{"id":6259,"date":"2019-03-08T08:02:19","date_gmt":"2019-03-08T07:02:19","guid":{"rendered":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?p=6259"},"modified":"2019-03-12T08:24:08","modified_gmt":"2019-03-12T07:24:08","slug":"det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/","title":{"rendered":"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma"},"content":{"rendered":"\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t1976 har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica Labour Party (JLP) och den libanesisk-amerikanske partiledaren Edward Seaga \u2013 och Sovjet \u2013 som via Kuba st\u00e5r bakom People\u2019s National Party (PNP) och dess socialistiske partiledare Michael Manley. Ansp\u00e4nningen ligger lika t\u00e4t som krutr\u00f6ken i huvudstaden.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tFoto: Bob Marley.Stevie Wonder.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t

Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma<\/h2>\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\n\t\t\t\t\t\t<\/span>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t

1976<\/span><\/b> har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica Labour Party (JLP) och den libanesisk-amerikanske partiledaren Edward Seaga \u2013 och Sovjet \u2013 som via Kuba st\u00e5r bakom People\u2019s National Party (PNP) och dess socialistiske partiledare Michael Manley. Ansp\u00e4nningen ligger lika t\u00e4t som krutr\u00f6ken i huvudstaden.<\/span><\/p>

L\u00f6nnmord, bomber, uteg\u00e5ngsf\u00f6rbud och undantagstillst\u00e5nd \u00e4r vardag. I Downtown Kingstons slitna fattiga stadsdelar, Shanty towns, i motsats till de rikas Uptown, h\u00e4rjar krypskyttar som avfyrar mot allt som r\u00f6r sig p\u00e5 andra sidan. Ett kvarter, en gata kan vara uppdelad i ett JLP- och ett PNP-f\u00e4ste; inte helt olikt Belfast och Los Angeles vid samma tid.<\/span><\/p>

Partitillh\u00f6righet avg\u00f6rs<\/span><\/b> i f\u00f6rsta hand av gangsterbossarna, the Dons, inte av ideologi. Dessa sj\u00e4lvutn\u00e4mnda ledare har tr\u00e4ffat skumraska uppg\u00f6relser med partifraktionerna. Gangsterv\u00e4lde och politik g\u00e5r hand i hand. Folket myntar nu begreppen politricks och shitstem (skitsystem).<\/span><\/p>

Bob Marley st\u00e5r s\u00e5klart i rampljuset p\u00e5 One Love-konserten den 22 april 1978. Under l\u00e5ten \u201dJammin\u201d b\u00f6rjar han improvisera textrader som i trans. Pl\u00f6tsligt manar han fram Manley och Seaga p\u00e5 scenen. De kan inte g\u00e4rna neka \u201dkungen av reggae\u201d. P\u00e5 Marleys initiativ sluter triaden n\u00e4varna i en h\u00f6jd salut: Nuffa\u2019dat! Nog med blodspillan och fejd. Gesten ger en tids vapenvila.<\/span><\/p>

Denna kritiska<\/span><\/b> tv\u00e5\u00e5rsperiod \u00e4r en betydande del av Kevin MacDonalds film Marley <\/i>fr\u00e5n 2012; ett skolexempel p\u00e5 en angel\u00e4gen dokument\u00e4r. Mycket musik, personliga anekdoter, privata foton och historiska fakta kokas ned till en st\u00e4rkande fish tea, het karibisk fiskbuljong. MacDonald lyckas intervjua de flesta \u00e4nnu levande som hade med Marley att g\u00f6ra. Till och med Seaga st\u00e4ller upp och ber\u00e4ttar inf\u00f6r kameran hur gesten var en \u201dgame changer\u201d, en v\u00e4ndning som n\u00e5got \u00e4ndrade de dittills fastst\u00e4llda spelreglerna: v\u00e5ld och vapenmakt.<\/span><\/p>

Men att Marley st\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 scenen \u00e4r lika lite sj\u00e4lvklart som att partiledarna g\u00f6r det. I oktober 1975 g\u00e4star Stevie Wonder \u201dJamrock\u201d. Han sk\u00e4nker h\u00e4lften av gaget till en skola f\u00f6r blinda. Marley gillar symboliken och vill g\u00f6ra n\u00e5got liknande. Hans manager kontaktar kulturministern Arnold Bertram (PNP) och de kommer \u00f6verens om en gratis v\u00e4lg\u00f6renhets- och f\u00f6rsoningskonsert: Smile Jamaica.<\/span><\/p>

