Megadammar spär på regionala spänningar

I takt med att vi blir allt fler som vill ha alltmer och varken kol- eller kärnkraft längre är långsiktigt lönsam kommer megadammar att bli det nya normala. Megadammarna orsakar inte bara torrläggning och tvångsförflyttning och ekosystemförstörelse utan rubbar även den regionala maktbalansen i områden där flera länder är beroende av samma flod. Vilket oftast är fallet.

Grand Ethiopian Renaissance Dam.
Foto: Hailefida / CC BY-SA )

Senast i raden av megadammprojekt är Grand Ethiopian Renaissance Dam (Gerd) som började anläggas för tio år sedan och som Etiopien nu börjat fylla på. Gerd ligger vid Blå Nilen – det största av huvudflodens tillflöden med sitt ursprung i Tanasjön – på gränsen till Nordsudan. I dess huvudstad Khartoum möts Blå och Vita Nilen vars huvudsakliga tillförsel kommer från Central- och Östafrika.

Gerd hotar mera att strypa tillförseln till Egypten, som får det mesta av sitt vatten från det etiopiska höglandet. Att Abd al-Fattah al-Sisi är fältmarskalken som blev president och inte tvekat att använda våld för att nå sina mål gör inte saken avspändare. Egypten har emellertid kontaktat FN:s säkerhetsråd, i vilket Sverige sitter, för att få bukt med det avsevärt spändare läget i nordöstra Afrika.

– Säkerhetsrådets ansvar är att ta itu med ett relevant hot mot internationell fred och säkerhet, och säkerligen skulle Etiopiens ensidiga åtgärder i detta avseende utgöra ett sådant hot, sade Egyptens utrikesminister Sameh Shoukry till nyhetsbyrån AP i slutet av juni.

Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed fick så sent som i fjol Nobels fredspris, men har redan hamnat i blåsväder på grund av eskalerande etniska motsättningar i landet. Etiopien och Egypten är därtill Afrikas två största militärmakter. Nordsudan och Egypten anser att Etiopien gått händelserna i förväg då förhandlingarna, som för sent initierades av Afrikanska unionen, havererade efter två veckor.

– Etiopiens folk har ingen önskan att skada Egyptens folk. Vi vill bara ha det vi har rätt till. Men jag vill understryka att ingenting kan stoppa färdigställandet av vår damm, sade Ahmed till pressen under det rysk-afrikanska toppmötet i höstas, där Putin för övrigt försökte sälja in rysk kärnkraft.

Det som oroar Egypten och Sudan (både Nord och Syd) allra mest är i vilken takt Etiopien ämnar fylla dammen. Etiopien säger sex år, Egypten och Sudan tio till tjugo. Ju fortare desto snabbare kan Ahmed ge vad han lovat det tätbefolkade Etiopien: ekonomisk tillväxt, säker tillgång till vatten och en risk mindre att hamna i den humanitära katastrof som landet upplevde 1983–85. Den enorma svält – vilken även hade med inbördeskrig och brott mot mänskliga rättigheter att göra – som föranledde välgörenhetskonserten Live Aid.

Och tittar en på fotografen och ekonomen Sebastião Salgados bilder från det svältdrabbade Etiopien i fotoboken Sahel: The End of the Road är det lättförståeligt. Egypten har ju redan sitt på det torra, så att säga. Brittiska kolonisatörer byggde den äldre Assuandammen vid sekelskiftet 1800/1900 för att magasinera vattnet till jordbruket och reglera flödet. Den nya Assuandammen stod klar 1970 och var en del av Nassers nationaliserings- och moderniseringsprojekt.

Etiopiens folk har ingen önskan att skada Egyptens folk. Vi vill bara ha det vi har rätt till. Men jag vill understryka att ingenting kan stoppa färdigställandet av vår damm.
–Abiy Ahmed

Egypten hävdar att avtalet 1959 undertecknades både av britterna och Sudan vad gäller vattenrätten. Medan Etiopien menar att de aldrig tillfrågades, att avtalet således saknar giltighet och att Egypten nu bibehåller den koloniala maktstruktur som Storbritannien en gång upprättade.

När Gerd väl är fylld kommer den att vara Afrikas största anläggning om 6 450 megawatt (MW). En position den då tar över från Ingadammarna; ett antal vattenkraftverk vid Ingafallen (världens största vattenfall) vid Kongofloden (världens volymmässigt näst största flod). De nuvarande kraftverken, Inga I och II, har en i sammanhanget moderat effekt à 351 respektive 1424 MW. De har därutöver över 40 år på nacken och är efter första och andra Kongokriget i stort behov av upprustning.

Men Kongo jämte Namibia, Angola, Botswana och Sydafrika förbereder samtidigt ytterligare vattenkraftverk: Inga III med en effekt à 4500 MW – som också Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken är involverade i – och Grand Inga med hisnande 39000 MW, motsvarande mer än tio kärnkraftverk av Forsmarks storlek. Om den dammen, som än så länge är ett tankefrö, blir av så blir den större än kinesiska De tre ravinernas damm vid Yangtzefloden. Det är med andra ord som upplagt för vattenkrig.