Ett mordiskt system skapas inför våra ögon

Julian Assange
FN-utredaren Nils Melzer om Assangefallet:
*En påhittad anklagelse om våldtäkt! *Fabricerade bevis! *Press från Storbritannien! *En partisk domare! *Fängslad i terroristfängelse! *Psykisk tortyr!

Om fallet Julian Assange:

-En påhittad anklagelse om våldtäkt!

-Fabricerade bevis!

-Press från Storbritannien!

-En partisk domare!

-Fängslad i terroristfängelse!

-Psykologisk tortyr!

– och nu troligen utlämning till USA där livslångt fängelse hotar.

För första gången talar FN:s särskilde rapportör för tortyr, professor Nils Melzer, i detalj om de explosiva resultaten av hans utredning av fallet Julian Assange, grundare av WikiLeaks. Han gör det i tidningen REPUBLIK publicerad den 31 januari 2020 i ett samtal med journalisten Daniel Ryser.

«Ett mordiskt system skapas inför våra ögon»

En upphittad anklagelse om våldtäkt och fabricerade bevis i Sverige, press från Storbritannien att inte lämna fallet, en partisk domare, frihetsberövande i ett maximalt säkerhetsfängelse, psykologisk tortyr – och snart utlämning till USA, där han kan dömas  till upp till 175 år i fängelse för att ha avslöjat krigsförbrytelser.
För första gången talar FN: s särskilda rapportör för tortyr, Nils Melzer, i detalj om de explosiva resultaten från hans utredning av fallet Julian Assange, WikiLeaks grundare.


Intervju av Daniel Ryser, Yves Bachmann (Photos), 31.01.2020

1. Polisen
konstruerade en berättelse om våldtäkt.

Nils Melzer, varför är FN:s särskilda rapportör för tortyr intresserad av Julian Assange?

Det är något som det tyska utrikesministeriet
nyligen också frågade mig: Är det verkligen din viktigaste uppgift? Är Assange
ett tortyroffer?

Vad svarade du?

Ärendet faller inom mitt mandat på tre olika
sätt: För det första, Assange publicerade bevis på systematisk tortyr. Men
Assange förföljs istället för de som är ansvariga för tortyren.

För det andra har han själv misshandlats till
den grad att han nu uppvisar symtom på psykisk tortyr.

Och för det tredje ska han utlämnas till ett
land som håller människor som Assange i vad Amnesty International har beskrivit
som tortyrliknande förhållanden.

Sammanfattningsvis:
Julian Assange avslöjade tortyr, har själv blivit torterad och kan torteras
till döds i USA.
Och ett sådant fall skulle inte vara en del av
mitt ansvarsområde? Dessutom är fallet av symbolisk betydelse och påverkar alla
medborgare i ett demokratiskt land.

Varför tog du inte
upp saken tidigare?

Föreställ dig ett mörkt rum. Plötsligt riktar
någon riktar någon ljus mot elefanten i rummet – på krigsförbrytare, på
korruption. Assange är mannen bakom strålkastaren. Regeringarna blir för ett
ögonblick chockade, men sedan vänder dom tillbaks strålkastaren mot Assange och
anklagar honom för våldtäkt. Det är en klassisk manöver när det gäller att
manipulera den allmänna opinionen. Elefanten försvinner återigen i mörkret,
bort från strålkastarljuset. Och uppmärksamheten riktas istället mot Assange,
och vi börjar tala om att Assange åker skateboard på ambassaden eller om han
matar sin katt ordentligt.

Plötsligt vet vi alla att han är en
våldtäktsman, en hackare, en spion och en narcissist. Men de övergrepp och
krigsförbrytelser som han avslöjade tonar bort i mörkret. Jag förlorade också
mitt fokus trots min yrkeserfarenhet, den borde egentligen sett till att jag
blev ännu mer uppmärksam. Femtio veckors fängelse för att ha brutit mot ett
borgensåtagande och inte infunnit sig (utan i stället flytt till Ecuadors
ambassad.)

Låt oss börja från början: Vad
var det som gjorde att du tog upp saken?
I
december 2018 ombads jag av hans advokater att ingripa. Initialt så avböjde
jag. Jag var överhopad med andra ansökningar och kände inte riktigt till
fallet. Mitt intryck, hade till stor del påverkats av medierna, det färgades
också av fördomen att Julian Assange på något sätt var skyldig och att han
ville manipulera mig. I mars 2019 tog hans advokater på nytt kontakt med mig
eftersom det fanns tecken på att han snart skulle utvisas från den
ecuadorianska ambassaden. De skickade mig några nyckeldokument och en
sammanfattning av ärendet och jag tänkte att min yrkesheder krävde att jag
åtminstone tittade på materialet.

Det stod genast klart för mig att något var fel.
Att det fanns en motsägelse som inte kunde förklaras med hjälp av min
omfattande juridiska erfarenhet: Varför skulle en person bli föremål för nio
års förundersökning för våldtäkt utan att några anklagelser någonsin har
framställts?

Är det ovanligt?

Jag har aldrig varit med om ett liknande fall.
Vem som helst kan sätta igång en förundersökning mot någon annan genom att helt
enkelt gå till polisen och anklaga den andra personen för ett brott.
De svenska myndigheterna var dock aldrig intresserade av att förhöra Assange.
De lämnade honom avsiktligt i ett tillstånd av varken-eller. Föreställ dig att
du anklagas för våldtäkt i nio och ett halvt år av en hel statsapparat och av
medierna utan att någonsin ha fått chansen att försvara dig eftersom inget åtal
någonsin väckts mot dig.