PNP inser betydelsen; Manley tidigarel\u00e4gger valet i en \u201dsnap election\u201d. Den som har Bob Marley p\u00e5 sin sida vinner l\u00e4tt. Han \u00e4r en st\u00f6rre maktfaktor \u00e4n Leonid Bresjnev och Michael Manley s\u00e5v\u00e4l som Jimmy Carter och Edward Seaga. Det \u00e4r alla medvetna om. Men Marley ogillar det opportunistiska draget: \u201dJag r\u00f6star inte p\u00e5 PNP, inte p\u00e5 JLP, utan p\u00e5 Jah Rastafari\u201d, f\u00f6rklarar han.<\/span><\/p>

Den 8 december 1976<\/span><\/b> tar sig v\u00e5ldet uptown. Bob och Rita Marleys villa p\u00e5 Hope Road \u00e4r b\u00e5de bostad och replokal, f\u00f6rr\u00e5d och kulturforum. N\u00e4r Rita p\u00e5 kv\u00e4llen k\u00f6r genom grinden f\u00f6ljer en bil efter; som av en h\u00e4ndelse \u00e4r de satta att bevaka villan borta. Tre g\u00e4rningsm\u00e4n hoppar ur f\u00f6ljebilen och t\u00f6mmer magasin p\u00e5 magasin. Managern Don Taylor tros vara d\u00f6d. Rita tr\u00e4ffas av flera skott. En kula sveper \u00f6ver Bobs br\u00f6stkorg och stannar, livet ut, i v\u00e4nsterarmen. Ett par centimeter in mot kroppen och hj\u00e4rtat hade punkterats.<\/span><\/p>

Trots attentatet genomf\u00f6rs Smile-konserten. N\u00e4r Bob visar upp s\u00e5ret p\u00e5 br\u00f6stet inf\u00f6r en extatisk publik \u00e4r hans helgonstatus bef\u00e4st. Fast han flyr. Efter 18 m\u00e5naders exil i London \u00f6vertygas han dock att \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6r \u201dfredskonserten\u201d, f\u00f6r att ena det splittrade jamaicanska folket samt st\u00e4rka rastafarianismens sociala och politiska st\u00e4llning.<\/span><\/p>

Kring attentatet v\u00e4ver 2015 \u00e5rs Bookerprisvinnare Marlon James sin dynamiska En kort kr\u00f6nika om sju mord<\/i>. Skriven p\u00e5 rapp men alls inte of\u00f6rst\u00e5elig patois (kreolsk engelska) och sedd ur ett brett galleri anta- och protagonisters \u00f6gon liknar den en grekisk tragedi, en sociologisk uppsats, en spionhistoria, ett Rolling Stone-reportage (vars titel ocks\u00e5 \u00e4r romanens) p\u00e5 en och samma g\u00e5ng.<\/span><\/p>

Fast\u00e4n ett fiktivt verk \u00e4r Kr\u00f6nikan<\/i> m\u00e4ngad med fakta. Rej\u00e4l research. Avsev\u00e4rt utrymme ges \u00e5t skumraskaff\u00e4rerna d\u00e4r en ljusskygg allians \u2013 JLP och CIA, exilkubaner och drogkarteller \u2013 till varje pris ville stoppa Smile-konserten, som s\u00e5gs som PNP-propaganda. Seaga (CIA-ga i folkmun) kan mycket v\u00e4l ha varit inf\u00f6rst\u00e5dd med, rentav sanktionerat mordf\u00f6rs\u00f6ket p\u00e5 Marley.<\/span><\/p>

I f\u00f6rl\u00e4ngningen <\/span><\/b>\u00e4mnade falskspelet att s\u00e4tta stopp f\u00f6r Manleys planer p\u00e5 att f\u00f6rstatliga de nordamerikanska bolagen (Alcan, Kaiser, Reynolds, United Fruit) som utvann Jamrocks mineraler och naturtillg\u00e5ngar. Inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen. USA\/CIA hade gjort det f\u00f6rr: Dominikanska republiken 1965. Bolivia 1967. Chile 1973. Uruguay 1973. Och skulle g\u00f6ra det igen: El Salvador 1980. Nicaragua 1981. Guatemala 1982. Grenada 1983. Ett digert CV.<\/span><\/p>

