Ursprungligen publicerad på Debatt i Miljömagasinet 12, 23 Mars 2012

Löshundsjaktens konsekvenser

Nu har det hänt igen! En hundförare har under jakt blivit allvarligt skadad, då hunden jagat upp en björn. Björnen attackerade jägaren, som försvarade sig genom att skadeskjuta björnen.Det är inte första gången som björnar uppretade av jakthundar går till livsfarliga angrepp mot hundföraren.

Liknande episoder skulle kunna undvikas ifall löshundsjakten reglerades. Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund.

Boken Linnés Dalaresa Carl von Linné, är i detta sammanhang intressant läsningen. Linné, som fick följa med dalkarlarna på björnjakt, berättar följande: Jägarna hade hundarna i koppel, och då man fick tidig kontakt med björnen band man hunden i ett träd och fortsatte fram mot björnen utan hund.

Denna jaktmetod utvecklades säkert av erfarenhet av tidigare farliga möten mellan jakthundar och björnar. Det är en klok metod som borde användas även idag åtminstone vad gäller jakt i björnrika trakter.

Lösdrivande hundar råkar ut för olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Typiska jakthundraser toppar olycksfallsstatistiken år efter år, trots att bara 10-15 procent av landets alla hundar är jakthundar i aktiv ålder.

Under åren 1997-2010 reglerade försäkringsbolaget Agria 15 700 skador på hundar förorsakade av trafik, vådaskott och vilda djur. Och eftersom Agria försäkrar färre än hälften av landets hundar, torde det verkliga antalet skador av den typen vara mer än dubbelt så stort.

Per-Olof Erickson
Naturskyddsföreningen, Gävle

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share