Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 17, 26 April 2013

Åldöden ett miljöproblem

I senaste programmet från Naturmorgon hörde jag ett inslag om åldöden i vattnen utanför Kristianstad. Förklaringen var enkel men enligt forskarna egendomlig.

Då jag jobbat med vattenfilter en hel del under senare år blev det en aha-upplevelse. Bakgrunden är följande. Under de senaste tjugo åren har järnhalten i Helgeå ökat med fyra gånger. Järnet är bundet till humusämnen i vattnet som då färgar vattnet brunt. Fisken klarar sig bra och i ån finns många olika arter. Dock händer något när vattnet når havet. Fisken flyr bräckvattensituationen. Ål som sumpas i bräckvattnet dör. Vad man då undrar över är varför.

Man har dock upptäckt att gälarna troligen blir belagda med något som gör att fiskarna och ålen kvävs då gälfunktionen störs.

Varför blir det så här? En enkel förklaring är att fiskarnas gälar och bräckvattnet fungerar som ett jonbytarfilter. Jonbytarfilter arbetar med NaCl (natriumklorid) som medel!

I åvattnet finns inget NaCl. Men det gör det i bräckvatten. Eftersom man använder jonbytarfilter för att åtgärda ett problem, ett hälsovådligt miljöproblem, så bör man fundera en bit till.

Enligt programmet har järnhalten i vattnet fyrdubblats på tjugo år. Varför detta?

Enligt gamla teorier så sker en buffring av nedfallsförsurningen genom buffring av mineraler i marken. Då avgår calcium, byter plats med vätejoner från surt regn och calcium avgår med dräneringsvattnet. Detta har på många platser gjort att all calcium och magnesium i marken, i stort sett försvunnit. Men då uppträder ett nytt jämviktsförhållande där järn, Fe, sköter buffringen och järn finns i oerhörda mängder i marken. Detta var något som man klart visste redan på 1960-talet när försuringsfrågan var mest aktuell. Frågan blir då, vad händer när denna nya jämvikt uppstår i naturen?

Kanske att bräckvattnet och åldöden kan förklara detta. Den nya jämvikten innebär kanske att järnet som legat bundet i marken sedan Jordens atmosfär ändrades från reducerande miljö till oxiderande, nu frigörs av människans aktiviteter?

Frågorna blir fler ändå, mer i detalj. Är ålen försvinnande bara ett tecken på att ålynglen inte kommer förbi det järnförgiftade bräckvattnet utan dör innan de kommer upp i åarna, oavsett var i Skandinavien de sökt sig?

Att varken människor eller djur mår väl av att dricka järnhaltigt vatten det har jag lärt under de år jag jobbat med vattenfilter, då jag funnit att vissa sjukdomar varit alltför vanliga hos folk som haft järnhaligt vatten utan fungerande filter. Särskilt då magproblem.

Som en slutlig fundering. Står vi inför ett gigantiskt miljöproblem, ett miljöhaveri, när vi nu som art styr fram en global miljö som mer liknar en reducerande livsmiljö?

I så fall är mänskligheten riktigt illa ute och inte bara vår nuvarande civilisation.

Thomas Gunnarson
Fotskäl

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share