{"id":4612,"date":"2019-02-15T09:31:28","date_gmt":"2019-02-15T08:31:28","guid":{"rendered":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?p=4612"},"modified":"2019-02-16T08:19:26","modified_gmt":"2019-02-16T07:19:26","slug":"turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/","title":{"rendered":"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet"},"content":{"rendered":"\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tTurkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdogan.\n
Folkliga protester mot f\u00e4ngslandet av journalister fr\u00e5n tidningen Cumhuriyet i Sisli, Istanbul.\n
\nFoto: E.T. Studhalter\/Creative Commons\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t

Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet <\/h2>\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\n\t\t\t\t\t\t<\/span>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t20 miljarder kronor satsar Sydkoreas regering i samarbete med n\u00e4ringslivet p\u00e5 utbyggnad av infrastruktur f\u00f6r v\u00e4tgas.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t

N\u00e4r den frispr\u00e5kige journalisten Jamal Khashoggi styckades p\u00e5 medeltida man\u00e9r p\u00e5 Saudiarabiens ambassad i Istanbul i oktober passade Turkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdo\u011fan p\u00e5 att s\u00f6ka omv\u00e4rldens goodwill genom att f\u00f6rd\u00f6ma det saudiska kungahuset och dess f\u00f6rl\u00e4ngda arm s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten. Inte nog med det, han reste krav p\u00e5 en oberoende FN-utredning av mordet.<\/span><\/p>

Illusoriskt: Utredningen blir inte mycket mer \u00e4n ett slag i luften d\u00e5 den saknar juridisk befogenhet att utm\u00e4ta straff, som i fallet med den pakistanska premi\u00e4rministern Benazir Bhutto som m\u00f6rdades av oppositionen 2007. Bedr\u00e4gligt: Anledningen \u00e4r troligare den att Erdo\u011fan vill vinna arabv\u00e4rldens st\u00f6d f\u00f6r att flytta fram sin spelpj\u00e4s p\u00e5 det geopolitiska spelbr\u00e4det. Och hycklande: Inget annat land har f\u00e4ngslat lika m\u00e5nga journalister de senaste \u00e5ren som Turkiet. Enligt Stockholm Center for Freedom har 75 journalister d\u00f6mts, 161 arresterats, 152 efterlysts och runt 200 nyhetskanaler st\u00e4ngts ned p\u00e5 myndigheternas beg\u00e4ran sedan den misslyckade milit\u00e4rkuppen 2016.<\/span><\/p>

Natten mot den<\/span><\/b> 15 juli basunerar en milit\u00e4rfaktion, som p\u00e5st\u00e5r sig representera hela milit\u00e4rf\u00f6rvaltningen, ut att de tagit \u00f6ver landets statsapparat. Kuppen sl\u00e5s snart ned och Erdo\u011fan l\u00e4gger skulden p\u00e5 f\u00f6rre samarbetspartnern Fethullah G\u00fclen. Utan grund och bevis f\u00f6r anklagelsen vidtar nu repressionen \u2013 en massiv \u201dutrensning\u201d av olikt\u00e4nkande och kritiker, intellektuella och v\u00e4nstersinnade, till vilka ett 500-tal journalister allts\u00e5 h\u00f6r. M\u00e5nga menar att Erdo\u011fan sj\u00e4lv iscensatte kuppen som f\u00f6rev\u00e4ndning att g\u00f6ra sig av med motst\u00e5ndare och framf\u00f6r allt br\u00e4nnm\u00e4rka G\u00fclenr\u00f6relsen, som vuxit sig allt starkare i Turkiet. F\u00f6r redan i mars, fyra m\u00e5nader f\u00f6re kuppen, beslagtog myndigheterna tidningen Zamans redaktion och satte munkavle p\u00e5 dess skribenter. En oberoende tv-station gick samma \u00f6de till m\u00f6tes.<\/span><\/p>

