Skogen är mer än massaved

Skogen är mer än massaved

Skogen ger oss livsviktiga ekosystemtjänster och måste därför värderas högt. Men dessvärre brukas skogen i dag mycket hårt och värdet relateras i allt väsentligt till volymer och virkesuttag. Vi kan inte längre bortse från det faktum att dagens svenska produktionsmetoder utarmar skogen. Jag blev smärtsamt medveten om detta när jag lyssnade till Mikael Karlsson, författare till boken Konsten att hugga träd och ha skogen kvar.

Naturlig skog är variationsrik, består av olika trädslag i olika åldrar, buskar och örter. I skogen pågår ett naturligt kretslopp där träd och växter dör och förmultnar. Det döda, men ännu inte helt nedbrutna materialet lägger sig som det översta jordskiktet och ger utrymme för små djur, svampar och växter, och sakta bryts det organiska materialet ner. Också rötterna i marken och jorden har flera viktiga funktioner och är bland annat en stor naturlig kolsänka.

Vi nordbor är vana med närhet till skogen. Vi vet att skogen brukas, men också att det återplanteras och produceras ny. Vi lever med känslan av att Sverige i princip är täckt av ”skog”. Men stämmer den här bilden och hur det ser ut i verkligheten?

Mikael Karlsson fick 2017 Naturskyddsföreningens skogspris för sitt arbete med hyggesfritt och hållbart skogsbruk. Han är en av flera som varnar för att den svenska skogen håller på att utarmas. Mikael Karlsson är vd på Silvaskog, grundare av Ecoforestry Foundation och lär ut ekosystembaserade produktionsmodeller med bibehållen lönsamhet.

Ekonomin i svensk skogsproduktion bygger i allt väsentligt på virkesuttag och volymer och inte på kvalitet och fl era parametrar som är helt avgörande på lång sikt är exkluderade. Det beror på att dagens rationella skogsbruk i första hand är anpassat för pappersindustrins behov och är en sorts ”industriskog”. I stället för skog har vi fått rader av träd av samma sort och i samma ålder. Buskar, ljung, örter och den naturliga variationen samt den helhet vi upplever som ”skog” har rationaliserats bort. Storskalig virkesproduktion leder till enfald i stället för mångfald. Och i stället för att kliva in i en skog handlar det snarare om en ”virkesproduktionsenhet”.

Skogsproduktionen har utvecklats till att bli plantager och självklart får det därmed också konsekvenser. Det räcker inte att spara fröträd, högstubbar eller enskilda skogsbryn. Det ser fi nt ut för ögat och kan möjligen tjäna som en ”kuliss”. Resultatet är att svensk skog blivit fattigare och att vi kommer allt längre bort från målet om att bevara biologiskt rika skogar.

Självklart ska vi fortsätta nyttja skogen, men frågan är hur mycket skogen tål och vilka värden vi är beredda att förlora? Diskussionen måste ha sin utgångspunkt i kunskap om helheten och med insikt om att det saknas seriösa beräkningar av skogens immateriella värden. Vi har inte översatt ekosystemtjänsterna i monetära termer och inte heller tagit med dem i våra ekonomiska beräkningar.

”Den brukade skogen ska vara så lik en för platsen naturlig skog som möjligt” är ord som Mikael Karlsson återkommer till och som knyter ihop hans resonemang om naturlig variation och vad som är långsiktigt hållbart och mest ekonomiskt för alla.

Men vad betyder det då när alla nya träd som planteras är av samma sort och exakt lika gamla? Vad betyder det att ny skog planteras i räta rader och att det inte blir naturliga gläntor dit solen kan nå och bli platser där örter trivs, dit djur vågar sig fram eller där nya plantor kan gro? Vi som lyssnar förstår raskt att detta är osynliga värden som vi riskerar att gå miste om ifall svenskt skogsbruk inte förändras i grunden.

Dagens storskaliga skogsproduktion förväntas ge stor ekonomisk utdelning, men i själva verket äts lönsamheten upp av faktorer som exempelvis mycket låg ränta på investerat kapital, påtagligt ökad risk för skador av storm och bränder, rotröta, olika skadeinsekter och kostnaderna för att åtgärda följderna av dessa. Vi ser också negativ påverkan gällande markflora och transport av näringsämnen och vatten. Markberedning och tunga maskiner som packar marken ger också andra allvarliga markskador.

Lübeckmodellen är en av flera intressanta alternativa produktionsmodeller med fokus på långsiktighet. Metoden praktiseras framgångsrikt i den tyska staden med samma namn. Men hur går det då med ekonomin? Mikael Karlsson har beräkningsmodeller som visar att det är betydligt mer ekonomi i varsamt skogsbruk än traditionellt och storskaligt. Vi måste samtidigt betrakta ekonomi ur ett något längre perspektiv än en generation skogsägare. Mikael Karlsson förmedlar en väldigt slående bild av svenskt skogsbruk i dag som visar att skog så snart den avverkas och blir timmer är långt mycket mindre värd än om skogen får stå kvar orörd på rot. Allt annat är god ekonomi.

Flera av de fakta som Mikael Karlsson presenterar leder ovillkorligen också till andra allvarliga slutsatser. Är den satsning på förnybar bränsleråvara och biodrivmedel vi ställer om till nu helt sund? Biter vi oss själva i svansen när vi satsar så hårt på uttag från skogen? Bör vi redan nu satsa hårdare på nästa steg och ta tillvara mer av annan energi? Det skulle också vara intressant att närmare studera styrkeförhållandena i svensk skogsproduktion, olika statliga och privata aktörer, vilka som finansierar vad och eventuellt står i beroendeställning till varandra? Då blir det säkert också lättare att se varför vem lär ut vad.

 Jag har med öppet sinne följt diskussionen om svenskt skogsbruk i många år och varit lyhörd. Jag har mött skogsägare i glesbygd, vandrat på norrländska myrar och på hyggen i Storstockholm, haft samtal med skogsbolag och med Skogsstyrelsen.

Mot bakgrund av den kunskap som finns i dag och de beslutade miljömålen sluter jag mig till att det pågår rovdrift på ekosystemtjänster och att mer av tillgänglig kunskap måste spridas till fler. Jag är tacksam för att det fi nns dem som vågar göra sin röst hörd, utmana etablerade intressen – och som konstruktivt försöker ställa saker tillrätta.

 

För det kan väl aldrig vara så att volymer, virkesuttag och massaved ska vara den bestämmande och begränsande faktorn som ska tillåtas motverka Sveriges klimat- och miljömål?

Marica Lindblad
Styrelseordförande
Miljömagasinet
Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter