{"id":25573,"date":"2021-05-13T22:42:00","date_gmt":"2021-05-13T20:42:00","guid":{"rendered":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?p=25573"},"modified":"2021-05-11T12:43:12","modified_gmt":"2021-05-11T10:43:12","slug":"den-understrukna-raden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/","title":{"rendered":"Den understrukna raden"},"content":{"rendered":"\n

Hemma p\u00e5 den l\u00e4mpligt f\u00f6rfallna g\u00e5rden finns det rikligt med pinaler samlade i s\u00e5v\u00e4l bostadshus som lag\u00e5rd och uthus. Cykelk\u00e4rror, orv, virke, knivar, f\u00e5rn\u00e4t, begagnade tr\u00e4skruvar, takpl\u00e5t, b\u00e5gs\u00e5gar, lysr\u00f6rsarmaturer, v\u00e4xthusglas, d\u00f6rrar, yxor, \u00e4rvda skjortor. F\u00f6r att bara n\u00e4mna n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
(Foto: POP<\/a> \/ CC BY<\/a>)<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till antalet flest \u00e4r dock skivorna, p\u00e5 god andra plats b\u00f6ckerna, samtliga f\u00f6rvaras f\u00f6rst\u00e5s i bostadshuset. De f\u00f6rra har en kraftig slagsida mot det psykedeliskt f\u00e4rgade och rustikt pr\u00e4glade. Ibland kan man ha turen att f\u00e5 lite av alltihop p\u00e5 ett och samma album; ett flitigt spelat exempel vore Mad Rivers Paradise Bar and Grill.<\/p>\n\n\n\n

Skivorna st\u00e5r noggrant sorterade, i huvudsak kategoriserade efter ursprungsland (USA, England, Sverige, Tyskland, samt \u00f6vriga) och i bokstavsordning, men skivorna fr\u00e5n USA \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga att de d\u00e4rtill delats upp i tv\u00e5 underkategorier: obskyra artister med bara en eller ett par utgivna skivor – The Department of Agriculture Bluegrass, Jug and Olde Time Shake Band kommer os\u00f6kta f\u00f6r mig – respektive artister med m\u00e4ngder av skivor bakom sig, som Grateful Dead.
Sedan finns det ocks\u00e5 en liten avdelning f\u00f6r etniskt och jazz; mest av det etniska \u2013 s\u00e4rskilt indisk musik \u2013 men ibland bjuds \u00e4ven h\u00e4r b\u00e5de och p\u00e5 samma skiva (n\u00e4mnas kan den utm\u00e4rkta Jazz Meets India, med bland andra framtida Guru Guru-medlemmarna Uli Trepte och Mani Neumeier). Den tyska avdelningen angr\u00e4nsar den f\u00f6r etniskt och jazz; s\u00e5ledes st\u00e5r Guru Guru-skivorna inte s\u00e4rskilt l\u00e5ngtifr\u00e5n Jazz Meets India, vilket skulle kunna vara bekv\u00e4mt om jag fick f\u00f6r mig att spela dem efter varandra, men det har nog aldrig intr\u00e4ffat.<\/p>\n\n\n\n

B\u00f6ckerna \u00e5 andra sidan \u00e4r sorterade efter helt andra, v\u00e4sentligt l\u00f6sare premisser. De finns utspridda i snart sagt alla rum i huset, p\u00e5 b\u00e5da v\u00e5ningarna. De ligger och st\u00e5r i hyllor, p\u00e5 bord, golv. En del ligger nedpackade i v\u00e4skor och l\u00e5dor p\u00e5 kallvinden. Viss kategorisering f\u00f6rekommer dock: bokhyllan i vardagsrummet samlar f\u00f6retr\u00e4desvis odling, natur, milj\u00f6, djur, byggande, hantverk, poesi, samt ett antal till synes p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 utvalda sk\u00f6nlitter\u00e4ra titlar. I skivrummet finns b\u00f6cker om skivor. I k\u00f6ket finns n\u00e5gra s\u00e4llan konsulterade kokb\u00f6cker och fler b\u00f6cker om odling. De st\u00f6rsta hyllorna st\u00e5r i hallen uppe och rymmer bland annat sk\u00f6nlitteratur, historia, geografi, politik, motkultur och musik. Somliga har jag l\u00e4st