Du säger att de
svenska myndigheterna aldrig var intresserade av Assanges vittnesmål. Men
medierna och myndigheterna har genom åren målat upp en helt annan bild: Julian
Assange, säger dom, flydde från det svenska rättsväsendet för att undvika att
ställas till ansvar.

Det var det här jag alltid hade trott tills jag
började utreda fallet. Sanningen är den motsatta. Assange meddelade sig med
svenska myndigheter vid flera tillfällen eftersom han ville svara på
anklagelserna. Men myndigheterna avvaktade.

Vad menar du med det:
«Myndigheterna avvaktade?»

Låt mig ta det från början. Jag talar flytande
svenska och kunde därför läsa alla originaldokumenten. Jag kunde knappt tro
mina ögon: Enligt den aktuella kvinnans vittnesbörd hade en våldtäkt aldrig ägt
rum. Och inte bara det: Kvinnans vittnesmål ändrades senare av
Stockholmspolisen utan hennes medverkan för att på något sätt få det att låta
som en möjlig våldtäkt. Jag har alla dokument inklusive e-postmeddelanden och
textmeddelanden.

« Kvinnans vittnesmål
ändrades senare av polisen» – exakt hur menar du?”

Den 20 augusti 2010 gick en kvinna vid namn SW in på en polisstation i Stockholm tillsammans med en annan kvinna vid namn
AA. Den första kvinnan, SW, sa att hon hade haft samlag i samförstånd med
Julian Assange, men han hade inte haft kondom. Hon sa att hon nu var bekymrad
över att hon kunde ha smittats med hiv och ville veta om hon kunde tvinga
Assange att testa sig för hiv. Hon sa att hon verkligen var orolig. Polisen
skrev ned hennes uppgifter och informerade omedelbart åklagarmyndigheten. Innan
förhören ens hade slutförts, informerades SW om att Assange skulle
arresteras misstänkt för våldtäkt. SW blev chockad och vägrade att fortsätta
att låta sig förhöras. Medan hon fortfarande var på polisstationen, skrev hon
ett sms till en vän där hon sa att hon inte ville anklaga Assange för
någonting. Hon ville bara att han skulle ta ett hiv-test, men polisen var
uppenbarligen intresserad av att « lägga vantarna på honom”.

Vad betyder det?

SW anklagade aldrig Julian Assange för
våldtäkt. Hon vägrade att delta i ytterligare förhör och åkte hem.

Två timmar senare kunde man emellertid läsa på
Expressens första sida, en svensk tabloid, att Julian Assange misstänktes för
att ha begått två våldtäkter.

Två våldtäkter?

Ja, för där fanns en kvinna till, AA. Hon
ville inte heller göra någon anmälan hon hade bara följt SW till
polisstationen. Hon förhördes inte ens den dagen. Senare sa hon att Assange
hade ofredat henne sexuellt. Jag kan naturligtvis inte säga om det är sant
eller inte. Jag kan bara peka på i vilken följd det hände: En kvinna går in på
en polisstation. Hon vill inte framföra något klagomål men vill anmoda någon
att göra ett hiv-test. Då beslutar polisen att detta kan vara våldtäkt och ett
fall för åklagaren.

Kvinnan vägrar att gå med på den beskrivningen
av händelsen och går sedan hem och skriver till en vän att det inte var hennes
avsikt, men att polisen ville «sätta dit ” Assange. Två timmar senare är fallet
i tidningen.

Idag vet vi att åklagaren läckte det till
pressen – och gjorde det utan att ens erbjuda Assange att uttala sig. Och den
andra kvinnan som påstås, enligt rubriken 20 augusti, ha blivit våldtagen,
förhördes först den 21 augusti.

Vad sa den andra
kvinnan när hon förhördes?

Hon sa att hon hade upplåtit sin lägenhet åt
Assange, som var i Sverige för en konferens. En liten enrums lägenhet. När
Assange var i lägenheten kom hon hem tidigare än planerat, men hon sa till
honom att det inte var något problem och att båda kunde sova i samma säng. Den
kvällen hade de sex i samförstånd med kondom. Men hon sa att Assange avsiktligt
under samlaget hade gjort sönder kondomen. Om det är sant, är det naturligtvis
ett sexuellt brott. Men kvinnan sa också att hon först senare upptäckt att
kondomen var trasig. Det är en motsägelse som absolut borde ha utretts. Om jag
inte märker det, kan jag inte veta om partnern avsiktligt gjort sönder den.

Inte ett enda spår av
DNA från Assange eller AA kunde hittas i kondomen som lämnades som bevis.

Hur kände de båda kvinnorna varandra?

De kände inte riktigt
varandra. AA, som var värdinna för Assange och fungerade som hans
pressekreterare, hade träffat SW vid ett evenemang där SW hade haft på
sig en rosa kashmirtröja. Assange hade tydligen på något sätt fått henne att
förstå att han var intresserad av ett sexuellt möte med SW eftersom hon en
kväll fick ett sms från en bekant som sa att han visste att Assange bodde hos
henne och att han, denne bekant, ville komma i kontakt med Assange. AA
svarade: Assange sover tydligen just nu över hos ”kashmirflickan.” Nästa morgon
pratade SW med AA i telefonen och sa att hon också hade haft samlag med
Assange och nu var bekymrad över att hon kunde ha blivit smittad av hiv. Det
var till synes en uppriktig oro, eftersom SW till och med uppsökte en klinik för
att fråga om råd. AA föreslog sedan: Låt oss gå till polisen – de kan tvinga
Assange att hiv-testa sig. De två kvinnorna åkte dock inte till närmaste
polisstation, utan till en som låg ganska långt borta där en vän till AA 
arbetar som polis – som sedan ifrågasatte SW, till en början i AA’s närvaro,
något som inte är korrekt enligt praxis.

