Så får Trump väljarna med sig

Nu när Demokraternas utredningar av Trumps allsköns oegentligheter till slut börjar få väggrepp. Nu när den långa högkonjunkturen kanske börjar svaja. Nu när Trump själv förefaller mer impulsiv och osammanhängande än någonsin. Kort sagt, nu när vi kanske betraktar början på slutet är det god tid att påminna oss om Trumps retoriska styrkor.
56 procent av den elproduktion som kinesiska företag bygger i Afrika kommer från förnybara källor, enligt International Energy Agency (IEA).

Så får Trump väljarna med sig

MILJÖMAGASINET Nr 37 • 13 SEPTEMBER 2019

Under tiden i USA
Nu när Demokraternas utredningar av Trumps allsköns oegentligheter till slut börjar få väggrepp. Nu när den långa högkonjunkturen kanske börjar svaja. Nu när Trump själv förefaller mer impulsiv och osammanhängande än någonsin. Kort sagt, nu när vi kanske betraktar början på slutet är det god tid att påminna oss om Trumps retoriska styrkor.

För det första. Trumps persona från !e Apprentice. Den riktiga Donald J Trump var visserligen inte en knivskarp personkännare, genial förhandlare och häpnadsväckande investerare. Det var bara den roll han spelade, med bravur. Men för hans fans är den verklig. Det kan vara svårt nog att skilja på våra favoritskådespelares bästa karaktärer och deras liv som privatpersoner, till och med på film, när vi vet att det är fiktion. Dokusåpa-formatet är avsiktligt gjort för att kleta ihop gränsen mellan produktion och verklighet. Nu var ju den roll han framförde i The Apprentice inte guds bästa barn, kanske någon invänder. Amoralisk, grandios och något av en mobbare, för all del.

Men för att återvända till fiktionens värld, tänk på hur mycket social inkompetens vi köper från hjältar som Benedict Cumberbatch i BBC:ss Sherlock, eller Robert Downey Jr i Iron Man. Det är till och med lite skönt – eftersom vi vet att de är genier – att de har dåligt tålamod med sin mindre begåvade omgivning.

Trumps andra styrka är att han har ordet i sin makt. Ja, faktiskt. Jag vet att hans retorik inte gör sig ordagrant nedskriven för en fientlig och analytisk läsare. Men han talar inte som en akademisk debattör, utan som en entusiastisk säljare, med årtionden av övning. Trump försöker aldrig någonsin att övertala intellektuellt. Han talar uteslutande till åhörarens känslor. Han bygger upp skrämmande mörka moln av hot. Han skapar starka levande bilder av fantastiska framgångar, den ljusnande framtid som ska bli. Inga detaljer. Stora känslor. Och han är inte rädd för att upprepa sig. Tvärtom, han hamrar in sina slogans och favoritskällsord om och om och om igen. Gärna med månadens favoritord i slutet på varje mening, även om det blir lite grammatiskt bängligt.

Kanske viktigast av allt. Trump har en empatisk kontakt med sina fans. De känner att han känner vad de känner. Och vad de känner är framför allt vrede. Vrede och bitter frustration. Jag vet ärligt talat inte var all ilska kommer ifrån. Jag vet inte om det är reella ekonomiska omständigheter skapade av globalisering och nyliberalism, eller om det är Facebook och Youtubes algoritmer som trimmar oss alla i narcissistisk indignation. USA är inte ensamt; även Sveriges och Polens högergräsrötter verkar formulera sin världsbild i ett kollage av saker som var och en, utan undantag, är fullständigt åt helvete. Inte “kunde vara bättre”, utan “Fucked Up Beyond All Recognition” för att tala med en amerikansk akronym.

Poängen är att för den person som känner att någon företeelse – säg sjukvård, klimatförändring eller invandring – befinner sig i akut existentiell och moralisk kris, är det djupt motbjudande och frustrerande när en makthavare uttalar sig därovanifrån och verkar hyfsat nöjd med sakernas tillstånd, på sin höjd talar lite om marginella problem eller viss förbättringspotential.

I det läget går Trump upp i talarstolen och hans verklighet är ett med publikens. Någon sade att Trumps egen förgrämdhet gör det det möjligt för honom att tala på ett sätt som slår an i bröstet på åhörare som är lika arga och bittra som han själv. Det är också här en del av överdrifterna har sin naturliga plats. Drastiska överdrifter är en gammal metod för att komma runt ett klassiskt retoriskt problem med just ilska: Den är svår att uttrycka i en talarstol utan att verka obehaglig och löjlig. Men med komisk överdrift kan talaren lättare visa att han är arg på riktigt utan att få publiken emot sig. “Gör du om det där skär jag öronen av dig!” eller “Jag ska bomba dom till stenåldern!”

Jag vet inte om Trumps grepp om publiken kommer att kollapsa det närmaste året. I så fall kommer det att framstå som naturligt och oundvikligt. Men det är lika möjligt att allt fortsätter som förr och vi får dras med ett USA lett av Donald Trump i ytterligare fyra år. Oavsett vilket är det viktigt att minnas vad som gjorde fenomenet Trump möjligt. Så att vi förstår. Så att vi känner igen det nästa gång.

Dan Guillou

Dan-Guillou-frilagd

Dan Guillou är biolog, fritidspolitiker, diversearbetare och sista tiden besatt av amerikansk politik. Han vill i första hand vaska fram de informationsklimpar som innebär något nytt, har reella konsekvenser och berättar något vi inte redan visste när vi vaknade på morgonen.

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter