats sämre med detta än till exempel Göteborgs stad. Principen bör vara att när en avhysning bedöms nödvändig så bör alternativ erbjudas och ett meningsfullt samtal etableras med de berörda. Det finns internationella regler om mänskliga rättigheter som betonar vikten av en sådan hållning.

Den 1 september avhystes invånare från läger i Stockholmsförorterna Högdalen, Hökarängen och Bandhagen. I lägret vid Högdalen hade fyra av lägerinvånarnas hyddor fattat eld klockan fyra under natten innan. Två skadades allvarligt och måste föras till Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning i Uppsala. Mycket tyder på att branden var anlagd, att det handlade om mordbrand. Det fanns en hotbild mot detta läger. Efter påtryckningar gjordes en polisundersökning men den var inte konklusiv och polisen uppges ha lagt ner ärendet.

Andra boende i lägret var svårt traumatiserade. De hade tänkt att självmant lämna lägret och även städa efter sig när de ett par dagar tidigare hade fått förvarning från kronofogden. Men efter branden var detta inte möjligt. Att avhysningen i det läget fullföljdes morgonen därefter var enligt vår mening helt onödigt och saknade alla rimliga proportioner. Med andra ord - det handlade om en brutal aktion som var helt okänslig för mänskliga aspekter.

Beslutet om avhysning presenterades av kronofogden som interimistiskt och angav att det kunde överklagas inom tre veckor (från 29 augusti). Det är mycket begärt att gästande romer skulle förstå innebörden av detta när de inte ens gavs möjlighet att samtala med beslutsfattarna via tolk.

Vi är kritiska till hur denna avhysning genomfördes. Vi är också kritiska till att kommunens politiska ledning vägrade att bevilja anstånd med denna aktion när den fått informationen om branden.

Viktigt nu är att finna en konstruktiv lösning för övernattning av besökande EU-medborgare. Detta kommer att bli ännu mer angeläget när vintern kommer. Det behövs ett rimligt boende där det finns tillgång till vatten, el och toaletter. Samarbete med fristående, humanitära organisationer bör vidareutvecklas. Möjligheten till utvidgade härbärgen bör allvarligt prövas. En annan möjlighet vore att campingplatser som på vintern ändå står tomma skulle kunna göras tillgängliga.

Många privatpersoner har engagerat sig i de rumänska romernas situation och försöker hjälpa dem på ett personligt plan. Det har bildats nätverk och stödgrupper i landet. "Hem" i Högdalen är exempel på ett sådant nätverk, där de aktiva gör en storartad insats.

Men övergripande lösningar kan inte vidtas av privatpersoner utan måste ske under överinseende och med ekonomiskt bistånd av myndigheter. Därför ber vi att ni - i samråd med de frivilliga grupper som redan är engagerade i situationen - snarast finner en acceptabel lösning på boendet för de rumänska romerna i Stockholm med förorter, i första hand inför kommande vinter.

Thomas Hammarberg, Europarådets före detta kommissionär för mänskliga rättigheter
Gabriele Winai, ordförande i Stockholmsdistriktet Socialdemokrater för tro och solidaritet
Mats Åberg, Sveriges före detta ambassadör till Rumänien
Sven Hovmöller, kommunfullmäktigemedlem i Sollentuna
Anita Lilburn, Salems kommuns stödgrupp för EU-migranter
Hans Caldaras, romsk författare och debattör

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share