Fram till denna punkt
var det enda problemet mest bristande professionalism.

Myndigheternas avsiktliga illvillighet blev först uppenbar när de omedelbart spred misstanken
om våldtäkt via tabloidpressen och gjorde det utan att ifrågasätta AA och i
motsats till uttalandet från SW. Det bröt också mot förbudet att avslöja namnen
på påstådda offer eller gärningsmän i sexuella brott, det förbjuds helt klart i
svensk lag.

Fallet uppmärksammades nu av en chefsåklagare i huvudstaden och hon
avbröt våldtäktsutredningen några dagar senare med bedömningen att eftersom SW’s uttalanden var trovärdiga, fanns det inga bevis för att ett brott hade
begåtts.

Men då tog saken verkligen fart. Varför?

 

Nu fick den kvinnliga
polis som hade hållit förhöret, ett mail från sin handledare, att hon skulle
skriva om SW’s redogörelse.

Originalkopiorna
av mailutbytet mellan svenska poliser.

Vad ändrade den kvinnliga polisen?

Vi vet inte det,
eftersom det första uttalandet skrevs direkt i datorn och inte längre finns
kvar. Vi vet bara att den ursprungliga förklaringen, enligt riksåklagaren,
tydligen inte innehöll någon indikation på att ett brott hade begåtts. I den
redigerade formen står det att de två hade haft sex flera gånger – i
samförstånd och med kondom. Men på morgonen, enligt den reviderade
redogörelsen, vaknade kvinnan av att han försökte penetrera henne utan kondom.

Hon frågar: «Har
du kondom på dig?»
Han säger: «Nej.» Då säger hon: « Hoppas att
du inte har hiv»
och låter honom fortsätta. Uttalandet redigerades utan
medverkan av kvinnan i fråga och det undertecknades inte av henne. Det är ett
manipulerat bevis som svenska myndigheter sedan konstruerade om till en berättelse
om våldtäkt.

Varför skulle de svenska myndigheterna göra något sådant?

Tidpunkten är avgörande: I slutet av juli publicerade WikiLeaks – i
samarbete med «New York Times», «Guardian» och «Der Spiegel» – «Afghan War
Diary» (Dagbok från krigets Afghanistan). Det var en av de största läckorna i
den amerikanska militärens historia.
USA krävde omedelbart att dess allierade skulle åtala Assange. Vi känner
inte till all korrespondens, men Stratfor, ett säkerhetskonsultföretag som
arbetar för den amerikanska regeringen, rådde amerikanska tjänstemän tydligen
att dränka Assange med alla slags brottmål under de kommande 25 åren.

2. Assange kontaktar det svenska rättsväsendet
flera gånger för att uttala sig – men han får avböjande svar.

Varför överlämnade inte Assange sig till polisen vid det tillfället?

Han gjorde det. Jag
nämnde det tidigare.

Vad hände, utveckla det?

Assange fick veta om
anklagelserna om våldtäkt från pressen. Han upprättade då kontakt med polisen
så att han kunde lämna ett uttalande. Trots att skandalen hade nått
allmänheten, fick han bara göra det nio dagar senare, efter att
förundersökningen om att han våldtagit SW var nedlagd. Men misstankarna
relaterade till sexuell trakasserier av AA var pågående. Den 30 augusti 2010
dök Assange upp på polisstationen för att uttala sig. Han frågades av samma
polis som sedan initierade redigeringen av det som SW sagt under
polisförhöret. I början av samtalet sa Assange att han var redo att lämna ett
uttalande, men tillade att han inte ville läsa om sitt uttalande igen i
pressen. Det är hans rättighet, och han fick försäkringar om att det skulle
efterföljas. Men samma kväll var allt i tidningarna igen. Det kunde bara ha kommit
från myndigheterna eftersom ingen annan var närvarande under hans förhör. Avsikten
var mycket tydligt: Att besudla hans namn.

Var kommer historien ifrån att Assange försökte undvika svenska rättsliga
tjänstemän?

Denna version
fabricerades, men den överensstämmer inte med fakta. Hade han försökt att gömma
sig, skulle han inte ha dykt upp på polisstationen av egen fri vilja. På
grundval av det reviderade uttalandet från SW överklagades
åklagarmyndighetens tidigare beslut och den 2 september 2010 återupptogs förundersökningen
om våldtäkten. En juridisk företrädare vid namn Claes Borgström utsågs till de
två kvinnornas offentliga försvarare, att bekostas med offentliga medel. Mannen
var en advokatbyrå-partner till den tidigare justitieministern Thomas Bodström,
under vars övervakning svensk säkerhetspersonal hade gripit två män som USA fann
misstänkta mitt i Stockholm. Personerna greps utan någon form av rättsliga
förfaranden och överlämnades sedan till CIA, som fortsatte att tortera dem. Det
visar den transatlantiska bakgrunden till den här affären tydligare. Efter
återupptagandet av våldtäktsundersökningen indikerade Assange upprepade gånger
genom sin advokat att han ville svara på anklagelserna. Ansvarig åklagare
fortsatte att försena. Vid ett tillfälle stämde det inte med
åklagarmyndighetens schema, vid ett annat var den ansvarige vid polisen sjuk.
Tre veckor senare skrev Assange advokat att han verkligen var tvungen att åka
till Berlin för en konferens och frågade om han fick lämna landet.
Åklagarmyndigheten gav honom skriftligt tillstånd att lämna Sverige under korta
tidsperioder.