1972 best\u00e4mmer sig Manleys tidigare kommunikat\u00f6r Perry Henzell (\u00e4ven han vit jamaican) f\u00f6r att g\u00f6ra landets f\u00f6rsta l\u00e5ngfilm: The Harder They Come<\/i> \u00e4r en sedel\u00e4rande gangsterhistoria influerad av urban blaxploitation, rural spagettiv\u00e4stern och romantiska bildningsromaner. Den visar upp en annan sida av Jamaica: rudie, rasta, reggae i st\u00e4llet f\u00f6r sol, sex och sand. P\u00e5 premi\u00e4ren ockuperas biografen. Alla vill se den. Sedan drar den ut p\u00e5 ett internationellt segert\u00e5g. Utan den hade v\u00e4rlden inte varit redo f\u00f6r Bob Marley and the Wailers. Manley\/PNP vinner valet stort samma \u00e5r och det \u00e4r nu USA\/CIA b\u00f6rjar oroa sig f\u00f6r sina intressen.<\/span><\/p>

Jamaica \u00e4r ett <\/span><\/b>resultat av imperialism och exploatering. En g\u00e5ng beboddes Xaymaca (Flodrik) av arawaker och ta\u00edno, urfolk som utpl\u00e5nades helt i och med Cristoforo Colombo ankomst till \u00f6n 1494. P\u00e5 venetianens skepp f\u00f6ljde fler. Spanska conquistadorer utrotade i stort sett samtliga urfolk i Karibien genom sv\u00e4lt och sjukdomar, slaveri och avr\u00e4ttningar.<\/span><\/p>

N\u00e4r europ\u00e9erna uppt\u00e4ckte sockret blev Jamaica en storproducent. Spanskt styre \u00f6vergick \u00e5r 1655 i brittiskt. Slavar skeppades fr\u00e5n V\u00e4stafrika (cirka 60 miljoner under 200 \u00e5r) f\u00f6r att hugga r\u00f6ren och raffinera r\u00e5sockret till Europa i denna lukrativa triangelhandel. Uppslagsrikt fast\u00e4n f\u00f6ljdriktigt inleder MacDonald dokument\u00e4ren i slavfortet p\u00e5 Cape Coast, Ghana. \u00d6ver 90 procent av Jamaicas inv\u00e5nare \u00e4r slav\u00e4ttlingar.<\/span><\/p>

Roots rock reggae \u00e4r en produkt av kolonialism och kreolisering. I grunden ligger ashanti-rytmer och yoruba-s\u00e5nger som slavarna f\u00f6rde med sig (och som ofta vidmakth\u00f6ll viljan att \u00f6verleva, inte minst p\u00e5 de diaboliska slavskeppen). Rastafarianska nyahbinghi-hymner blandades med katolska m\u00e4ssor och gospel. P\u00e5 det lades de brittiska \u00f6arnas melerade musikstilar mento, calypso och kumina samt basbetonad nordamerikansk blues, jazz och soul. <\/span><\/p>

Om trumman var hj\u00e4rtslaget blev basen ryggraden; inte f\u00f6r inte kallas reggae ibland f\u00f6r drum\u2019n\u2019bass p\u00e5 Jamaica. Stilen fick namnet ska, snabb uptempo som l\u00e4gger betoningen offbeat (andra och fj\u00e4rde takten) vilket sm\u00e5ningom saktades ned till den karakt\u00e4ristiska baktakten. Myten s\u00e4ger att reggae kom till efter att n\u00e5gon b\u00f6rjade fingra p\u00e5 en tape delay (en tidig processor) i studion och att alla gillade den fuzziga ekoeffekt (reverb) det nya soundet gav.<\/span><\/p>

Bob Marley var <\/span><\/b>ocks\u00e5 en produkt av kolonialism och kreolisering: Modern Cedella var en 16-\u00e5rig bondflicka; fadern Norval en 60-\u00e5rig brittisk tillsyningsman som fick ett otal barn med andra kvinnor i liknande beroendest\u00e4llning. Som fadern varken ville veta av mor och son eller st\u00f6dja dem ekonomiskt flyttade de fr\u00e5n idyllen i bergen, byn Nine Miles, till en shantytown. Som tur var: Reggaen f\u00f6ddes i Trench Town d\u00e4r Bob Marley tr\u00e4ffade Peter Tosh och Bunny Wailer. Resten \u00e4r musikhistoria.<\/span><\/p>

