Ett terrordåd utan like har inträffat. Den 11 september 2001 kommer att vara ett av historiens svarta datum. Varje kommentar just nu skrivs i chocken över att tusentals människor omkommit när en av marknadsekonomins främsta symboler, World Trade Center, sprängts genom att flygplan kraschat mot byggnaden. Samtidigt har försvarshögkvarteret Pentagon, USA:s utrikesdepartementet och andra mål attackerats.
Den första reaktionen är att ingen politisk verksamhet som syftar till att skapa ett människovärdigt samhälle arbetar på detta sätt. Terrordåd kan aldrig försvaras.
Den andra reaktionen är att i en värld där de ekonomiska klyftorna vuxit från 30:1 på 1960-talet till 60:1 idag skärps motsättningarna. Genom den rika världens favör gentemot den fattiga världen kommer det alltid att finnas grogrund för terrorism och extremism.
Människor som lever i ekonomisk och social misär, som inte har fått tillgång till utbildning, som lever i djup förnedring, faller lätt för politiska och religiösa ledare som lovar snabb frälsning ur en eländig situation. Sådana ledare skapar aldrig något vettigt liv för de fattiga i vars namn de talar.
Benito Mussolini lovade på 1920-talet stabilitet och lycka. Adolf Hitler och Josef Stalin ställde i utsikt ett politiskt lyckorike, bara samhället rensades från judar respektive “klassfiender“. Diktaturer av olika kulör i Europa, Afrika, Asien och Latinamerika har förespeglat rättvisa, välgång och lycka, men lämnat efter sig samhällen i misär.
Social jämlikhet, demokrati, hälsosam miljö, en etisk grund som betonar samarbete, ansvar och allas lika värde slår undan benen för extremism.
Men vägen till det goda samhället är lång och slingrig. I Sverige engagerades vanligt folk på 1800-talet genom frikyrko-, nykterhets- och arbetarrörelserna. Den samlade kraften i dessa folkrörelser drev igenom demokrati och social utjämning. Hade de som under 1800-talet även i Sverige förespråkat terrorism dominerat, skulle vi idag inte leva i en demokrati. På samma sätt måste idag människor som över hela världen arbetar för demokrati, social utjämning och god miljö förenas i ett långsiktigt arbete utan våld för ett människovärdigt samhälle. I det arbetet måste alla former av terrorism avvisas.
Det stalinistiska systemet i Östeuropa försvann inte genom terrorism utan genom oppositionsgruppers trägna arbete att mobilisera vanligt folk. Att arbeta med fredliga metoder är ingen naiv dröm, utan den enda realistiska vägen på sikt.
Mot religiösa idéer om att komma till paradiset genom att utföra självmordsattacker, om att Gud befallit att vissa områden tillhör vissa folk, om att våldet välsignas från himlen etc, måste sättas sund religion och etik om respekt för människoliv och hävdande av allas lika värde.
Låt den svarta tisdagen den 11 september 2001 bli utgångspunkt för förnyat arbete för miljö, social rättvisa och allas lika värde!
Erik Lindberg