Och sedan?

Poängen är: Den dagen
som Julian Assange lämnade Sverige, vid en tidpunkt då det inte var klart om
han lämnade för en kort tid eller längre, utfärdades ett beslut om hans
arrestering. Han flög med Scandinavian Airlines från Stockholm till Berlin. Under
flygningen försvann hans bärbara datorer från hans incheckade bagage. När han
anlände till Berlin begärde Lufthansa en utredning av SAS, men flygbolaget
vägrade tydligen att ge någon information alls.

Varför?

Det är exakt det som
är problemet. I det här fallet händer det ständigt saker som inte borde vara
möjliga om du inte tittar på dem från en annan vinkel. Assange fortsatte i alla
fall vidare till London, men försökte inte gömma sig för rättsväsendet. Via sin
svenska advokat erbjöd han åklagare flera möjliga datum för förhör i Sverige –
denna korrespondens finns. Sedan hände följande: Assange fick kännedom om att
ett hemligt brottmål hade öppnats mot honom i USA. Då bekräftades det inte av
USA, men idag vet vi att det var sant. Från det ögonblicket började Assanges
advokat säga att hans klient var beredd att vittna i Sverige, men att han
krävde diplomatisk försäkring att Sverige inte skulle utlämna honom till USA.

Var det ens ett realistiskt scenario?

Absolut. Några år
tidigare, som jag redan nämnt, hade svensk säkerhetspersonal överlämnat två
asylsökande, som båda var registrerade i Sverige, till CIA utan några rättsliga
förfaranden. Missbruket började redan på Stockholms flygplats, där de blev
misshandlade, drogade och flögs till Egypten, där de torterades. Vi vet inte om
det var de enda fallen. Men vi är medvetna om dessa fall eftersom männen
överlevde. Båda lämnade senare klagomål till FN:s organ för mänskliga
rättigheter och vann sitt mål. Sverige tvingades betala var och en av dom en
miljon dollar i skadestånd.

Gick Sverige med på de krav som Assange lade fram?

Advokaterna säger att
under de nästan sju åren där Assange bodde i den ecuadorianska ambassaden
gjorde de över 30 erbjudanden om att ordna Assange att besöka Sverige – i utbyte
mot en garanti för att han inte skulle utlämnas till USA. Svenskarna vägrade
att ge en sådan garanti genom att hävda att USA inte hade lämnat en formell
begäran om utlämning.

Vad anser du om kravet från Assanges advokater?

Sådana diplomatiska försäkringar är en
rutinmässig internationell praxis. Människor begär försäkringar om att de inte
kommer att utlämnas till platser där det finns risk för allvarliga kränkningar
av de mänskliga rättigheterna, oavsett om en utlämningsbegäran har lämnats in
av det aktuella landet eller inte. Det är ett politiskt förfarande, inte ett
rättsligt förfarande. Här är ett exempel: Säg att Frankrike kräver att Schweiz
utlämnar en kazakisk affärsman som bor i Schweiz men som är efterfrågad av både
Frankrike och Kazakstan på anklagelser om skattebedrägeri. Schweiz ser ingen
fara för tortyr i Frankrike, men anser att det finns en sådan fara i Kazakstan.
Så Schweiz säger till Frankrike: Vi kommer att utlämna mannen till er, men vi
vill ha en diplomatisk försäkring att han inte kommer att utlämnas vidare till
Kazakstan. Det franska svaret är inte: «Kazakstan har inte ens lämnat in en
begäran!» Snarare skulle de naturligtvis ge en sådan försäkring. Argumenten
från Sverige var i bästa fall svaga. Det är en del av det. Den andra, och jag
säger detta med tyngden av all min erfarenhet bakom kulisserna för
internationell standardpraxis: Om ett land vägrar att tillhandahålla en sådan
diplomatisk försäkring, är alla tvivel om landets goda avsikter förståeliga och
rättfärdigade. Varför ska inte Sverige tillhandahålla sådana försäkringar? Ur
ett juridiskt perspektiv har USA trots allt inget att göra med svenskt
sexbrottsförfarande.

Varför ville inte Sverige erbjuda en sådan försäkring?

Du måste titta på hur ärendet leddes: För
Sverige handlade det aldrig om de två kvinnornas intressen. Även efter hans
begäran om försäkringar om att han inte skulle utlämnas inte gjordes ville
Assange fortfarande vittna. Han sa: Om du inte kan garantera att jag inte
kommer att utlämnas, är jag beredd att bli förhörd i London eller via
videolänk.

Men är det normalt, eller till och med juridiskt
acceptabelt, att svenska myndigheter reser till ett annat land för ett sådant
förhör?

Det är en ytterligare indikation på att
Sverige aldrig var intresserad av att hitta sanningen. För exakt denna typ av
domstolsfrågor finns det ett samarbetsavtal mellan Storbritannien och Sverige,
som förutsätter att svenska tjänstemän kan resa till Storbritannien, eller vice
versa, för att utföra förhör eller att sådana förhör kan ske via videolänk.
Under den aktuella tidsperioden skedde sådana förhör mellan Sverige och England
i 44 andra fall. Det var bara i Julian Assanges fall som Sverige insisterade på
att det var viktigt för honom att dyka upp personligen.

3. När den
högsta svenska domstolen äntligen tvingade åklagare i Stockholm att antingen
väcka åtal eller avbryta ärendet, skrev den brittiska åtalsmyndigheten: «Don’t
you get cold feet !!

Varför det?