En viktig faktor, vilket framg\u00e5r av dokument\u00e4ren, f\u00f6r Bob att n\u00e5 framg\u00e5ng var att lyfta sin mor fr\u00e5n fattigdom och f\u00f6rnedring efter faderns avspisning: \u201dThe stone that the builder refuse, will always be the head corner stone\u201d skrev han efter ett av f\u00e5 m\u00f6ten med fadern n\u00e4r denne inte ens ville l\u00e5na honom pengar till en ny gitarr.<\/span><\/p>

Den f\u00f6rsta<\/span><\/b> slavrevolutionen m\u00e5 ha \u00e4gt rum p\u00e5 Saint-Domingue 1791 (de svarta jakobinerna med Touissant L\u2019Overture i spetsen) men de f\u00f6rsta upproren var jamaicanska. Hela 1700-talet var en l\u00e5ng r\u00e4cka revolter och s\u00e5 de tv\u00e5 st\u00f6rre maroonkrigen. Maroon kan betyda b\u00e5de f\u00f6rrymd slav, r\u00f6dbrun och fyrverkeri; en passande beteckning. De flydde fr\u00e5n slavhandlare, plantage\u00e4gare, m\u00e4nniskoj\u00e4gare, milis och milit\u00e4r upp i bergen. Maroonerna, sedermera nyahbinghierna var rastafarianernas anf\u00e4der och -m\u00f6drar. Brittiska kronan hade fullt sj\u00e5 att f\u00f6rslava jamaicanerna.<\/span><\/p>

The Book of Night Women<\/span><\/i> (2009), Marlon James andra roman, handlar om ett slavuppror p\u00e5 en sockerplantage. Som titeln skvallrar om \u00e4r det kvinnorna som om natten planerar och instigerar revolten. Sanningsenligt: Queen Nanny var maroonledaren som ledde revolten p\u00e5 plantagen i Port Royal och 1720 uppr\u00e4ttade en fristat i Blue Mountains. N\u00e4r hon avr\u00e4ttades av britterna runt 1755 hade hon redan \u00e4ndrat sakernas g\u00e5ng. Romanens huvudperson Lilith \u00e4r likt Bob Marley och m\u00e5nga andra avkomman efter att en \u00e4ldre tillsyningsman v\u00e5ldf\u00f6rt sig p\u00e5 en ung flicka, som d\u00f6r i barns\u00e4ng. Men dottern \u00e4r en \u00f6verlevare.<\/span><\/p>

Maumau-upproret <\/span><\/b>1952-60 blev startskottet p\u00e5 den panafrikanska frig\u00f6relsen. I takt med att kronkolonierna \u2013 Ghana 1957, Nigeria 1960, Uganda 1962, Kenya 1963 \u2013 br\u00f6t sig loss fr\u00e5n kolonisat\u00f6rernas apart-
heidliknande bojor f\u00f6ljde \u00f6arna efter: Jamaica, Trinidad och Tobago var f\u00f6rst ute 1962, d\u00e4rp\u00e5 Grenada och Barbados. Med sj\u00e4lvst\u00e4ndighetskraven fick rastafarianismen ett allt st\u00f6rre inflytande p\u00e5 samh\u00e4llet med sin radikala antikoloniala men samtidigt r\u00e4ttr\u00e5diga och \u00f6dmjuka l\u00e4ra; d\u00e4rtill naturn\u00e4ra och mycket milj\u00f6v\u00e4nlig.<\/span><\/p>

Urkunderna \u00e5terfinns i de historiska Moseb\u00f6ckerna<\/i>. Exodus (GT) handlar om hur Jahves utvalda folk f\u00f6rdrivs fr\u00e5n hemlandet. Rastafarianerna ser sig som \u00e4ttlingar till Ham (br\u00e4nd, svart p\u00e5 hebreiska) och del av den judisk-etiopiska grenen. I den surrealistiska Uppenbarelseboken<\/i> (NT) omtalas att en \u201dkungars kung\u201d ska framtr\u00e4da p\u00e5 en vit springare. Det j\u00e4mte jamaicanen Marcus Garveys ord \u201dSe till Afrika, d\u00e4r en svart konung skall kr\u00f6nas\u201d f\u00f6rkroppsligades i den etiopiske kejsaren Ras Tafari Makkonens, sedermera diktatorn Haile Selassie I:s br\u00e4ckliga skepnad. En av Marleys starkaste och mest antiimperialistiska l\u00e5tar \u00e4r \u201dWar\u201d fr\u00e5n skivan Exodus<\/i> (utgiven det h\u00e4ndelserika \u00e5ret 1976) som grundar sig p\u00e5 Selassies tal i FN 1963:<\/span><\/p>

