Löftet om livslång trohet får ibland en annan innebörd än kärlek in i ålderdomen. Ibland händer det otänkbara. En av de älskande rycks bort mitt livet. Birgitta Johansson i Kungsbacka miste sin man i en bilolycka för tre år sedan. Hon blev ensam med två små barn. Mitt i sorgen startade hon föreningen Vimil - Vi som mist någon mitt i livet. Föreningen vill fungera som stödgrupp, kunskapsbank och påtryckningsgrupp i samhället. Den är partipolitiskt och religiöst neutral. Krockade Birgitta Johansson bor i Hede, ett av Kungsbackas villaområden, där ännu landsbygd finns kvar bakom knuten samtidigt som pendeltågsstationen vid stormarknaden är länken till storstaden. Birgitta och hennes man Torbjörn hade just köpt ett hus här, när hans bil krockade med en långtradare vars släp kom kanande över på fel sida vägbanan. Det var en ung långtradarchaufför med några månader gammalt körkort som somnat vid ratten. Torbjörn var själva bilden av trygghet medan jag är impulsiv. Jag har kört motorcykel. När vi talade om försäkringar tänkte jag alltid att det kunde hända att jag gick bort först. Nu blev det inte så. Då upptäckte hon hur tunt stödet är för dem som lever kvar: Jag förlorade Torbjörn, när barnen var 2 och 3 år gamla. Trösta På försäkringskassan och sjukhuset fick jag trösta andra som tyckte att det som hänt var hemskt. Vart tog jag vägen? Jag kunde inte bara lägga mig ned mitt i min sorg, jag måste få barnen att börja leka igen. På barnavårdscentralen fick jag fyra A4 om barn och sorg, på sjukhuset erbjöds jag tabletter för att kunna sova. Från kyrkan kom inte heller någon hjälp. En diakonissa ringde och sa att de hade sorgegrupper, "men de flesta är 75 år eller äldre, så det är väl ingenting för dig" och så var det samtalet slut. Birgitta hade upplevt sorg förut. Hon berättar att hennes far dog när hon var 24. Och två år senare dog hennes mormor, som fungerat som en extra- mamma för henne. Ändå träffade Torbjörns död fruktansvärt. Birgitta hade inte varit sjukskriven en enda dag mellan 1991 och 1998. Nu gick hon ned 16 kilo och hade feber varannan vecka. Tack vare min mamma, mina syskon, grannar och förstående dagispersonal klarade jag mig. Men hur många finns det inte som saknar det skyddsnätet? Det blev min drivkraft till att bilda Vimil. Jag klarade inte av att titta på TV. När jag vände mig mot Torbjörn, satt han inte där. Då blev sorgen övermäktig. Men att sörja var lyx. Det var ju så mycket att göra. Efter Torbjörns död fick jag vattenskada i huset, tvättmaskinen brann, kylen och frysen gick sönder. Mitt i allt det här upptäckte jag Internet. Någonstans måste det ju finnas någon som upplevt samma sak som jag. Göra en Hemsida En universitetsutbildning i förvaltningsekonomi, socialpsykologi, kognitionsvetenskap hade Birgitta Johansson bakom sig. När hon ändå inte kunde sova, började hon göra en hemsida om de efterlevandes ekonomi. Birgitta skrev också till Amelia Adamo och berättade om behovet av stöd för dem som mist en anhörig mitt i livet. Amelia ringde och frågade vilka mål Birgitta hade med en stödförening. Birgitta Johansson svarade genom att sätta upp tre målsättningar. Detta publicerades i Amelia och Birgitta fick många svar. Ordförande i Vimil Jag har aldrig varit föreningsaktiv, men nu blev jag ordförande i nätverket Vimil. Vi har bland annat läger där 30-35 vuxna och många barn deltagit. Vimil är ingen terapigrupp utan en självhjälpsgrupp där vi stöttar varandra. Vi vill också vara en påtryckningsgrupp i samhället. Just när sorgen bränner som värst och det är som svårast att tänka logiskt, skall man ta itu med en mängd praktiska saker. Birgitta blev sjukskriven, men stängdes av från ersättning från försäkringskassan, när hon inte kunde besvara frågan hur hon mådde. Då begärde jag att få se organisationsplanen för försäkringskassan. Chefen Jag gick till chefen och frågade om man brukade behandla folk så här. Det ledde till att jag fick en ny handläggare. Men alla har inte kraften att göra det. Därför har jag undrat ibland om vi verkligen lever i ett demokratiskt samhälle. Den efterlevande måste fortfarande fungera som förälder för barnen. Torbjörn hade varit barnledig och tagit mycket hand om