Oegentligheterna nyhetskanalerna beskylldes f\u00f6r var rena sn\u00f6moset, fast signalen hade g\u00e5tt fram. Ett f\u00f6rt\u00e4ckt, indirekt hot om en pl\u00f6tslig razzia, ett nattligt bes\u00f6k eller godtyckligt f\u00e4ngslande \u00e4r naturligtvis effektivare verktyg \u00e4n en ren h\u00e5rd censur. Det leder till sj\u00e4lvcensur, i v\u00e4rsta fall tystnad, sj\u00e4lva definitionen p\u00e5 en diktatur. Turkiets straff- och antiterrorlagar ger staten n\u00e4rmast fria h\u00e4nder att f\u00f6rd\u00f6ma, f\u00f6rtala, f\u00e4ngsla och, i slut\u00e4ndan, f\u00f6rtrycka. Det spektakul\u00e4ra mordet p\u00e5 Khashoggi kunde s\u00e5ledes inte ha kommit l\u00e4gligare f\u00f6r Erdo\u011fan och AKP (regeringspartiet R\u00e4ttvisa och utveckling).<\/span><\/p>

En som drabbats<\/span><\/b> av denna repression men v\u00e4grat tystna \u00e4r den i mina \u00f6gon modige f\u00f6rfattaren Orhan Pamuk. I samtliga sina nio romaner smyger han in kritik mot f\u00f6rtryck och totalitarism. N\u00e4r hans fj\u00e4rde roman Det nya livet<\/i> kom ut i Turkiet 1995 blev den inte bara en \u201dsnackis\u201d utan \u00e4ven en b\u00e4sts\u00e4ljare. Pamuk uttalade d\u00e4r och i andra offentliga sammanhang sitt obetingade st\u00f6d f\u00f6r kurdernas politiska r\u00e4ttigheter. Som ett brev p\u00e5 ryska posten \u00e5talades han och andra f\u00f6rfattare f\u00f6r att ha kr\u00e4nkt nationens heder, f\u00f6r att enligt strafflagens paragraf 301 ha \u201df\u00f6rol\u00e4mpat turkiskheten\u201d, vilket kan rendera tre \u00e5r i f\u00e4ngelse.<\/span><\/p>

\u00c4n v\u00e4rre blev det n\u00e4r Sn\u00f6<\/i> publicerades 2002. I den sl\u00e5r Pamuk vilt omkring sig, p\u00e5 h\u00f6gt och l\u00e5gt, till h\u00f6ger och v\u00e4nster, mot \u00f6st och v\u00e4st. Romanen handlar om poeten Ka, som \u00e5terv\u00e4nder fr\u00e5n exilen i Tyskland och antar uppdraget att skriva en serie reportage (f\u00f6r tidningen Republikanen) om ett f\u00f6rest\u00e5ende val och en sj\u00e4lvmordsv\u00e5g bland unga kurdiska muslimska kvinnor i sm\u00e5staden Kars i Kurdistan (h\u00e4r riskerar jag \u00e5tal efter paragraf 301) i nord\u00f6stra Turkiet (h\u00e4r undslapp jag det). Som andra Pamukromaner \u00e4r den en underfundig blandning av biografi, brottsutredning, k\u00e4rlekssaga, historisk ess\u00e4 och politisk analys. Sn\u00f6n vr\u00e4ker ned \u2013 i b\u00e5de romanen och, passande nog, utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster \u2013 och sexh\u00f6rningens form blir ocks\u00e5 strukturen p\u00e5 den diktsamling Ka arbetar p\u00e5.<\/span><\/p>