Until the philosophy \/ Which holds one race superior and another \/ Inferior \/ Is finally \/ And permanently \/ Discredited \/ And abandoned \/ Everywhere is war<\/span><\/i><\/p>

Uppenbarelseboken<\/span><\/i> talar ocks\u00e5 om en viss musik som kommer att uppskattas och igenk\u00e4nnas i hela v\u00e4rlden. N\u00e4r Jamaica efter \u00e5ratals f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 reggaen uppf\u00f6rd p\u00e5 Unescos v\u00e4rldsarvslista i slutet av f\u00f6rra \u00e5ret \u00e4ntligen lyckades var det inte bara en milstolpe f\u00f6r en enskild musikstil utan \u00e4ven f\u00f6r en liten nations stora betydelse i omv\u00e4rlden. Vad hade h\u00e4nt om inte Marley f\u00e5tt upp Manley och Seaga p\u00e5 scenen 1978: Fullskaligt inb\u00f6rdeskrig med en USA-invasion och\/eller sovjetisk intervention som f\u00f6ljd?<\/span><\/p>

Sedan 2016 besitter<\/span><\/b> Andrew Holness (JLP) premi\u00e4rministerposten, fast landets f\u00f6rsta kvinnliga premi\u00e4rminister Portia Simpson-Miller (PNP) styrde the Rock 2006-07, 2012-16. Det i ett patriarkalt och mi-sogynt samh\u00e4lle. Jamaica \u00e4r fortfarande fattigt, korrupt och v\u00e5ldsamt \u2013 men stolt. \u00c4n styr en liten klick med europeiskt, asiatiskt och arabiskt p\u00e5br\u00e5 (en procent av befolkningen) \u00f6ns n\u00e4ringsliv. V\u00e5ld och utsugning pr\u00e4glar i stort sett alla ex-kolonier \u00e4n i dag. Ett gott arv \u00e4r emellertid musiken. F\u00f6rutom n\u00e4mnda stilar hade hiphopen aldrig sett dagens ljus. Jamaicanerna tog ljudsystem- och DJ-kulturen med sig till Bronx, New York, n\u00e4r de emigrerade. \u00c5rets Polarpristagare Grandmaster Flash \u00e4r exempelvis f\u00f6dd p\u00e5 Barbados.<\/span><\/p>

Reggaen och dess<\/span><\/b> utl\u00f6pare dancehall \u00e4r mer \u00e4n musik; den \u00e4r ren journalistik. Texterna reflekterar dagsaktuella h\u00e4ndelser, b\u00e5de inom och utom landet. \u00d6ver en riddim, en fastslagen rytm, l\u00e4gger s\u00e5ngaren sin kommentar till politik, samh\u00e4lls- och familjefr\u00e5gor i ett slags speaker\u2019s corner. Och en sound system clash \u2013 en t\u00e4vling mellan tv\u00e5 eller flera ljudsystem d\u00e4r publiken avg\u00f6r utg\u00e5ngen medelst r\u00f6sten \u2013 i ett kvarter eller ute i en by blir till den antika agoran, det demokratiska torget d\u00e4r folket s\u00e4ger sitt. Norman Stolzoffs antropologiska avhandling Wake the Town and Tell the People <\/i>(2000) tar vederh\u00e4ftigt upp fenomenet.<\/span><\/p>

Bob Marley dog 1981 i melanom, ett genetiskt arv fr\u00e5n fadern. Han blev 36 \u00e5r; han fick en statsbegravning. Kortegen fr\u00e5n Trench Town till graven i Nine Mile drog fler m\u00e4nniskor \u00e4n Selassies bes\u00f6k p\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdagen 1966.<\/span><\/p>