Det finns bara en enda förklaring för allt
detta: – för vägran att bevilja diplomatiska försäkringar, för vägran att
förhöra honom i London: De ville gripa honom så att de kunde utlämna honom till
USA.  Antalet lagbrott som samlats i
Sverige inom bara några veckor under den preliminära brottsutredningen är helt
enkelt grotesk. Staten tilldelade en juridisk rådgivare till kvinnorna som
berättade för dem att den kriminella tolkningen av vad de upplevde var upp till
staten och inte längre upp till dem. När deras juridiska rådgivare frågades om
motsägelser mellan kvinnornas vittnesbörd och berättelsen som de offentliga
tjänstemännen drev, sa den juridiska rådgivaren, med hänvisning till kvinnorna:
“ah, men de är inte advokater.” Men i fem långa år undviker den
svenska åklagaren att ifrågasätta Assange angående den påstådda våldtäkten,
tills hans advokater äntligen begärde Sveriges högsta domstol att tvinga
åklagaren till att antingen väcka åtal eller avsluta ärendet. När svenskarna sa
till Storbritannien att de kan tvingas att överge fallet, skrev britterna
tillbaka oroligt: “Våga inte få kalla fötter !!”

 

«Du vågar inte få kalla fötter !!»: Mail från
den engelska brottsbekämpande myndigheten CPS till den svenska chefsåklagaren
Marianne Ny. Detta dokument erhölls av den italienska utredningsjournalisten,
Stefania Maurizi, i en femårig FOIA-rättstvist som fortfarande pågår.

Är du seriös?

Ja, britterna, eller närmare bestämt kronans
åklagarmyndighet, ville förhindra att Sverige övergav fallet till varje pris.
Även om engelsmännen borde ha varit nöjda med att de inte längre skulle behöva spendera
miljoner av skattebetalarnas pengar för att hålla den ecuadorianska ambassaden
under ständig övervakning för att förhindra Assanges flykt.

Varför var britterna så angelägna om att förhindra
svenskarna från att avsluta ärendet?

Vi måste sluta tro att det verkligen fanns
ett intresse av att leda en utredning av ett sexuellt brott. Vad WikiLeaks
gjorde är ett hot mot den politiska eliten i USA, Storbritannien, Frankrike och
Ryssland i lika stor utsträckning. WikiLeaks publicerar information som hemlighalls
av stater – man motsätter sig alltså hemligstämpeln.  Och i en värld, till och med i så kallade
mogna demokratier, där sekretess har blivit utbredd, ses det som ett
grundläggande hot. Assanges avslöjanden klargjorde att länder inte längre är
intresserade av legitim sekretess i dag, utan för att undertrycka viktig
information om korruption och brott. Ta det arketypiska WikiLeaks-fallet från
läckorna från Chelsea Manning: den så kallade ““Collateral Murder”” -videon.

(Red. Obs:
Den 5 april 2010 publicerade WikiLeaks en hemligstämplad video från den
amerikanska militären som visade mordet på flera personer i Bagdad av
amerikanska soldater, inklusive två anställda på nyhetsbyrån Reuters.)

Som en sedan länge juridisk rådgivare till
Internationella kommittén för Röda Korset och ute i krigszoner kan jag säga er:
Videon dokumenterar utan tvekan ett krigsbrott. En helikopterbesättning mejade
ned en hel grupp människor. Det kan till och med hända att en eller två av dessa människor
bär ett vapen, men skadade personer blev dödade. Det är en krigsförbrytelse.
«Han är sårad,» kan du höra en soldat säga. «Jag skjuter.» Och sedan skrattar
de. Sedan kör en skåpbil upp för att rädda de sårade. Föraren har två barn med
sig. Du kan höra soldaterna säga: Nåväl, det är deras fel att ta med sina barn
i en strid. Och sedan öppnar de eld. Fadern och de sårade dödas omedelbart,
även om barnen överlever med allvarliga skador. Genom publiceringen av videon
blev vi direkta vittnen till en kriminell, fruktansvärd massaker.

Vad ska en konstitutionell demokrati göra i en sådan
situation?

En konstitutionell demokrati skulle
förmodligen undersöka Chelsea Manning för att officiellt ha röjt en hemlighet
eftersom hon överförde videon till Assange. Men det skulle säkert inte gå efter
Assange, eftersom han publicerade videon i allmänhetens intresse, i
överensstämmelse med den klassiska undersökande journalistiken. Men mer än
någonting skulle en konstitutionell demokrati utreda och straffa
krigsförbrytarna. Dessa soldater hör hemma bakom galler. Men ingen
straffutredning inleddes för någon av dem. Istället är mannen som informerade
allmänheten inlåst i fängelse i London för utlämning och står inför ett
eventuell straff i USA på upp till 175 års fängelse. Det är helt absurt. Som
jämförelse: De viktigaste krigsförbrytarna i Jugoslaviens domstol fick straff
på 45 år. Ett hundra sjuttiofem års fängelse under förhållanden som har visat
sig vara omänskliga av FN:s särskilda rapportör och av Amnesty International.
Men det verkligen skrämmande med detta fall är lagligheten som har utvecklats:
Den mäktiga kan döda utan rädsla för straff och journalistik förvandlas till
spionage. Det blir ett brott att berätta sanningen.

Vad väntar Assange när han är utlämnad?

