Offra inte demokratin och mänskliga rättigheter

Minns ni för några år sedan då en SD-politiker föreslog att ”någon” skulle ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta för att mota människor på flykt? Det var i september 2015, för knappt 5 år sedan. Några kulsprutor blev det inte. Däremot drabbades vi på svenskt initiativ av återinförda gräns- och identitetskontroller vid danska gränsen i gråzonen till vad som var tillåtet enligt Schengenregelverket. Eftersom dessa förlängdes ideligen ändrades reglerna så att kontrollerna kunde fortsätta.

Men inte bara Sverige syndade. Det kunde ju gudbevars finnas eventuella terrorister bland flyktingarna. Frankrike införde undantagstillstånd och gränskontroller på flygplatserna efter attentatet i Paris, däremot var det fritt fram över landgräns. Hur nu det går ihop.

Solidariteten mellan EU-länderna 2015 var i princip obefintlig. Flyktingarna valde enstaka länder. Vissa vägrade ta emot. Andra hävdade att de ändå inte stannar i deras länder utan fortsätter till Sverige eller Tyskland, så varför göra sig besväret att ta emot dem? EU-samarbetet knakade i fogarna med restriktioner vid gränserna och ett allmänt ”egna-landet-först”-mentalitet.

14 mars 2020. Danmark stänger Öresundsbron och övriga gränser. När de nu så sakteliga öppnar upp igen är svenskar inte välkomna. Och vi känner oss diskriminerade. Trots att Skåne har färre fall av corona än Köpenhamnsområdet ses skåningarna som potentiella virus på väg över bron. Inte vice versa konstigt nog. Det behövs ingen kulspruta. Det räcker med ensidiga politiska beslut.

Coronan rör minst sagt till det för EU. Ännu en gång sätts sammanhållningen på spel. Det i en tid när samtidigt självgodhet och högerextremism till stor del genomsyrar politiken i våra länder. I vissa länder har regeringar med en krigsliknande retorik beslutat om undantagstillstånd/nödlägen och lagstiftat eller reglerat på annat sätt i syfte att minska människors rättigheter. Eller så har de passat på att anta impopulära lagar när demonstrations- och mötesfriheten ändå är starkt reducerad/obefintlig.

I Ungern har regeringen skaffat sig omfattande befogenheter att upphäva lagar och styra med dekret. Att bryta karantänen kan ge fem år i fängelse och om det skulle leda till någons död åtta år. Att fara med ”osanning”, kanske kritik mot regeringens pandemipolitik, kan ge upp till fem år.

I kandidatlandet Turkiet passar president Erdogan på att med kraft slå mot all opposition. I synnerhet mot det kurdiska partiet HDP, som även många andra minoriteter samarbetar med, samt vänstergrupper och de gröna. Att kritisera pandemibekämpningen eller tala om kurderna eller den turkiska invasionen i Syrien är tabu och i princip alla HDP-styrda borgmästare har nu ersatts av regeringstrogna AKP-politiker.

Här i Spanien (där jag fastnat) inleddes försvaret mot coronan med dagliga presskonferenser med deltagare från den tekniska coronakommittén, det vill säga epidemiologen, Försvarsmakten, militärpolisen och nationella polisen på scen. Vilka fler som ingår är något oklart. Nödläge, i princip undantagstillstånd, infördes och militärpolis och polis beordrades ut för att garantera att invånarna inte bryter mot reglerna. Omkring en miljon höga böter har utdelats för allt mellan himmel och jord: promenerat, cyklat, passerat kommungräns, varit ute utan registrerat tillstånd, på fel tid, försök att besöka sommarstället, gå i skogen, till stranden etcetera. Efter uttalanden om att vi är 47 miljoner soldater i landet och att sociala medier ska granskas för att stoppa kritik mot regeringen får militär och polis inte längre vara med på scenen. Men utanför? Den beryktade munkavlelagen som socialisterna lovade skrota har i stället använts flitigt.

Det här är bara några få exempel. Det är ypperligt att våra ledare vill skydda invånarna mot fara. Det hade varit ypperligt om de också prioriterat bra beredskap inte bara mot militära hot utan också hälsohot. Låt inte pandemin bli en förevändning för att offra demokrati och mänskliga rättigheter.

Bodil Valero (MP) är utbildad jurist. Hon var riksdagsledamot 2006–2014 och ledamot i EU-parlamentet 2014–2019. Bodil Valero har politiskt arbetat med bland annat demokratifrågor, fredsfrågor, flyktingars och migranters rättigheter och för lagliga vägar in i EU.