F\u00f6r den och andra frispr\u00e5kiga uttalanden om folkmorden p\u00e5 armenier och kurder v\u00e4cktes \u00e5terigen \u00e5tal mot honom. I samma veva (2005, \u00e5talades ocks\u00e5 kollegan Elif \u015eafak \u2013 f\u00f6dd i Frankrike men uppvuxen i Turkiet \u2013 enligt paragraf 301. I hennes roman Bastarden fr\u00e5n Istanbul<\/i> spelar det armeniska folkmordet en huvudroll. \u00c5talen v\u00e4ckte lika stor uppm\u00e4rksamhet som uppr\u00f6rdhet i omv\u00e4rlden. Amnesty och PEN, USA och EU gick in och f\u00f6rd\u00f6mde och b\u00e4gge undslapp med b\u00f6ter. I k\u00f6lvattnet sa Pamuk i en tidningsintervju att \u201d30000 kurder och en miljon armenier har d\u00f6dats h\u00e4r och n\u00e4stan ingen annan \u00e4n jag v\u00e5gar tala om det\u201d. Jo, Orhan, en hel del till. \u00c5ret efter \u00e5talet fick han v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt motta Nobelpriset i litteratur.<\/span><\/p>

M\u00e4rk v\u00e4l att <\/span><\/b>Pamuk inte skriver om onda turkar och goda kurder. Han st\u00e5r mitt emellan. K\u00e4rnpunkten \u00e4r i st\u00e4llet konflikten mellan kemalism och salafism; striden st\u00e5r mellan sekularister och islamister oavsett om de \u00e4r turkar, kurder, perser eller araber. Det \u00e4r fundamentalismen han vill \u00e5t. I Sn\u00f6<\/b> utg\u00f6r en iscensatt milit\u00e4rkupp en m\u00f6rk och d\u00f6dlig kontur mot den vita fonden. Kanske Erdo\u011fan l\u00e4st och imiterat? Senare beskrev Pamuk Sn\u00f6<\/i> som sin \u201df\u00f6rsta och sista politiska roman\u201d. Det st\u00e4mmer inte heller. Den var varken eller.<\/span><\/p>

Hans senaste roman (p\u00e5 svenska) har nyss g\u00e5tt som radiof\u00f6ljetong i P1. I Den r\u00f6dh\u00e5riga kvinnan<\/i> f\u00e5r vi f\u00f6lja markingenj\u00f6ren Cem fr\u00e5n barndomens politiska och intellektuella hem till vuxen\u00e5lderns klipp i fastighetsaff\u00e4rer via ton\u00e5ren och tiden som brunngr\u00e4varl\u00e4rling i en by. D\u00e4r, i byn \u00d6ng\u00f6ren, i dag en Istanbulf\u00f6rort, sker tv\u00e5 h\u00e4ndelser som ska f\u00f6r\u00e4ndra Cems liv och leverne i grunden.<\/span><\/p>

Titeln till trots handlar romanen om f\u00e4der och s\u00f6ner, eller snarare avsaknaden av f\u00e4der, om det oidipala komplexet, abrahamitiska dilemmat, den r\u00fcstemiska tragiken, s\u00f6ner som dr\u00e4per f\u00e4der och tv\u00e4rtom. Ferdousis historia om R\u00fcstem och sonen Shorab ur persiska eposet Shahnameh<\/i> \u00e5terber\u00e4ttas f\u00f6r \u00f6vrigt redan i Sn\u00f6<\/i>. Som vanligt f\u00f6r Pamuk in starka biografiska element i fiktionen \u2013 han v\u00e4xte sj\u00e4lv upp fadersl\u00f6s \u2013 och politiska implikationer genom att h\u00e4nvisa till olika epoker i den unga nationens historia. Kuppen 2016 var n\u00e4mligen l\u00e5ngt ifr\u00e5n den f\u00f6rsta.<\/span><\/p>

Osmanska imperiet f\u00f6ll<\/span><\/b> i f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Turkiet tillh\u00f6rde f\u00f6rlorarsidan, ententen Preussen, Bulgarien, \u00d6sterrike-Ungern. Under kriget \u00e4gde det armeniska folkmordet rum. 1920 undertecknades f\u00f6rdraget i S\u00e8vres: Kontrollen \u00f6ver Bosporen \u2013 det strategiska sundet som delar Istanbul, och Turkiet, i \u00f6st och v\u00e4st \u2013 \u00f6vertogs av de allierade. Kustomr\u00e5dena kring Smyrna och Thrakien och suver\u00e4niteten \u00f6ver egeiska \u00f6arna tillf\u00f6ll Grekland. Kurdernas r\u00e4tt till en sj\u00e4lvst\u00e4ndig stat erk\u00e4ndes. S\u00e5som Armenien. N\u00e5got som Turkiet allts\u00e5 tagit tillbaka sedan dess.<\/span><\/p>

