Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 37, 12 September 2014

TTIP:en plundrar och skövlar

Bakom slutna dörrar förbereder politiker och tjänstemän från EU och USA frihandelsavtalet (TTIP), som ska träda i kraft 2015. Lobby- och konsultverksamheten är intensiv från multinationella företag. Målet är att grunda en transatlantisk frihandelszon. Handel ska gynnas genom att de två unionerna kommer överens om gemensam lagstiftning och tillämpning. I klartext, den ena parten anpassar sig med den andra partens föreskrifter på lägsta nivå. Facit från de senaste 20 årens frihandelssystem i EU och globalt har visat att det är landsbygd, de gröna näringarna, konsument- och miljöskydd som får stryka på foten. Segrarna är spekulatörer och storkoncerner.

I amerikanska livsmedel är till exempel allt tillåtet där skade-verkningar inte är bevisade. Förbud blir utfärdade först när skador har skett. I Europa är det däremot så, att om det misstänkts vara skadligt, rättfärdigar det ett förbud. Anpassningen skulle i ett sådant fall få den europeiska standarden att sjunka till amerikansk standard.

Till exempel kan ett avtal göra det möjligt att importera broiler behandlade med klor och desinfektionsmedel eller fläsk som är producerat med tillväxthormoner. Tillväxthormonet Ractopamin, som är förbjudet i många länder, kommer då att finnas i våra livsmedel utan att detta deklarerats på varan. Farhågor finns om att GMO-produkter kan tvingas ta plats i europeiska mataffärer. Likaså kan andra märkningsplikter för livsmedel avskaffas. Det europeiska småbruket kommer inte att kunna stå emot det nordamerikanska jordbruksindustriella tillvägagångssättet. Kommer svenskt lantbruk att överleva och med den landsbygden?

Erfarenheter från tidigare för-handlingar där EU och USA var ledande gör det troligt att privatisering av vattenförsörjningen ingår som en del i investeringar i infrastruktur. Frihandelsavtalet är med andra ord mer än produkter. Förhandlingarna inkluderar spekulation och investeringar av alla slag.

I likhet med EU-förhandlingarna på 1990-talet ser vi åter hur rikspolitiker, även våra egna företrädare, är beredda att plundra och skövla landets naturresurser. Då som nu kräver vi öppenhet i allt vad som rör mark och vattentillgångar. Kan resultatet av förhandlingarna leda till ytterligare spekulation på jord- och skogsbruksfastigheter, att ägare till vind- och vattenkraft ännu mer vinner på och kontrollerar el-produktion, mer hänsynslös gruvexploatering?

Kan kommuner och regioner tvingas tillåta gruvverksamhet genom "fracking", en utvinningsmetod som är starkt ifrågasatt och förbjuden i många stater i Europa. Vad är då kommunvetot värt i förhållande till TTIP:en? Blir det en urangruva i Ovikens jordbruksbygd?

Det föreslås att en ny övernationell rättsordning inrättas (ISDS), vilket ska ge möjlighet för storföretag att få ersättning för uteblivna vinster om regeringar eller delstater bryter mot överenskommelser, i till exempel nyttjandet av naturresurser. Ett exempel är om kommuner och länder vägrar importera vissa produkter kan åtal väckas och de tvingas betala skadestånd. (Jämför offentlig upphandling inom EU) Åtalet ska, enligt förslag, inte skötas av vanliga domstolar utan av en skiljedomstol bestående av 15 advokatbyråer som tar på sig investeringsklagomål mot stater.

Inte en gång till! Vi vill veta innan valet: Vad gör landets politiker och partier för att offentliggöra innehållet i förhandlingarna och förhindra att vi säljer ut vår produktion och landets tillgångar?

Ovikens bondakademi:
Eva Jonsson
Börje Estmo
Lennart Westberg
Bertil Sivertsson
Torgny Östling
Sven-Erik Falkeström
Erik Salomonsson
Jan van der Wie
Diana Fernlund
Gustaf Jillker
Olof Salomonsson

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share