Om n\u00e5gon f\u00f6rtj\u00e4nar det epitet som rastafarianismen f\u00f6r\u00e4rat Selassie, Jesus Negus Kristus, s\u00e5 \u00e4r det Robert Nesta Marley.<\/span><\/p>

Rikard Rehnbergh<\/span><\/i><\/b><\/p>\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tBob Marley st\u00e5r staty p\u00e5 Jamaica, i Etiopien och i Serbien d\u00e4r\navt\u00e4ckandet ledde till avsp\u00e4nning mellan serber och kroater.
Foto: Dubdem Difusora Cultural
(is.gd\/VzNMIi) \/ CC BY (is.gd\/2eaEG2)\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tDen sedan f\u00f6dseln blinde s\u00e5ngaren Stevie Wonder valde att\nsk\u00e4nka halva gaget till Kingstons skola f\u00f6r blinda.
Foto: Antonio Cruz
Ag\u00eancia Brasil (is.gd\/f1RKAj)
CC BY (is.gd\/8014zt)\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

1976 har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":6311,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"pgc_meta":"","om_disable_all_campaigns":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[19,29,18],"tags":[],"yoast_head":"\nDet koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"sv_SE\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"1976 har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2019-03-08T07:02:19+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2019-03-12T07:24:08+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"802\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"445\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"Bengt Ljunggren\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Skriven av\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"Bengt Ljunggren\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Ber\u00e4knad l\u00e4stid\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"12 minuter\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/\",\"name\":\"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\"},\"datePublished\":\"2019-03-08T07:02:19+00:00\",\"dateModified\":\"2019-03-12T07:24:08+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Home\",\"item\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\",\"name\":\"MILJ\u00d6MAGASINET\",\"description\":\"Alternativet i svensk press\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":\"required name=search_term_string\"}],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8\",\"name\":\"Bengt Ljunggren\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/","og_locale":"sv_SE","og_type":"article","og_title":"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET","og_description":"1976 har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica","og_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/","og_site_name":"MILJ\u00d6MAGASINET","article_published_time":"2019-03-08T07:02:19+00:00","article_modified_time":"2019-03-12T07:24:08+00:00","og_image":[{"width":802,"height":445,"url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"Bengt Ljunggren","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Skriven av":"Bengt Ljunggren","Ber\u00e4knad l\u00e4stid":"12 minuter"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/","name":"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma - MILJ\u00d6MAGASINET","isPartOf":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website"},"datePublished":"2019-03-08T07:02:19+00:00","dateModified":"2019-03-12T07:24:08+00:00","author":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/#breadcrumb"},"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/03\/08\/det-koloniala-arvet-jamaicas-dilemma\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Home","item":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Det koloniala arvet \u2013 Jamaicas dilemma"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/","name":"MILJ\u00d6MAGASINET","description":"Alternativet i svensk press","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}"},"query-input":"required name=search_term_string"}],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8","name":"Bengt Ljunggren","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/"}]}},"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/paoUXY-1CX","rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"landscape":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"portraits":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-300x166.jpg",300,166,true],"large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",800,444,false],"1536x1536":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"2048x2048":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"colormag-highlighted-post":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-392x272.jpg",392,272,true],"colormag-featured-post-medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-390x205.jpg",390,205,true],"colormag-featured-post-small":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-130x90.jpg",130,90,true],"colormag-featured-image":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-800x445.jpg",800,445,true],"colormag-default-news":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",150,83,false],"colormag-featured-image-large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"colormag-elementor-block-extra-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195.jpg",802,445,false],"colormag-elementor-grid-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-600x417.jpg",600,417,true],"colormag-elementor-grid-small-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-285x445.jpg",285,445,true],"colormag-elementor-grid-medium-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/195-575x198.jpg",575,198,true]},"rttpg_author":{"display_name":"Bengt Ljunggren","author_link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"<a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/kultur\/\" rel=\"category tag\">Kultur<\/a> <a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/politik\/\" rel=\"category tag\">Politik<\/a> <a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/utrikes\/\" rel=\"category tag\">Utrikes<\/a>","rttpg_excerpt":"1976 har kalla kriget n\u00e5tt kokpunkten i Kingston. \u00d6ver Jamaicas tv\u00e5partisystem hukar USA \u2013 som genom CIA backar upp Jamaica","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6259"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6259"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/6259\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/6311"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6259"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=6259"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=6259"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}