Liksom Hitler med Versaillefreden kunde inte Mustafa Kemal Atat\u00fcrk acceptera S\u00e8vresf\u00f6rdraget. Han ledde den nationella sekul\u00e4ra r\u00f6relse som \u00e4r dagens konstitutionella grund, kemalismen. Han avskaffade sultanatet, grundade en nationalf\u00f6rsamling i Ankara och inledde ett nytt krig mot Grekland. Smyrna (Izmir) \u00e5tertogs och 1923 sl\u00f6ts ett f\u00f6r Turkiet f\u00f6rdelaktigare fredsf\u00f6rdrag i Lausanne. Den 29 oktober samma \u00e5r utropades republiken Turkiet med Ankara som huvudstad och Atat\u00fcrk som president. Med v\u00e4st som f\u00f6rebild avskaffade Mustafa Kemal kalifatet, och medlemmar ur den osmanska dynastin f\u00f6rvisades f\u00f6r gott. Samtidigt rustades arm\u00e9n f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla kemalismen; milit\u00e4ren fick en s\u00e4rst\u00e4llning f\u00f6r att bilda en sorts brandv\u00e4gg mot islamismen.<\/span><\/p>\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tIslampredikanten Fethullah G\u00fclen.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tFoto: Voice of America\/publicdomain\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tProsaisten och nobelpristagaren Orhan Pamuk.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tFoto: David Shankbone\/Creative Commons\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\"\"\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tUppm\u00e4rksammade f\u00f6rfatteren Elif Safak.\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\tFoto: Ebru Bilun\/Creative Commons\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t

Sedan dess har<\/span><\/b> minst sex statskupper \u00e4gt rum; arm\u00e9n har avsatt inte mindre \u00e4r fyra regeringar: Den 27 maj 1960. Den 12 mars 1971. Den 12 september 1980. Den 27 februari 1997. Blodigast och mest repressiv var den 1980: En grupp milit\u00e4rer under generalen Kenan Evren avs\u00e4tter regeringen; han utropar sig sj\u00e4lv till president, uppl\u00f6ser parlamentet och f\u00f6rbjuder alla partier. Turkiet styrs nu av en fascistisk milit\u00e4rjunta (1980-89) likt Indonesien och Chile vid samma tid. Human Rights Watch har ber\u00e4knat att minst 50 h\u00e4ngdes, 300 torterades till d\u00f6ds och \u00f6ver en halv miljon arresterades. Nu rasar \u00e5nyo ett krig mot Grekland om kontrollen \u00f6ver Cypern, som fortfarande \u00e4r delat. Det stora flyktingantalet som flyr norra Kurdistan f\u00f6r asyl i Sverige sker nu. Och det \u00e4r d\u00e5 Cems relation till fadern f\u00f6r\u00e4ndras. F\u00f6re 1980 \u00e4r han en n\u00e4rvarande far tillika livlig politisk aktivist; efter en l\u00e4ngre f\u00e4ngelsevistelse f\u00f6rsvinner han n\u00e4stan helt ur Cems liv.<\/span><\/p>

Den har kallats<\/span><\/b> den mest politiska film som n\u00e5gonsin gjorts. Yol <\/i>skapades precis efter statskuppen. Den zaza-kurdiske filmmakaren Y\u0131lmaz G\u00fcney skrev b\u00e5de manus och regiinstruktioner inifr\u00e5n f\u00e4ngelset; turkiske kollegan \u015eerif G\u00f6ren f\u00f6rf\u00e4rdigade den p\u00e5 utsidan. F\u00f6ljdriktigt handlar den om en grupp politiska f\u00e5ngar, de flesta kurder, och deras respektive f\u00f6rehavanden och \u00f6den under en veckol\u00e5ng permission fr\u00e5n f\u00e4ngelse\u00f6n Imrali. Regiss\u00f6rerna ger betraktaren en helhetsbild av Anatolien och dess olikartade samh\u00e4llen, mestadels Kurdistan. Milit\u00e4r \u00f6verallt, p\u00e5 gatan, torget, t\u00e5get och bussen. I en sekvens visas foton \u2013 som h\u00e4nger i en kiosk, f\u00f6r \u00f6vrigt ett turkiskt ord \u2013 av landsfadern Atat\u00fcrk, kuppmakaren Evren samt en s\u00e5ngerska med besl\u00f6jad blick, halvblottat br\u00f6st och ett glas rak\u0131 i handen. Det moderna Turkiet i ett n\u00f6tskal. Under omst\u00e4ndigheterna \u00e4r den \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt sn\u00e4ll gentemot juntan. F\u00f6rmodligen varf\u00f6r den fick premi\u00e4rvisas 1982 (sedermera bel\u00f6nad med Guldpalmen i Cannes).<\/span><\/p>

I relief mot <\/span><\/b>1980-talet r\u00e5dde ett turkiskt t\u00f6v\u00e4der p\u00e5 1970-talet. Den politiska musiken, teatern och litteraturen fick en respit och kunde verka t\u00e4mligen fritt. I \u00d6ng\u00f6ren har ett resande teaters\u00e4llskap slagit upp sitt t\u00e4lt. De g\u00f6r v\u00e5gade, Brechtinspirerade tolkningar av b\u00e5de v\u00e4ster- och \u00f6sterl\u00e4ndska verk. Cem blir upp \u00f6ver \u00f6ronen f\u00f6r\u00e4lskad i den \u00e4ldre r\u00f6dh\u00e5riga kvinnan, som en natt l\u00e5ter honom komma in. Som av en h\u00e4ndelse, eller ej, \u00e4r Selda Ba\u011fcan r\u00f6dh\u00e5rig, och fyra \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n Pamuk.<\/span><\/p>

1971 g\u00e5r Selda (ingen anv\u00e4nder hennes efternamn) sista \u00e5ret p\u00e5 universitetet. J\u00e4mte studierna sl\u00e4pper hon sex singlar med blir stor framg\u00e5ng. Till ackompanjemang av akustisk gitarr eller anatomisk luta (saz) tolkar hon folklore p\u00e5 ett samtidigt h\u00f6gst\u00e4mt och finstilt vis. \u00c5ret efter vill utrikesdepartementet att hon ska representera Turkiet i den internationella s\u00e5ngt\u00e4vlingen Golden Orpheus. Hon sl\u00e4pper fler singlar och 1974 kommer debutalbumet, T\u00fcrk\u00fclerimiz <\/i>och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 m\u00e4sterverket T\u00fcrk\u00fclerimiz 2<\/i>. Det inleds med v\u00e4nsterhymnen framf\u00f6r andra, hennes \u00f6rh\u00e4nge \u201dYaz Gazeteci Yaz\u201d, som g\u00e5r: \u201dF\u00f6r guds skull, journalist, kom till v\u00e5r by och skriv om v\u00e5r situation \/ Skriv inte om befl\u00e4ckade fingrar i sta\u2019n \/ Skriv om k\u00e4nslol\u00f6sa h\u00e4nder i byn \/ Skriv, journalist, skriv!\u201d. Flertalet av hennes l\u00e5tar b\u00e4r en stark samh\u00e4llskritik och solidariserar med arbetarna och minoriteterna, de fattiga och f\u00f6rtryckta.<\/span><\/p>