m\u00e4ngder av g\u00e5nger, andra inte alls. S\u00e4rskilt bland de sk\u00f6nlitter\u00e4ra titlarna finns det m\u00e5nga ol\u00e4sta sidor, men den spretiga genren \u00e4r ocks\u00e5 den absolut s\u00e4mst sorterade och hamnar kanske d\u00e4rf\u00f6r oftast p\u00e5 undantag. Det n\u00e5got anarkistiska uppl\u00e4gget medf\u00f6r att jag inte alltid hittar vad jag letar och ibland letar jag s\u00e5dant jag inte \u00e4ger. Det kan ocks\u00e5 inneb\u00e4ra att jag hittar s\u00e5dant jag inte vet att jag \u00e4ger. P\u00e5 s\u00e5 vis uppt\u00e4ckte jag nyligen att mina hyllor gapar tomma d\u00e4r det borde st\u00e5tt n\u00e5got av Hans Lidman, medan Alma Braathens Bl\u00e5 lyckof\u00e5gel i Orienten n\u00e5gon g\u00e5ng burits hem bara f\u00f6r att sedan or\u00e4ttvist gl\u00f6mmas bort i ett litet f\u00f6rr\u00e5dsutrymme innanf\u00f6r balkongen.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5de skivor och b\u00f6cker, musik och ord, \u00e4r ofta biljetter till mina innersta rum; platser d\u00e4r allting i den timliga v\u00e4rlden k\u00e4nns s\u00e5 o\u00e4ndligt l\u00e5ngt borta. Det fungerar lite som att dra gardinerna f\u00f6r f\u00f6nstret, krypa ihop i soffan under den varmaste filten, blunda och l\u00e5ta tankarna bli dr\u00f6mmar. N\u00e4r jag vaknar kanske en katt eller tv\u00e5 ligger p\u00e5 min mage, verkligheten har antagit andra, mjukare former och kan f\u00f6r en stund te sig n\u00e4stan vacker. Snart nog har musiken tystnat eller boken tagit slut, katterna hoppat ner och alltings j\u00e4vlighet hunnit ikapp mig, men det \u00e4r fint s\u00e5 l\u00e4nge det varar.
Ibland kan det r\u00e4cka med att jag bara plockar ut en skiva ur hyllorna och tittar p\u00e5 omslaget f\u00f6r att jag ska f\u00f6rlora mig en liten stund – valfri titel ur Peace, Bread and Land Bands sparsmakade produktion tj\u00e4nar detta syfte v\u00e4l – eller att jag greppar en tummad bok och l\u00e4ser n\u00e5gra s\u00e4rskilt fantastiska rader, inte s\u00e4llan Josef Julius Wecksells dikt P\u00e5 moln stod du, f\u00f6r samma effekt.
I en del b\u00f6cker har jag strukit under h\u00e4r och d\u00e4r i texten, eller markerat p\u00e5 annat vis (kryss, stj\u00e4rna, utropstecken). N\u00e4r bokst\u00e4vlarna \u00e4r rent fenomenala kan det till och med f\u00f6rekomma dubbla understreck. Det h\u00e4r kladdandet i b\u00f6cker \u00e4r inget jag \u00e4gnat mig \u00e5t i n\u00e5gon st\u00f6rre utstr\u00e4ckning, procentuellt sett, men det har blivit mer de senaste \u00e5ren vilket en f\u00f6re detta flickv\u00e4n vill mena \u00e4r ett \u00e5lderstecken. Kanske s\u00e5, men de f\u00f6rsta trevande stegen som radm\u00e4rkare tog jag redan som ton\u00e5ring; mina f\u00f6r\u00e4ldrar gav mig Dan Anderssons samlade dikter i fjorton\u00e5rspresent och p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladet syns \u00e4nnu de sm\u00e5 noteringar jag gjorde under de kommande \u00e5ren. En bilagd papperslapp listar p\u00e5 vilka sidor de dikter st\u00e5r, som Thorstein Bergman sj\u00f6ng (och i somliga fall tonsatte) p\u00e5 sin Dan Andersson-skiva.<\/p>\n\n\n\n

