Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 50, 13 December 2013

Återvinna eller återanvända?

Jag blir så trött på att ordet återvinning används i tid och otid och ofta felaktigt. Jag hörde nyss en radiointervju i P4-Dalarna, med en representant för förpackningsindustrin som påstod att återvinning är bäst för miljön.

Ett feltänk, återvinning är bäst för industrins plånböcker i första hand. Om vi i första hand återanvänder produkter flera gånger så skonas miljön bäst. Varför?

Tidigare var retursystem vanliga genom att det fanns en pantkostnad. Systembolaget tog till exempel tillbaka sina glasflaskor och återanvände dem. Den som lämnade in flaskor fick en liten slant som morot. En gång i tiden såldes mjölk i glasflaskor, där man också hade ett pantsystem.

Men industrin har lobbat fram pappersförpackningar, nu allt mer av plast. Dessa ska återvinnas, troligtvis genom att de eldas upp varvid man tar vara på värmevärdet. Samtidigt huggs skog ner för papperstillverkning. Skog som borde bli brädor för husbyggen i stället för energikrävande betong.

Någon menar att det ligger en positiv värdering i ordet återvinning. Man vinner något. Men varför har orden återanvändning eller återbruk inte samma positiva laddning?

Det skulle alltså vara den personliga vinsten som gör att folk hellre slänger syltburken i återvinningskärlet. Jag tror inte det, det handlar om upplysning. Folk behöver lära sig hur man återanvänder. Det är inte svårt om man vet hur man gör och sätter det i system. Det är inte konstigare än att man diskar sin tallrik när man ätit. Själv har jag ett litet förråd med diskade glasflaskor och burkar. När något ska förvaras så är det bara att hämta lämplig burk.

Det är industrin som lurat på oss återvinningen. Genom att vi jämt kastar alla förpackningar så får de ju tillverka nya. Att det går åt transporter och energi talar man tyst om. Detta system ingår i den heliga tillväxten.

Jordklotet skulle vinna på färre förpackningar. Måste till exempel alltid bröd ligga i plastpåse? När jag bodde i Schweiz i slutet på 1970-talet så såldes bröd utan påsar. Folk bar hem brödet under armen.

EU öppnar för förbud mot plastpåsar, löd en nyhet i Sveriges radio 4 november 2013: "Över åtta miljarder plastpåsar blir varje år skräp i den europeiska naturen". Mycket glädjande att EU vaknat för detta miljöproblem. Men i artikeln talas det inte om att använda flergångsbärkassar i tyg i stället. Dessa kan man sy själv av gamla kläder. Det är dags att miljömedvetna människor arbetar för att informera om hur bra det är med återanvändning. Då kan vi minska på sopbergen.

Den 5 november 2013 var det ett nyhetsinslag i Sveriges Radio om att sopmängden har ökat: "När svensk ekonomi går bättre slänger svenskarna mer skräp". Sopindustrin omsätter 39 miljarder. Det är en tredubbling på tolv år. Mer tillväxt är lika med mer sopor.

Sopor är brist på fantasi. Innan något ska kasseras ska man fundera över om föremålet skulle kunna användas på något annat sätt. Förr var det vanligt att kläder som inte kunde användas klipptes ner till mattrasor. Vackert vävda mattor som prydde de flesta hem.

Det kastas mängder av cyklar. Många gånger för att ägaren inte gitter reparera en kedja, ett punkterat däck och så vidare. De borde samlas in och repareras. Kommunala reparationsteam kunde få arbete och erbjuda allmänheten billiga cyklar.

Göran NK Torin
Skattungbyn

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share