Fast\u00e4n fast<\/span><\/b> rotad i folkvisan experimenterar hon med progressiv rock och elektroakustiska klanger. Selda \u00e4r en korsning mellan Grace Slick, Mercedes Sosa och Fairuz. Hon sl\u00e4pper en ny LP varje \u00e5r, T\u00fcrk\u00fclerimiz 1-7<\/i>, och turnerar \u00f6ver hela Turkiet och Europa. S\u00e5 kommer kuppen: Selda f\u00f6rf\u00f6ljs och f\u00e4ngslas tre g\u00e5nger om. Hennes pass konfiskeras och kvarh\u00e5lls av juntan i sju \u00e5r d\u00e5 det internationella trycket blir f\u00f6r stort. Hon ger sig genast ut p\u00e5 en ny europeisk turn\u00e9. 1993 kommer l\u00e5ten \u201dU\u011furlar Olsun\u201d (Farv\u00e4l), en panegyrik \u00f6ver den m\u00f6rdade journalisten U\u011fur Mumcu. Den blir en ny v\u00e4nsterhymn och symbol f\u00f6r 1990-talets motst\u00e5nd mot repressionen. 2013 uttrycker hon sin solidaritet med Gezi Park-protesterna (som Erdo\u011fan anklagar den judisk-ungerske finansmannen och filantropen George Soros f\u00f6r att ha anstiftat) och efterf\u00f6ljande turbulens; huvudsakligen en konflikt mellan \u00f6st- och v\u00e4stv\u00e4nner, mellan frihet och f\u00f6rtryck och Turkiets framtida v\u00e4gval.<\/span><\/p>

\u00a0<\/span><\/p>

Efterspel: Det lustiga<\/span><\/b>, och komplicerade, \u00e4r att arm\u00e9n hade \u00f6gonen p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l Erdo\u011fan som G\u00fclen under 1980- och 90-talen. G\u00fclen\u00f6relsen och AKP samarbetade i b\u00f6rjan av 2000-talet mot kemalismen och staten och f\u00f6respr\u00e5kade st\u00f6rre frihet f\u00f6r medborgaren (den turkiska, nota bene) att offentligt uttrycka sin religiositet, genom exempelvis sl\u00f6jan. 2002 blev Erdo\u011fan premi\u00e4rminister och har sedan dess s\u00f6kt g\u00e5 balansg\u00e5ng mellan kemalism och islamism. Det saudiska kungahuset \u00e4r en stor underst\u00f6djare av det senare. Att han st\u00e4ndigt s\u00f6ker offentliga konflikter \u2013 med Merkel, Putin, Trump, al-Assad, bin Salman \u2013 b\u00f6r ses som ett spel f\u00f6r galleriet d\u00e5 han g\u00e4rna vill framst\u00e5 som Turkiets starke man, ende garant f\u00f6r landets s\u00e4kerhet.<\/span><\/p>

Fethullah G\u00fclen lever sedan 1999 i landsflykt i Pennsylvania, USA. \u00c4ven Elif \u015eafak har l\u00e4mnat Turkiet och bor numera i London. Y\u0131lmaz G\u00fcney dog tv\u00e5 efter succ\u00e9n med Yol<\/i>. Likas\u00e5 Kenan Evren, som 2014 d\u00f6mdes till livstids f\u00e4ngelse f\u00f6r sin nyckelroll i den blodiga milit\u00e4rkuppen; \u00e5ret efter var han d\u00f6d; vid begravningsceremonin n\u00e4rvarade inget politiskt parti, fast han fick en gravplats p\u00e5 den statliga kyrkog\u00e5rden. Orhan Pamuk forts\u00e4tter envetet skriva och tala fritt; han har flyttat tillbaka till sitt \u00e4lskade Istanbul efter en tids g\u00e4stprofessurer i USA. Selda Ba\u011fcan \u00e4r \u00e4nnu aktiv p\u00e5 den turkiska musikscenen; hon har aldrig flytt Turkiet utan of\u00f6rv\u00e4get fortsatt g\u00f6ra motst\u00e5nd.<\/span><\/p>

Rikard Rehnbergh<\/span><\/i><\/b><\/p>\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t