Tre \u00e5r senare uppt\u00e4ckte jag Gunnar Ekel\u00f6f via en utg\u00e5va i Svalans svenska klassiker, inhandlad p\u00e5 bokrea. P\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladet i den boken har jag skrivit \u201doktober\u201d med ett streck under. N\u00e5got \u00e4r \u00f6verstruket innan m\u00e5nadens namn, jag gissar att det st\u00e5tt \u201d14:e\u201d, ty d\u00e5 fyllde den flicka jag var k\u00e4r i \u00e5r och jag \u00e4r ganska s\u00e4ker p\u00e5 att de dikter listade under \u201doktober\u201d var s\u00e5dana jag \u00f6verv\u00e4gde att anv\u00e4nda mig av vid n\u00e5gon slags bitter gratulation. Hon hade n\u00e4mligen valt bort mig till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en annan gosse och jag var sv\u00e5rt sargad av sm\u00e4rta och f\u00f6r\u00f6dmjukelse. Det blev emellertid inget av f\u00f6delsedagsuppvaktningen, men det hade s\u00e5 h\u00e4r i efterhand varit intressant att veta hur hon p\u00e5 sin femton\u00e5rsdag skulle ha reagerat p\u00e5 ett kort d\u00e4r jag nedtecknat expansion (p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladet, i blyerts: \u201ds. 28\u201d). Hade det kunnat v\u00e4nda f\u00f6rloppet till min f\u00f6rdel?<\/p>\n\n\n\n

I princip samtliga av mina skivor \u00e4r inf\u00f6rskaffade begagnade, det faller sig naturligt att det blir s\u00e5 eftersom jag \u00e4r p\u00e5 jakt efter f\u00f6rstapressningar av titlar vanligen utgivna innan jag f\u00f6ddes. P\u00e5 skivomslagen \u00e4r jag av mig sj\u00e4lv strikt f\u00f6rbjuden att skriva n\u00e5got \u00f6verhuvudtaget och jag \u00e4r inte s\u00e4rskilt f\u00f6rtjust i att tidigare \u00e4gare satt sina bom\u00e4rken p\u00e5 pr\u00e4nt heller.
\u00c4ven merparten av b\u00f6ckerna har en g\u00e5ng \u00e4gts av andra, men det \u00e4r ytterst s\u00e4llan dessa l\u00e4sare har l\u00e4mnat n\u00e5gra skrivna sp\u00e5r efter sig, trots att jag inte alls st\u00f6rs av s\u00e5dana p\u00e5 samma vis n\u00e4r det g\u00e4ller b\u00f6cker och d\u00e4rf\u00f6r inte skyr dem av den anledningen \u2013 vilket kan vara fallet med alltf\u00f6r dekorerade skivor.
Jag har noterat att s\u00e5v\u00e4l pappa som farfar emellan\u00e5t dragit streck under potenta meningar, eller markerat n\u00e5got stycke i marginalen, s\u00e5 kanske \u00e4r denna vana, eller ovana, ett genetiskt betingat drag. Ibland har jag kunnat anv\u00e4nda dessa efterl\u00e4mnade avtryck som v\u00e4gvisare in i deras huvuden, till vilka de var d\u00e5, n\u00e4r de satt i ensamhet under det varma ljuset fr\u00e5n en l\u00e4slampa med penna i handen. Andra g\u00e5nger har jag inte alls begripit varf\u00f6r de bem\u00f6dat sig om att plocka ut just den raden, det stycket, fr\u00e5n de \u00f6vriga; deras skuggor spelar d\u00e5 g\u00e4ckande \u00f6ver b\u00f6ckernas sidor, l\u00e5ter mig f\u00f6rnimma n\u00e5got utan att f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Sommaren 2000 reste jag och en kompis runt p\u00e5 v\u00e4stkusten i USA och Kanada, letandes i f\u00f6rsta hand skivor men det inhandlades \u00e4ven en hel del b\u00f6cker. Om jag minns r\u00e4tt k\u00f6pte jag p\u00e5 en liten improviserad gatuloppis i San Francisco ett exemplar av Youngbloods Elephant Mountain och b\u00f6ckerna The Way of the Shaman av Michael Harner och Shaman\u2019s Path (redakt\u00f6r Gary Doore). I Harners bok st\u00e5r namnet Sarah Burns uppe till h\u00f6ger p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ttsbladet. De tv\u00e5 f\u00f6rsta kapitlen \u00e4r fyllda av – f\u00f6rmodar jag \u2013 hennes understrykningar, som denna: \u201dNonordinary reality is entered not for play but for serious purposes\u201d. Jag h\u00e5ller i stor utstr\u00e4ckning med om detta, medan Ken Kesey nog skulle ha haft en och annan inv\u00e4ndning.