Han kommer inte att få en rättegång som är
förenlig med rättsstatens principer. Det är en annan anledning till att hans
utlämning inte bör tillåtas. Assange kommer att få en rättegång i Alexandria,
Virginia – den ökända «Espionage Court» där USA prövar alla nationella
säkerhetsärenden. Valet av plats är inte av en slump, eftersom jurymedlemmarna
måste väljas i proportion till den lokala befolkningen, och 85 procent av
Alexandria-invånarna arbetar i det nationella säkerhetssamhället – på CIA, NSA,
Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet. När människor prövas för att ha
skadat den nationella säkerheten framför en sådan jury är domen klar från
början. Målen prövas alltid framför samma domare bakom stängda dörrar och med
stöd av hemliga bevis. Ingen har någonsin frikänts där i ett sådant fall.
Resultatet är att de flesta tilltalade når en lösning där de erkänner delvis
skuld för att få ett mildare straff.

Du säger att Julian Assange inte får en rättvis rättegång
i USA?

Så är det utan tvekan. Så länge som anställda
i den amerikanska administrationen följer sina överordnades order kan de delta
i aggressionskrig, krigsförbrytelser och tortyr och veta att de aldrig kommer
att behöva svara för sina handlingar. Vad hände med lärdomarna i
Nürnberg-rättegångarna? Jag har arbetat tillräckligt länge i konfliktzoner för
att veta att misstag sker i krig. Det är inte alltid skrupelfria kriminella
handlingar. Mycket av det är resultatet av stress, utmattning och panik. Det är
därför jag absolut kan förstå när en regering säger: Vi kommer att berätta
sanningen och vi som stat tar fullt ansvar för den skada som orsakats, men om
skulden inte direkt kan hänföras till enskilda individer kommer vi inte att
påtvinga drakoniska straff. Men det är extremt farligt när sanningen
undertrycks och brottslingar inte ställs inför rätta. På 1930-talet lämnade
Tyskland och Japan Folkförbundet. Femton år senare låg världen i ruiner. I dag
har USA dragit sig tillbaka från FN:s råd för mänskliga rättigheter och varken
massakern “Collateral Murder” eller CIA-tortyren efter 9/11 eller
aggressionskriget mot Irak har lett till kriminella utredningar. Nu följer
Storbritannien det exemplet. Säkerhets- och underrättelsekommittén i landets
eget parlament publicerade två omfattande rapporter under 2018 som visade att
Storbritannien var mycket djupare involverad i det hemliga CIA-tortyrprogrammet
än vad man tidigare trott. Kommittén rekommenderade en formell utredning. Det
första som Boris Johnson gjorde efter att han blev premiärminister var att lägga
ned den utredningen.

4. I
Storbritannien straffas överträdelser av borgensvillkoren generellt bara med
monetära böter eller, som mest, ett par dagar bakom galler. Men Assange fick 50
veckor i ett fängelse med maximal säkerhet utan förmågan att förbereda sitt
eget försvar.

I april drogs Julian Assange ut från den ecuadorianska
ambassaden av brittisk polis. Hur ser du på dessa händelser?

2017 valdes en ny regering i Ecuador. Som
svar skrev USA ett brev som indikerade att de var ivriga att samarbeta med
Ecuador. Det stod naturligtvis mycket pengar på spel, men det var ett hinder i
vägen: Julian Assange. Meddelandet var att USA var beredd att samarbeta om
Ecuador överlämnade Assange till USA. Vid den tidpunkten började den
ecuadorianska ambassaden att öka trycket på Assange. De gjorde hans liv svårt.
Men han stannade. Därefter upphävde Ecuador sitt beslut om amnesti och gav
Storbritannien grönt ljus för att gripa honom. Eftersom den tidigare regeringen
hade beviljat honom equadorianskt medborgarskap, måste Assanges pass också
återkallas, eftersom den ecuadorianska konstitutionen förbjuder utlämning av
sina egna medborgare. Allt detta ägde rum över natten och utan några rättsliga
förfaranden. Assange hade ingen möjlighet att uttala sig eller använda sig av
rättsmedel. Han arresterades av britterna och togs inför en brittisk domare
samma dag, som dömde honom för att ha brutit mot villkoren för hans
borgensåtagande.

Vad drar du för slutsatser av dessa snabba domslut?

Assange hade bara 15 minuter att förbereda
sig med sin advokat. Själva rättegången varade bara 15 minuter. Assanges advokat
kom med en tjock lunta dokument och gjorde en formell invändning mot en av
domarna för intressekonflikt eftersom hennes make hade varit föremål för WikiLeaks
exponeringar i 35 fall. Men huvuddomaren borstade detta åt sidan utan att
undersöka dem närmare. Han sa att det var en kränkning att anklaga kollega för
en intressekonflikt. Assange själv uttalade bara en mening under hela rättegången:
«Jag  är inte skyldigt». Domaren vände
sig till honom och sa: «Du är en narcissist som inte kan gå utöver ditt
egenintresse. Jag dömer dig för överträdelse av borgensförbindelsen.»

Om jag förstår dig rätt: Julian Assange hade aldrig en
chans, redan från början?

Det är poängen. Jag säger inte att Julian
Assange är en ängel eller en hjälte. Men han behöver inte vara det. Vi pratar
om mänskliga rättigheter och inte om hjältars eller änglars rättigheter.
Assange är en person och han har rätt att försvara sig och att bli behandlad på
ett humant sätt. Oavsett vad han anklagas för har Assange rätten till en
rättvis rättegång. Men han har medvetet nekats den rätten – i Sverige, USA,
Storbritannien och Ecuador. I stället fick han ruttna i nästan sju år i limbo i
ett rum. Sedan drogs han plötsligt ut och dömdes inom några timmar och utan
någon förberedelse för en borgenöverträdelse som bestod av att han fått
diplomatisk asyl från en annan FN-medlemsstat på grundval av politisk
förföljelse, precis som internationell lag avser och som otaliga kineser, ryssar
och andra dissidenter har gjort i västambassader. Det är uppenbart att det vi
har att göra med här är politisk förföljelse. I Storbritannien leder
överträdelser av borgen sällan till fängelsestraff – de är i allmänhet endast
utsatta för böter. Assange dömdes däremot 50 veckor i ett fängelse med högsta
säkerhet – helt klart en oproportionerlig straff som endast hade ett enda
syfte: Att hålla Assange tillräckligt länge för att USA ska förbereda sitt
spionagemål mot honom.

Vad har du som FN: s särskilda rapportör för tortyr att
säga om hans nuvarande fängelsevillkor?

Storbritannien har förnekat Julian Assange
kontakt med sina advokater i USA, där han är föremål för ett hemligt
förfarande. Hans brittiska advokat har också klagat över att hon inte ens har
haft tillräcklig tillgång till sin klient för att gå över domstolsdokument och
bevis med honom. I oktober fick han inte ha ett enda dokument från sitt ärende
med sig i sin cell. Han nekades sin grundläggande rätt att förbereda sitt eget
försvar, vilket garanteras genom Europeiska konventionen för mänskliga
rättigheter. Ovanpå det är nästan total isolering och den helt
oproportionerliga bestraffningen för en överträdelse av borgen. Så fort han
lämnade sin cell tömdes korridorerna för att förhindra honom från att ha
kontakt med andra fångar.

Och allt detta på grund av en enkel överträdelse av
borgen? Vid vilken tidpunkt blir fängelse tortyr?

Julian Assange har avsiktligt torterats av
Sverige, Storbritannien, Ecuador och USA. Först genom den mycket godtyckliga
hanteringen av förfaranden mot honom. Hur Sverige drev frågan med aktiv hjälp
från Storbritannien, syftande till att sätta honom under press och fånga honom
i ambassaden. Sverige var aldrig intresserad av att hitta sanningen och hjälpa
dessa kvinnor, utan att driva Assange i ett hörn. Det har varit ett missbruk av
rättsliga processer som syftar till att driva en person i en position där han
inte kan försvara sig

Ovanpå detta kommer
övervakningsåtgärderna, förolämpningarna, och attackerna från politiker från
dessa länder, till och med dödshot. Detta ständiga missbruk av statsmakt har
utlöst allvarlig stress och ångest i Assange och har resulterat i mätbara
kognitiva och neurologiska skador. Jag besökte Assange i hans cell i London i
maj 2019 tillsammans med två erfarna, allmänt respekterade läkare som är
specialiserade på kriminalteknisk och psykologisk undersökning av tortyroffer.
Diagnosen som de två läkarna kom fram var tydlig: Julian Assange visar de
typiska symtomen på psykologisk tortyr. Om han inte får skydd snart, är en
snabb försämring av hans hälsa troligt och döden kan vara ett resultat.

Ett halvt år efter att Assange sattes i förvar för utlämning i
Storbritannien, övergav Sverige tyst fallet mot honom i november 2019, efter
nio långa år. Varför då?

Den svenska staten tillbringade nästan ett decennium med avsikt att
presentera Julian Assange för allmänheten som sexbrottsling. Sedan övergav de
plötsligt ärendet mot honom på grund av samma argument som den första
Stockholmsåklagaren använde 2010, när hon initialt avbröt utredningen efter
bara fem dagar: Medan kvinnans uttalande var trovärdigt fanns det inga bevis
för att ett brott hade begåtts. Det är en otrolig skandal. Men tidpunkten var
ingen olycka. Den 11 november offentliggjordes ett officiellt dokument som jag
hade skickat till den svenska regeringen två månader innan. I dokumentet
begärde jag att den svenska regeringen lämnar förklaringar till cirka 50
punkter avseende de mänskliga rättigheterna – på hur de hanterade ärendet. Hur
är det möjligt att pressen omedelbart informerades trots förbudet att göra det?
Hur är det möjligt att en misstanke offentliggjordes trots att förhöret ännu
inte hade ägt rum? Hur är det möjligt att säga att en våldtäkt inträffade trots
att den involverade kvinnan bestrider den versionen av händelser. Den dagen
dokumentet offentliggjordes fick jag ett litet svar från Sverige: Regeringen
har ingen ytterligare kommentar till detta fall.

Vad betyder det svaret?

Det är ett erkännande
av skuld.

Hur så?

Som FN:s särskilda
föredragande har jag fått i uppdrag av det internationella samfundet av nationer
att undersöka klagomål som lämnats in av tortyroffer och vid behov begära
förklaringar eller utredningar från regeringar. Det är det dagliga arbetet jag
gör med alla FN:s medlemsländer. Av min erfarenhet kan jag säga att länder som
agerar i god tro nästan alltid är intresserade av att ge mig de svar jag
behöver för att lyfta fram lagligheten i deras beteende. När ett land som
Sverige vägrar att svara på frågor som lämnats in av FN:s särskilda rapportör
för tortyr, visar det att regeringen är medveten om olagligheten i sitt
beteende och inte vill ta ansvar för förfaringssättet. De övergav fallet en
vecka senare eftersom de visste att jag inte skulle backa. När länder som
Sverige tillåter sig att manipuleras, möter våra demokratier och våra mänskliga
rättigheter ett grundläggande hot.

Tror du att Sverige var helt medveten om vad det gjorde?