\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/section>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Turkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdogan. Folkliga protester mot f\u00e4ngslandet av journalister fr\u00e5n tidningen Cumhuriyet i Sisli, Istanbul. Foto: E.T.<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":4792,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"pgc_meta":"","om_disable_all_campaigns":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[5,18],"tags":[],"yoast_head":"\nTurkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"sv_SE\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"Turkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdogan. Folkliga protester mot f\u00e4ngslandet av journalister fr\u00e5n tidningen Cumhuriyet i Sisli, Istanbul. Foto: E.T.\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2019-02-15T08:31:28+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2019-02-16T07:19:26+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"796\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"445\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"Bengt Ljunggren\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Skriven av\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"Bengt Ljunggren\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Ber\u00e4knad l\u00e4stid\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"12 minuter\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/\",\"name\":\"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\"},\"datePublished\":\"2019-02-15T08:31:28+00:00\",\"dateModified\":\"2019-02-16T07:19:26+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Home\",\"item\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\",\"name\":\"MILJ\u00d6MAGASINET\",\"description\":\"Alternativet i svensk press\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":\"required name=search_term_string\"}],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8\",\"name\":\"Bengt Ljunggren\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/","og_locale":"sv_SE","og_type":"article","og_title":"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET","og_description":"Turkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdogan. Folkliga protester mot f\u00e4ngslandet av journalister fr\u00e5n tidningen Cumhuriyet i Sisli, Istanbul. Foto: E.T.","og_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/","og_site_name":"MILJ\u00d6MAGASINET","article_published_time":"2019-02-15T08:31:28+00:00","article_modified_time":"2019-02-16T07:19:26+00:00","og_image":[{"width":796,"height":445,"url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"Bengt Ljunggren","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Skriven av":"Bengt Ljunggren","Ber\u00e4knad l\u00e4stid":"12 minuter"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/","name":"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet - MILJ\u00d6MAGASINET","isPartOf":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website"},"datePublished":"2019-02-15T08:31:28+00:00","dateModified":"2019-02-16T07:19:26+00:00","author":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/#breadcrumb"},"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2019\/02\/15\/turkiets-haveri-inom-press-och-yttrandefrihet\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Home","item":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Turkiets haveri inom press- och yttrandefrihet"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/","name":"MILJ\u00d6MAGASINET","description":"Alternativet i svensk press","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}"},"query-input":"required name=search_term_string"}],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/a7e9ac717843b0c4a11195bae6fb65d8","name":"Bengt Ljunggren","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/"}]}},"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/paoUXY-1co","rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"landscape":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"portraits":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-300x168.jpg",300,168,true],"large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"1536x1536":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"2048x2048":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"colormag-highlighted-post":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-392x272.jpg",392,272,true],"colormag-featured-post-medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-390x205.jpg",390,205,true],"colormag-featured-post-small":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-130x90.jpg",130,90,true],"colormag-featured-image":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-796x445.jpg",796,445,true],"colormag-default-news":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",150,84,false],"colormag-featured-image-large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"colormag-elementor-block-extra-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173.jpg",796,445,false],"colormag-elementor-grid-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-600x417.jpg",600,417,true],"colormag-elementor-grid-small-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-285x445.jpg",285,445,true],"colormag-elementor-grid-medium-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/173-575x198.jpg",575,198,true]},"rttpg_author":{"display_name":"Bengt Ljunggren","author_link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/bengtpwgmail-com\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"<a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/outstanding-news\/\" rel=\"category tag\">Huvudnyheter<\/a> <a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/utrikes\/\" rel=\"category tag\">Utrikes<\/a>","rttpg_excerpt":"Turkiets sultanlike president Recep Tayyip Erdogan. Folkliga protester mot f\u00e4ngslandet av journalister fr\u00e5n tidningen Cumhuriyet i Sisli, Istanbul. Foto: E.T.","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4612"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/6"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4612"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4612\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4792"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4612"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4612"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4612"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}