Fr\u00e5n kapitel tre och fram\u00e5t upph\u00f6r all form av kommunikation mellan mig och Sarah, tyv\u00e4rr. Jag hade g\u00e4rna funderat lite mer p\u00e5 henne och hennes intresse och f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r \u00e4mnet, men bristen p\u00e5 ytterligare ledtr\u00e5dar g\u00f6r att jag inte tar mig vidare. Inte via The Way of the Shaman i alla fall.<\/p>\n\n\n\n

Shaman\u2019s Path, den andra boken, har f\u00e5tt det \u00f6vre h\u00f6gra h\u00f6rnet av f\u00f6rs\u00e4ttsbladet bortklippt, men jag t\u00f6rs anta att \u00e4ven denna bok ursprungligen tillh\u00f6rde Sarah Burns. H\u00e4r upph\u00f6r understrykningarna efter kapitel \u00e5tta. Det \u00e4r l\u00e4nge sedan jag l\u00e4ste n\u00e5gon av b\u00f6ckerna, men f\u00f6r min del vill jag minnas att jag, till m\u00f6jlig skillnad fr\u00e5n Sarah, fann Harners bok mer intressant. Den allra sista understrykningen i Shaman\u2019s Path finns f\u00f6r \u00f6vrigt i noterna till det \u00e5ttonde kapitlet, under Michael Harners namn och titeln The Way of the Shaman. Kanske fick den ena boken Sarah att k\u00f6pa den andra? Knappast anade hon d\u00e5 att de en dag decennier senare skulle st\u00e5 i en l\u00e4tt dammig bokhylla i en liten by l\u00e5ngt upp i norra Sverige. Ett av kapitlen i Shaman\u2019s Path \u00e4r dock skrivet av \u00c5ke Hultkrantz, som var professor i religionshistoria vid Stockholms universitet och skrev mycket om nordamerikanska indianer, men \u00e4ven om samer \u2013 och s\u00e5 binder vi ihop tr\u00e5darna igen. Cirklar, cirklar: USA, Sverige, San Francisco, H\u00f6kmark. Jag, Sarah, \u00c5ke. Jag begrundar kort de samtal vi hade kunnat ha, innan jag l\u00e4gger undan b\u00f6ckerna.<\/p>\n\n\n\n

De tre b\u00f6cker jag \u00e4ger som har de flesta understrykningarna \u00e4r Henry David Thoreaus Walden, Deep Green Resistance av Aric McBay, Lierre Keith och Derrick Jensen, samt Olav H. Hauges Anv\u00e4nd inte sandpapper. Thoreau och Hauge h\u00e4nger f\u00f6r mig t\u00e4tt ihop, de talar ofta samma spr\u00e5k, tycks vara sammanl\u00e4nkade \u00f6ver tid och rum. McBay med flera kanske snarare kan ses som en mer v\u00e4rldsligt f\u00f6rbunden motst\u00e5ndsr\u00f6relse satt att f\u00f6rsvara vad Thoreau och Hauge skriver om, men man kan \u00e4nd\u00e5 utan st\u00f6rre problem komponera en trialog dem emellan:<\/p>\n\n\n\n

Hauge: \u201dEn bra dikt
ska lukta av te.
Eller av r\u00e5 jord och nykluven ved.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Thoreau: \u201dJorden \u00e4r inte bara ett fragment av d\u00f6d historia \/\u2026\/ den \u00e4r levande poesi, likt l\u00f6ven p\u00e5 ett tr\u00e4d som f\u00f6reg\u00e5r blommorna och frukterna\u201d.<\/p>\n\n\n\n

McBay\/Keith\/Jensen: \u201dSoil is alive. It is kept alive by perennial polycultures \u2013 forests and prairies. The permanent cover protects it from sun, rain and wind; the constant application of dead grass and leaves adds carbon and nutrients; and the root systems are crucial for soil\u2019s survival, providing habitat for the microfauna that make land life possible.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Jag l\u00e4ste Walden ganska sent, i sin helhet inte f\u00f6rr\u00e4n 2011. Min utg\u00e5va \u00e4r 2006 \u00e5rs ny\u00f6vers\u00e4ttning (Natur & Kultur), gjord av Peter Handberg. Redan f\u00f6rordet, skrivet av just Handberg, lyckades plocka fram detaljer som omedelbart f\u00f6rst\u00e4rkte det fr\u00e4ndskap jag tidigare k\u00e4nt med Thoreau, utifr\u00e5n brottstycken och citat jag r\u00e5kat p\u00e5 under \u00e5ren. Mening fyra (av mig understruken) lyder: \u201dHan hade inget jobb att g\u00e5 till; eller \u00e5tminstone inget jobb som hans medm\u00e4nniskor uppfattade som jobb\u201d. Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng besvarat fr\u00e5gan \u201dvad g\u00f6r du\u201d – i betydelsen \u201dvad arbetar du med?\u201d – med ett s\u00e4vligt \u201djag hugger ved, odlar gr\u00f6nsaker, plockar b\u00e4r\u201d och d\u00e4rp\u00e5 m\u00f6tts av ett l\u00e4tt stressat och fullst\u00e4ndigt of\u00f6rst\u00e5ende uttryck i fr\u00e5gest\u00e4llarens ansikte, kan s\u00e4kerligen relatera till denna rad.
