Ursprungligen publicerad på Debatt i Miljömagasinet 9, 2 Mars 2012

Naturvårdsverket är orealistiskt

Naturvårdsverket utkom i januari med rapporten Underlag till en svensk färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050. Det intressantaste med den är vad den inte innehåller. I stället för att fokusera på minskad tillväxt genom nödvändiga förändringar i livsstil och konsumtion handlar rapporten om hur vi med ny teknik och effektiviseringar ska kunna nolla klimatutsläppen till 2050. Underförstått med fortsatt tillväxt.

Ändå pekar den på sambandet mellan tillväxt, utsläpp och global uppvärmning under rubriken Jorden blir varmare: "Den globala uppvärmningen orsakas med mycket hög sannolikhet av ökande halter av växthusgaser i atmosfären på grund av utsläpp av växthusgaser. Utsläppen har ökat kraftigt under 2000-talet, främst i tillväxtekonomier (framför allt Kina), som en följd av stark global ekonomisk tillväxt."

Det finns inga skäl att tro att utvecklingen kommer avvika från "business as usual" och fortsatt tillväxt. Denna så kallade referensbana enligt rapportens scenarier talar för att vi går mot + 4 grader 2050. I synnerhet som EU enligt Lissabonstrategin från år 2000 strävar efter att bli "världens mest konkurrenskraftiga region år 2010" och "maximera sin ekonomiska potential". Ett mål som man utan tvekan ännu vill uppnå.

Samtidigt kräver det så kallade tvågradersmålet enligt rapporten att de sammanlagda globala utsläppen redan fram till år 2020, det vill säga inom åtta år, minskar tolv procent, från 50 till 44 miljarder ton koldioxidekvivalenter! För att halvera de globala utsläppen till år 2050 från 1990 års nivå, behöver de minska från dagens 50 miljarder till 18 miljarder ton.

En sådan minskning ter sig helt orealistisk i ljuset av nuvarande utveckling, där inga som helst avsteg gjorts från "business as usual" och tillväxtambitionerna. Utsläppen har i stället ökat med cirka 28 procent de senaste åtta åren.

Beträffande åtgärder för att nå det svenska målet i färdplanen förekommer det lilla ordet "spar" bara en gång i rapporten. Det är i sammansättningen "energibesparingar" i meningen: "Byggnaders långa livslängd medför att de flesta energibesparingar måste ske genom ny teknik framförallt vid renoveringar av befintliga byggnader (IEA 2010b)". Möjligheterna att spara genom exempelvis ändrade tariffer nämns inte.

Konsumtionsmönstren och den stora potential som finns där, behandlas överhuvudtaget i Naturvårdsverkets rapport styvmoderligt. Påståendet "Stora minskningar av utsläppen från industrin är helt beroende av teknikgenombrott..." i sammanfattningen, tyder på att produktion och utsläpp betraktas som frikopplade från och överordnade konsumtionen. Därav behovet av efterfrågeindustrin som ser till att produktionen konsumeras.

I stället för färdplan mot ett ouppnåeligt mål vore det mer realistiskt med en manual över hur vi ska hantera utvecklingen fram till 2050 genom ökad självförsörjning, decentralisering, sparande och minskad konsumtion.

Jan Lönn
Åkersberga

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share