Ja. Ur mitt
perspektiv agerade Sverige mycket tydligt illvilligt. Hade de agerat i god tro
hade det inte funnits någon anledning att vägra att svara på mina frågor. Detsamma
gäller för britterna: Efter mitt besök i Assange i maj 2019 tog de sex månader innan
jag fick svar – i ett brev på en sida, som främst var begränsat till att avvisa
alla anklagelser om tortyr och alla inkonsekvenser i det rättsliga förfarandet.
Om du ska spela sådana spel, vad är då poängen med mitt mandat? Jag är den
särskilda föredraganden för tortyr för FN. Jag har ett mandat att ställa
tydliga frågor och kräva svar. Vad är den rättsliga grunden för att neka någon
sin grundläggande rätt att försvara sig? Varför hålls en man som varken är
farlig eller våldsam i ensam inneslutning i flera månader när FN-standarder
lagligt förbjuder ensam inneslutning under perioder som sträcker sig längre än
15 dagar? Ingen av dessa FN-medlemsländer inledde en utredning och svarade inte
heller på mina frågor eller ens visade intresse för dialog.

5. Fängelse i
175 år för utredande journalistik: Fallet USA vs Julian Assange skulle kunna
sätta upp ett nytt prejudikat.

Vad betyder det när FN: s medlemsländer vägrar att lämna
information till sin egen särskilda rapportör för tortyr?

Att det är en arrangerad affär. En
låtsasrättegång som skall användas för att göra ett exempel av Julian Assange.
Poängen är att skrämma andra journalister. Förresten så är det ett av de
främsta syftena för användning av tortyr runt om i världen. Meddelandet till
oss alla är: Det här kommer att hända dig om du efterliknar WikiLeaks-modellen.
Det är en modell som är så farlig eftersom den är så enkel: Människor som får
känslig information från sina regeringar eller företag överför informationen
till WikiLeaks, men visselblåsaren förblir anonym. Reaktionen visar hur stort
hotet uppfattas som: Fyra demokratiska länder gick samman – USA, Ecuador,
Sverige och Storbritannien – för att utnyttja sin makt framställer man en man
som ett monster så att han senare skulle kunna brännas på bålen utan att skrik
hörs. Fallet är en enorm skandal och representerar ett misslyckande för den
västerländska rättsstaten. Om Julian Assange döms kommer det att innebära hot
om dödsstraff för pressfriheten.

Vad skulle detta möjliga prejudikat innebära för
journalistikens framtid?

På praktisk nivå betyder det att du som
journalist nu måste försvara dig själv. För om undersökande journalistik
klassificeras som spionage och kan bli kriminaliserat runt om i världen, kommer
censur och tyranni att följa. Ett mordiskt system skapas inför våra ögon.
Krigsförbrytelser och tortyr åtalas inte. YouTube-videor cirkulerar där amerikanska
soldater skryter om att driva irakiska kvinnor till självmord med systematisk
våldtäkt. Ingen undersöker det. Samtidigt hotas en person som exponerar sådana
saker med 175 års fängelse. Under ett helt decennium har han översvämmats av
anklagelser som inte kan bevisas och bryter ned honom. Och ingen hålls
ansvarig. Ingen tar ansvar. Det markerar en erosion av det sociala kontraktet.
Vi ger länder makt och delegerar den till regeringar – men i gengäld måste de
hållas ansvariga för hur de utövar den makten. Om vi inte kräver att de hålls
ansvariga förlorar vi våra rättigheter förr eller senare. Människor är inte
demokratiska till sin natur. Makten skadar om den inte övervakas. Korruption är
resultatet om vi inte insisterar på att makten övervakas.

Du säger att
inriktningen mot Assange hotar själva kärnan i pressfriheten.

Låt oss se var vi är om 20 år om Assange blir
dömd – vad du fortfarande kommer att kunna skriva då som journalist. Jag är
övertygad om att vi är i allvarlig fara för att förlora pressfriheten. Det
händer redan: Plötsligt attackerades huvudkontoret för ABC News i Australien i
samband med «Afghan War Diary». Anledningen? Återigen upptäckte pressen olagligheter
av representanter för staten. För att maktdelningen ska fungera måste staten
övervakas av media, den fjärde statsmakten. WikiLeaks är en logisk följd av en
pågående process med utökat hemlighetsmakeri: Om sanningen inte längre kan
granskas eftersom allt hålls hemligt, om utredningsrapporter om den amerikanska
regeringens tortyrpolitik hålls hemliga och när till och med stora delar av den
publicerade sammanfattningen är redigerad, då är läckor vid något tillfälle det
oundvikliga resultatet. WikiLeaks är en följd av hemligheter och återspeglar
bristen på öppenhet i vårt moderna politiska system. Det finns naturligtvis
områden där hemlighet kan vara avgörande. Men om vi inte längre vet vad våra
regeringar gör och vilka kriterier de följer, om brott inte längre utreds,
representerar det en allvarlig fara för samhället.

Vilka är konsekvenserna?

Som FN:s särskilda
föredragande för tortyr och innan dess, som Röda korsets delegat, har jag sett
massor av skräck och våld och har sett hur snabbt fredliga länder som
Jugoslavien eller Rwanda kan förvandlas till infernos. I grunden för en sådan
utveckling ligger alltid en brist på öppenhet och obruten politisk eller
ekonomisk makt i kombination med befolkningens naivitet, likgiltighet och
formbarhet. Plötsligt kan det som alltid hände med den andra – ostraffad
tortyr, våldtäkt, utvisning och mord lika lätt hända oss eller våra barn. Och
ingen kommer att bry sig. Det kan jag lova dig.

 

Översättning från engelska: Gunnar Vagerstam