Utg\u00e5vans avslutande ess\u00e4, skriven av Steven Hartman och Henrik Otterberg, handlar om Thoreau och den tid han verkade i och bjuder \u00e4ven den p\u00e5 m\u00e5nga belysande formuleringar som en v\u00e4sterbottnisk luddit kan identifiera sig med. N\u00e4r jag nyligen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mitt liv blev tillfr\u00e5gad om min titel travesterade jag en ljuvlig karakt\u00e4risering av Thoreau, samtida med f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv: \u201den of\u00f6rb\u00e4tterlig nej-s\u00e4gare, \/\u2026\/ en civilisationens v\u00e4rdeuppl\u00f6sare, eller helt enkelt \/\u2026\/ ett gn\u00e4lligt original.\u201d
Men sj\u00e4lvfallet \u00e4r det Thoreaus egen text som gjort st\u00f6rst intryck p\u00e5 mig och boken \u00e4r fylld av s\u00e5 m\u00e5nga understrykningar att jag nu, vid en snabb genombl\u00e4ddring, k\u00e4nner mig s\u00e4ker p\u00e5 att n\u00e5gon f\u00f6r mig helt ok\u00e4nd person en g\u00e5ng i en lika ok\u00e4nd framtid kommer att kunna l\u00e4sa Thoreaus ord och f\u00f6rst\u00e5 inte bara vem han var, utan \u00e4ven vem jag var. Ibland kan jag i mina konstn\u00e4rligare v\u00e4rv tillf\u00e4lligtvis sl\u00e5s av en ful avund \u00f6ver att n\u00e5gon annan f\u00f6rm\u00e5tt skapa ett verk som jag k\u00e4nner att ocks\u00e5 jag haft inom mig, men vid l\u00e4sningen av Walden upplever jag aldrig n\u00e5got s\u00e5dant, bara den renaste samh\u00f6righet: \u201dJag gl\u00e4der mig \u00e5t att komma fram till det v\u00e4sentliga, inte att t\u00e5ga omkring i procession under pompa och st\u00e5t i det fr\u00e4msta ledet, men att d\u00e4remot vandra med universums skapare, om jag f\u00e5r \u2013 inte leva i detta rastl\u00f6sa, nerv\u00f6sa, j\u00e4ktade och triviala artonhundratal, utan sitta d\u00e4r f\u00f6rsjunken i tankar eller st\u00e5 vid sidan av medan det passerar f\u00f6rbi.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Anv\u00e4nd inte sandpapper minns jag inte riktigt n\u00e4r jag kom \u00f6ver, men det \u00e4r l\u00e4nge sedan, vid en av de alltf\u00f6r h\u00e5rdh\u00e4nta gallringar Skellefte\u00e5s stadsbibliotek \u00e4gnade sig \u00e5t p\u00e5 den tid jag bodde i staden. Jag skulle gissa att det \u00e4r allra minst 20 \u00e5r sedan jag k\u00f6pte boken. Kanske var den till och med gratis. Olav H. Hauge var inget namn jag k\u00e4nde till och det dr\u00f6jde \u00e4ven l\u00e5ng tid innan jag bekantade mig n\u00e4rmare med boksidorna \u2013 men d\u00e5 var det ocks\u00e5 som att jag tappade andan lite grann, d\u00e4r jag satt i en f\u00e5t\u00f6lj i vardagsrummet med v\u00e5rsolen v\u00e4rmandes genom f\u00f6nstret. Spr\u00e5ket, tonfallet, inneh\u00e5llet, allt r\u00f6rde vid mig, r\u00f6rde om i mig; h\u00e4r var en slags norsk zenbuddist kl\u00e4dd i en mycket enkel, medfaren kostym som visade sig d\u00f6lja ytterligare lager av paltor n\u00f6tta efter \u00e5r av liesl\u00e5tter och \u00e4ppelsk\u00f6rdar, och med dessa \u00e5rs vishet sparade som korn av uts\u00e4de i de m\u00e5nga fickorna. Allt formulerat i en f\u00f6rledande jordbundenhet:<\/p>\n\n\n\n