våra två barn, berättar Birgitta Johansson. När deras pappa hade dött, såg de tända ljus hemma och chockade människor. Jag måste kunna möta barnens frågor. Min förmåga gick i vågor. När jag var djupast nere i helveteshålets lera, ville jag bara skrika, men jag måste ändå besvara deras funderingar. Trygghet i familjen Kärnfamiljen är tryggheten. Mammor och pappor dör inte. Därför började det gunga även för de andra barnen runtomkring när Torbjörn dog. Birgitta berättar att hon brukar visa fotografier för barnen av deras pappa och tala om honom för att de skall minnas sin far. Jag tror att vårt samhälle har blivit för civiliserat. Vi vågar inte tala om det viktigaste i livet. Men födelse och död är ju det naturligaste som finns. Det är då vi behöver varandra mest. Lyssnar man förutsättningslöst på barnen, har de faktiskt förmåga att uttrycka väsentliga saker om döden. Mina barn brukar säga att deras pappa är i himlen, men det finns också en pappa som är död. Mer att förlora Hon framhåller att barnen inte bara berövats sin far. De har också förlorat en bit av sin mamma. När man drabbas av svår sorg, stänger man till. Barn är beroende av att vara som alla andra. Därför kan barn som förlorat en förälder uppleva sin situation knepig. Jag har känt mig som en katt bland hermeliner, när jag har varit med min son på fotbollsträning. Tränaren gav honom hans medlemskort och sa "ge det till pappa". Då svarade min son "min pappa är död". Det gjorde mig ont att höra det. På Vimils läger för barn och föräldrar får barnen möta andra barn i samma situation. Om jag ofta känner mig som "här går den unga änkan", vad känner inte barnen då? En liten tjej, 7 år gammal, hade slutit sig efter sin pappas död. Delad sorg Hon var tillsammans med sin mamma med på ett av våra läger. "Mamma, har du hört att den där pojkens pappa är död"? frågade hon. "Alla barn här har förlorat en förälder", svarade mamman. Voom sa det och så var flickan borta och lekte med andra barn. Hon hade inte lekt på ett år. Men här var hon inte annorlunda. Affärsidén Framtiden förändras drastiskt för de efterlevande när någon dör mitt i livet. Torbjörn och jag hade en affärsidé, som vi tänkte förverkliga. Torbjörn hade till och med tagit kontakt med en affärskedja. När han dog var inte bara min älskade man borta, hela min framtid hade också slagits i spillror. I dag arbetar jag tre fjärdedels tid på Manpower-ekonomerna. Att hjälpa till att bringa reda i det kaos som uppstår när någon går bort mitt i livet, är en av Vimils uppgifter. På föreningens hemsida kan man såväl skriva om sina egna upplevelser som få råd kring begravning, sin kropp, ekonomi, pensionssystem, skola, sorg med mera. Viktig kommunikation Man kan till och med ta del av samtal med Gud. Medlemmarna kommunicerar till stor del över Internet, men läger och andra samlingar tillfredsställer ändå behovet att träffas personligen. En förening som Vimil behövs. Hur ser då föreningens framtid ut? Jag kanske inte är den som skall driva föreningen i framtiden, svarar Birgitta Johansson. Min vision är att Vimil skall ingå i POSSUM-gruppen, som stöttar människor efter katastrofer. I dag är situationen den att jag hade kunnat få hjälp om 30 andra också hade dött, men min sorg är inte mindre bara för att det bara var min man som dog. Erik Lindberg Vimil - VI som Mist någon mitt I Livet - är ett nätverk med en demokratiskt vald styrelse. Organisationen är till för alla som mist någon anhörig mitt i livet. Man eller kvinna, yrke, status eller annan bakgrund spelar ingen roll. Det har heller ingen betydelse om förlusten ägde rum nyligen eller för länge sedan. Vimil vill vara stödgrupp, kunskapsbank och påtryckningsgrupp för att förändra samhället till det bättre för dem som drabbas. Organisationen är partipolitiskt och religiöst neutral. Medlemskapet är gratis och konfidentiellt. Vimil ordnar möten, dels via Internet och dels i olika regioner där medlemmarna träffas personligen. Ibland medverkar kvalificerade föreläsare. Vimil arrangerar bland annat sommar- och vinterläger för medlemmarna. Organisationen nås via hemsidan vimil.just.nu. Postadress: Vimil, Byvägen 12, 434 40 Kungsbacka vimil@gamma.telenordia.se |