Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 22, 30 Maj 2014

Gruvsmörgåsbordet är dukat - kom och glufsa

Sensommaren 2012 reste engagerade människor med en budkavle från Gotland och Ojnareskogens gruvliga kamp mot skogsskövling och dricksvattenförstörelse till norra delen av Sverige för att binda samman och uppmärksamma människor i vårt land på den gruvboom som vi lever i.

Kortsiktiga ekonomiska intressen med eviga och irreparab-la skador på mark, vatten och kultur står i dag emot långsiktighet, hushållning med ändliga resurser och utveckling av gröna näringar.

Den svenska regeringen har i sin mineralstrategi fastslagit att Sverige är och ska vara Europas ledande gruvnation. Att Sverige är det är inte att ta miste på, då gruvindustrin själva klassar Sverige som det gruvvänligaste landet i världen.

Var och en förstår att det inte kan bero på vår så kallade stränga miljölagstiftning. Gruv- och riskkapitalbolag gnuggar händerna av förtjusning då den svenska mineralavgiften endast är två promille.

Det svenska smörgåsborde har fått en helt annan betydelse, där myndigheten Sveriges geologiska undersökning frikostigt och gratis upplyser om berggrundens innehåll. Myndigheten Bergsstaten säger i princip aldrig nej till ett undersökningstillstånd. Det framstår onekligen som en komisk poäng att ett av få ställen där myndigheterna vägrat undersökningsstillstånd är i Annie Lööfs Maramö.

Mark- och miljödomstolarna fastslår oftast gruvbolagens egna villkorsförslag. Länsstyrelserna runt om i landet har att förlita sig på företagens egenkontroller. Att som gruvbolag bli dömd för överträdelse av sina villkor och miljöbrott verkar vara en omöjlighet.

Vi samlades förra söndagen på Sergels Torg i Stockholm för att visa att vi inte accepterar det här tillvägagångssättet. Människor stannade för att lyssna på talen och flera anslöt sig till demonstrationståget. Nationellt och globalt har vi ett ansvar för att använda våra ändliga resurser med varsamhet, men också att ta ansvar för vår miljö och kommande generationers välfärd. Vi enades kring orden: fast mark, rent vatten, levande kultur.

Fast mark är omsorgen om jorden, där vi vill se en skärpning av miljöbalken och en översyn/skrotning av minerallagen för att mineralbrytning ska få samma prövning som miljöfarlig verksamhet.

Vi kräver översyn av egenkontrollsprogrammen. De ekonomiska styrmedlen och lagstiftningen måste förändras så att urban-, landfill- och harbourmining kan bli allvarliga konkurrenter till nyetablering av gruvor. Forskning vid Linköpings universitet visar på återvinningens stora potential.

Rent vatten är omsorgen om vårt vatten. Lagstiftningen måste skärpas och efterlevas så att människors rätt till drickbart vatten aldrig riskeras. Det ska vara omöjligt att bedriva gruvverksamhet inom ett vattenskyddsområde. Vatten bör klassas som ett riksintresse.

Levande kultur är omsorgen om människorna på platsen, deras förutsättningar att leva där och utöva sin kultur nu och i framtiden. En gruva får aldrig etableras på bekostnad av kulturvärden, undanträngning, lokal matförsörjning, förstöra för hållbara näringar eller äventyra hälsa och skydd som nationalparker och Natura 2000.

Gruvboomen växer och den ekonomiska övertron med den. I dag behövs en riksdag och regering som skärper lagstiftning, tar betalt för råvaror och behandlar naturresurser med långa tidsperspektiv.

Dagens system är ohållbart. Gruvbolag tillåts roffa åt sig så mycket de kan av berggrunden på kortast möjliga tid och strunta i konsekvenserna. Kommande generationer är värda en bättre mineralpolitik.

Stefan Mikaelsson, Ordförande Sametinget
Sara Wikström Olsson, Ordförande Fältbiologerna
Lisa Wanneby, Urbergsgruppen
Göran Greider, Journalist
Åsa Moberg, Författare och journalist
Christer Borg, Ordförande Älvräddarnas samorganisation
Marie Persson, Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck/Umeälven
Alva Snis Sigtryggson, Årets Miljöhjälte 2012
Oscar Sedholm, Ordförande Samtingets ungdomsråd

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share