\u201dMen det g\u00e5r an att leva
i vardagen ocks\u00e5,
den gr\u00e5 stilla dagen,
s\u00e4tta potatis, kratta l\u00f6v
och b\u00e4ra ris,
det \u00e4r s\u00e5 mycket att t\u00e4nka p\u00e5 h\u00e4r i v\u00e4rlden,
ett mansliv r\u00e4cker inte till.\u201d<\/p>\n\n\n\n

De sj\u00f6ng en l\u00e5ngsamhetens lov, Hauge och Thoreau. I en nutid pr\u00e4glad av s\u00e5dan hets att jag ibland undrar om den rent biologiskt undanr\u00f6jt livsbetingelserna f\u00f6r existenser likt deras, h\u00f6jer McBay, Keith och Jensen kritiskt sina r\u00f6ster: \u201dcivilization is characterized by short-term thinking\u201d och den sj\u00e4lvklara slutsatsen \u00e4r att \u201dThis culture must be undone completely\u201d. Jag har strukit under ocks\u00e5 detta. F\u00f6r mig \u00e4r det bland det mest sanna jag n\u00e5gonsin l\u00e4st.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Foto: Nan Palmero<\/a> \/ CC BY<\/a>)<\/i><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
                            * * *<\/code><\/pre>\n\n\n\n
F\u00f6ljande rader \u00e4r t\u00e4nkta som en epilog att binda ihop disparata tr\u00e5dar, men jag tror inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis att de kommer att fylla sin avsikt, \u00e5tminstone inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt som ter sig helt uppenbart. I slut\u00e4nden spelar det nog \u00e4nd\u00e5 ingen roll.
Under en kort period i b\u00f6rjan p\u00e5 nittiotalet skrev jag n\u00e5gra kr\u00f6nikor f\u00f6r lokalbladets kultursida. En av dessa kr\u00f6nikor, publicerad 1994 vill jag minnas, citerade ett kort stycke av Ekel\u00f6f och rubriks\u00e4ttaren hade tagit fasta p\u00e5 detta: texten fick i tidningen namnet Hoppet om livets p\u00e4rla.
Ett \u00e5r senare flyttade farmor och farfar fr\u00e5n sin g\u00e5rd i Myckle till en l\u00e4genhet i Skellefte\u00e5. M\u00e5nga \u00e4godelar gavs till barn och barnbarn, annat s\u00e5ldes och en del av det som beh\u00f6lls, bland annat somliga av farfars b\u00f6cker, packades ned i kartonger som placerades i hyreshusets k\u00e4llare. Farfar dog 2002 och ett \u00e5r senare ringde farmor och ber\u00e4ttade att hon i k\u00e4llaren hittat n\u00e5got som var mitt. Vi tr\u00e4ffades kort d\u00e4rp\u00e5 och hon \u00f6verl\u00e4mnade en bok med en liten lapp p\u00e5 framsidan, fastsatt med ett gem. P\u00e5 lappen hade farfar skrivit \u2013 med en karakt\u00e4ristisk handstil vilken enligt mamma \u00e4r mycket lik min egen \u2013 n\u00e5gra rader till mig:
\u201dJens! Efter att ha tagit del av Dina tankar d\u00e4r du i NV 23\/6 skriver Hoppet om livets p\u00e4rla har Du gjort Din farfar imponerad och fylld av h\u00f6gaktning och beundran. Det l\u00e4nder Dig till stor heder att vid Din \u00e5lder ha stannat och t\u00e4nkt som Du tydligen g\u00f6r \u2013 jag bil\u00e4gger \u2019till l\u00e5ns\u2019 ett par b\u00f6cker, som Du m\u00e5h\u00e4nda kunde vilja ta del av.\u201d
Boken i fr\u00e5ga var D\u00e5rarnas l\u00e4ngtan av Peter Halldorf; \u201dom att leva inifr\u00e5n i en om\u00f6jlig v\u00e4rld\u201d. Den \u00e4r fylld med understrykningar, anteckningar p\u00e5 b\u00e5de sidor och l\u00f6sa instuckna blad. Jag ler vemodigt n\u00e4r jag ser att farfar p\u00e5 en sida strukit under en mening om att vi m\u00e5ste \u201dge rum \u00e5t mysteriet\u201d; av en h\u00e4ndelse skrev jag alldeles nyligen en l\u00e5ng text om just detta. Samma vindar, samma dofter.<\/p>\n\n\n\n
Kanske kom livet emellan och farfar gl\u00f6mde bort det hela innan jag f\u00e5tt b\u00f6ckerna, jag vet inte riktigt. Vilken den andra titeln var har jag tyv\u00e4rr ingen aning om. Men jag blev djupt r\u00f6rd av h\u00e4ndelsen; en h\u00e4lsning fr\u00e5n min d\u00f6de farfar, en liten bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att han f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan l\u00e4st och i sin tur ber\u00f6rts av n\u00e5got jag skrivit. \u00c5terigen en slags samh\u00f6righet skapad av ord som reser mellan m\u00e4nniskor, \u00f6ver liv och d\u00f6d. S\u00e5 sm\u00e5ningom skrev jag och spelade in en l\u00e5t om det hela: \u201dGrandma found an aging note \/ Written to me \/ Ten years ago \/ In the most delicate writing of hand \/ My grandfather spoke \/ Across time\u201d. N\u00e4r skivan sl\u00e4pptes v\u00e5ren 2006 spelade jag l\u00e5ten f\u00f6r farmor, \u00f6versatte texten. Hon dog n\u00e5gra m\u00e5nader senare.<\/p>\n\n\n\n
Farfar var f\u00f6rutom jag sj\u00e4lv den en ende i min sl\u00e4kt, vad jag k\u00e4nner till, som f\u00f6rkovrat sig en smula i Ekel\u00f6fs f\u00f6rfattarskap och kanske hade anv\u00e4ndandet av ett Ekel\u00f6fcitat gjort min text till n\u00e5got st\u00f6rre i hans \u00f6gon. De var till och med en aning lika, farfar och Ekel\u00f6f, s\u00e4rskilt med baskrarna p\u00e5. Jag kan se dem framf\u00f6r mig, stillsamt spatserande tillsammans p\u00e5 en liten grusv\u00e4g kantad av en all\u00e9. Det bl\u00e5ser l\u00e4tt, tr\u00e4dkronorna vajar n\u00e5got, farfar r\u00e4ttar till baskern. Jag ser att de pratar, men h\u00f6r inte vad de s\u00e4ger. De kommer allt l\u00e4ngre ifr\u00e5n mig, bilden blir oskarp i kanterna, vinden har r\u00f6rt upp damm fr\u00e5n v\u00e4gen. Inom kort \u00e4r de f\u00f6rsvunna, igen. D\u00e5 kommer ytterligare n\u00e5gra understrukna rader av Hauge f\u00f6r mig:<\/p>\n\n\n\n
\u201dDet \u00e4r inte mycket med
de h\u00e4r dikterna, bara
n\u00e5gra ord, hopf\u00f6sta
p\u00e5 m\u00e5f\u00e5.
Jag tycker
\u00e4nd\u00e5
det \u00e4r roligt
att g\u00f6ra dem, d\u00e5
har man som ett hus
en liten stund.\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hemma p\u00e5 den l\u00e4mpligt f\u00f6rfallna g\u00e5rden finns det rikligt med pinaler samlade i s\u00e5v\u00e4l bostadshus som lag\u00e5rd och uthus. Cykelk\u00e4rror,<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":25574,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"pgc_meta":"","om_disable_all_campaigns":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[5,27,4],"tags":[],"yoast_head":"\nDen understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"sv_SE\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"Den understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"Hemma p\u00e5 den l\u00e4mpligt f\u00f6rfallna g\u00e5rden finns det rikligt med pinaler samlade i s\u00e5v\u00e4l bostadshus som lag\u00e5rd och uthus. Cykelk\u00e4rror,\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/\" \/>\n<meta property=\"og:site_name\" content=\"MILJ\u00d6MAGASINET\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2021-05-13T20:42:00+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2021-05-11T10:43:12+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"1000\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"687\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"Jonatan Lundb\u00e4ck\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Skriven av\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"Jonatan Lundb\u00e4ck\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Ber\u00e4knad l\u00e4stid\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"17 minuter\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/\",\"name\":\"Den understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\"},\"datePublished\":\"2021-05-13T20:42:00+00:00\",\"dateModified\":\"2021-05-11T10:43:12+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/ef0f2fd23950ff7d1398efb6d54fc4d0\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"sv-SE\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/\"]}]},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Home\",\"item\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"Den understrukna raden\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/\",\"name\":\"MILJ\u00d6MAGASINET\",\"description\":\"Alternativet i svensk press\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":\"required name=search_term_string\"}],\"inLanguage\":\"sv-SE\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/ef0f2fd23950ff7d1398efb6d54fc4d0\",\"name\":\"Jonatan Lundb\u00e4ck\",\"url\":\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/jonatan\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"Den understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/","og_locale":"sv_SE","og_type":"article","og_title":"Den understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET","og_description":"Hemma p\u00e5 den l\u00e4mpligt f\u00f6rfallna g\u00e5rden finns det rikligt med pinaler samlade i s\u00e5v\u00e4l bostadshus som lag\u00e5rd och uthus. Cykelk\u00e4rror,","og_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/","og_site_name":"MILJ\u00d6MAGASINET","article_published_time":"2021-05-13T20:42:00+00:00","article_modified_time":"2021-05-11T10:43:12+00:00","og_image":[{"width":1000,"height":687,"url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"Jonatan Lundb\u00e4ck","twitter_card":"summary_large_image","twitter_misc":{"Skriven av":"Jonatan Lundb\u00e4ck","Ber\u00e4knad l\u00e4stid":"17 minuter"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/","name":"Den understrukna raden - MILJ\u00d6MAGASINET","isPartOf":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website"},"datePublished":"2021-05-13T20:42:00+00:00","dateModified":"2021-05-11T10:43:12+00:00","author":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/ef0f2fd23950ff7d1398efb6d54fc4d0"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/#breadcrumb"},"inLanguage":"sv-SE","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/"]}]},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/2021\/05\/13\/den-understrukna-raden\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Home","item":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"Den understrukna raden"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#website","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/","name":"MILJ\u00d6MAGASINET","description":"Alternativet i svensk press","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/?s={search_term_string}"},"query-input":"required name=search_term_string"}],"inLanguage":"sv-SE"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/#\/schema\/person\/ef0f2fd23950ff7d1398efb6d54fc4d0","name":"Jonatan Lundb\u00e4ck","url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/jonatan\/"}]}},"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/paoUXY-6Et","rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",1000,687,false],"landscape":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",1000,687,false],"portraits":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",1000,687,false],"thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-300x206.jpg",300,206,true],"large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",800,550,false],"1536x1536":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",1000,687,false],"2048x2048":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",1000,687,false],"colormag-highlighted-post":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-392x272.jpg",392,272,true],"colormag-featured-post-medium":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-390x205.jpg",390,205,true],"colormag-featured-post-small":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-130x90.jpg",130,90,true],"colormag-featured-image":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-800x445.jpg",800,445,true],"colormag-default-news":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",150,103,false],"colormag-featured-image-large":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket.jpg",873,600,false],"colormag-elementor-block-extra-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-1000x480.jpg",1000,480,true],"colormag-elementor-grid-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-600x417.jpg",600,417,true],"colormag-elementor-grid-small-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-285x450.jpg",285,450,true],"colormag-elementor-grid-medium-large-thumbnail":["https:\/\/www.miljomagasinet.se\/wp-content\/uploads\/2021\/05\/undestruket-575x198.jpg",575,198,true]},"rttpg_author":{"display_name":"Jonatan Lundb\u00e4ck","author_link":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/author\/jonatan\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"<a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/outstanding-news\/\" rel=\"category tag\">Huvudnyheter<\/a> <a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/kronikor\/\" rel=\"category tag\">Kr\u00f6nikor<\/a> <a href=\"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/category\/recent-news\/\" rel=\"category tag\">Nyheter<\/a>","rttpg_excerpt":"Hemma p\u00e5 den l\u00e4mpligt f\u00f6rfallna g\u00e5rden finns det rikligt med pinaler samlade i s\u00e5v\u00e4l bostadshus som lag\u00e5rd och uthus. Cykelk\u00e4rror,","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/25573"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=25573"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/25573\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/25574"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=25573"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=25573"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.miljomagasinet.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=25573"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}