”Dålig kontroll av verksamheten i andra länder”
• Risk för dubbelmoral när det gäller miljöhänsyn och arbetsrätt.
• Inga större ansträngningar görs för att spåra råvaror.
• Inget trovärdigt sätt att att angripa problemet med kedjan av underleverantörer.
I en ny studie av Fair Trade Center riktas allvarlig kritik mot Ericssons globala agerande på flera punkter.
Sveriges största företag Ericsson uttalar många fagra ord och principer på hög nivå men har dålig kontroll över hur bolaget faktiskt beter sig i länder som till exempel Indien och Kina när det gäller minimilöner, anställningsformer och fackanslutning.
Studien är första delen i en mer omfattande undersökning där flera av de största svenska transnationella företagen ingår, utöver Ericsson även Volvo och AstraZeneca. De grundläggande frågorna som ställs är hur deras påverkan på miljö och sociala villkor i utvecklingsländerna ser ut i egentligen, och hur väl praktiken överensstämmer med alla tjusiga ord och utfästelser i reklam och PR-verksamhet.
Dålig koll
I Fair Trade Centers delstudie av Ericsson, författad av Kristina Bjurling, framträder en helt annan bild av bolaget än den officiellt godkända bilden av Ericsson, vars ledning anstänger sig för att framställa företaget som ett verkligt föredöme under begreppet corporate citizen-ship (= bolags medborgarskap).
– Vi fösöker lyfta fram att de har så dålig koll, säger Kristina Bjurling. De har en väldigt hög profil inom corporate citizenship utan att ha någon seriös koll på den konkreta verksamheten.
Av studien framgår att det kanske mest svårlösta problemet vad gäller Ericssons globala verksamhet, liksom inom IT- och elektronikindustrin överhuvudtaget, är frågan om underleverantörerna. Här, och även på andra viktiga punkter som exempelvis att införa direktiv för sociala krav, går meningarna isär bland Ericssons högsta chefer.
Så kallad outsourcing ”utkontraktering” är sedan länge på modet i företagsvärlden, särskilt på de globala transnationella bolagens spelplan. Bakgrunden är att företagen, för att bibehålla flexibilitet och konkurrenskraft på en global marknad, inte kan fortsätta med produktion av standardkomponenter.
Långa kedjor
Denna läggs i stället ut på ett allt färre antal primärleverantörer, som numera ansvarar för utveckling av komponenterna. Primärleverantörena använder i sin tur ofta långa kedjor av ytterligare underleverantörer.
Detta gör att kontroller av miljöhänsyn och arbetsförhållanden blir svåra att genomföra men Göran Whitlock, ansvarig för industriella och fackliga relationer på Ericsson som intervjuas i studien påpekar att bolagets etiska riktlinjer även gäller deras ”partners”. Dock anser han att det varken behövs mer detaljerade drektiv för sociala frågor eller större kontroll av att de övergripande riktlinjerna följs.
Oklart om minimilöner
Kontrollen är generellt bristfällig eller obefintlig; exempelvis kan Whitlock inte svara på om minimilöner hålls på Ericssons fabriker i Brasilien, Kina, Indien och Malaysia. I Malaysia ligger en av anläggningarna i en ekonomisk frizon, det vill säga ett område (som i detta fall oftast i utvecklingsländer) som är undantaget från landets normala arbetsmarknads-, skatte- och miljölagar.
Det faktum att Ericsson har produktion i sådana frizoner förnekades först av Lars A Stålberg, direktör på Ericssons Corporate Public Affairs, om än med viss tvekan.
Helena Bergh de Medeiros på Fair Trade Center som utarbetat hela studien, som kommer att presenteras på lördag i Stockholms Medborgarhus under helgens temadagar ”Fokus på världshandeln”, vill liksom Kristina Bjurling gå vidare ner i underleverantörsleden och studera deras agerande i ett eventuellt nästa steg.
Lokala lagar
I studiens slutkommentar skriver hon om den grundläggande frågan om företag följer en global standard eller endast lokala lagar. ”Eftersom regeringarna i utvecklingsländer ofta försöker anpassa de lokala lagarna för att attrahera utländska investeringar och därmed lägger sig på en mycket låg nivå, kan policyn att följa lokala lagar utnyttjas till att faktiskt bryta mot den egna uppsatta nivån.”
– Då är de etiska riktlinjerna inte mycket värda, säger hon.
Peter Wikberg
Fakta/Ericsson
Ericsson står ensamt för 28 procent av hela Stockholmsbörsens värde.
De senaste tio åren har omsättningen ökat med nästan 170 miljarder till 215 miljarder kronor 1999, vilket motsvarar en årlig tillväxt på 18 procent.
Koncernens vd, Kurt Hellström, har i en intervju i Veckans Affärer uttalat ett mål om att år 2010 omsätta mer än 1300 miljarder kronor.
Endast sex procent av Ericssons omsättning härrör från Sverige.
1999 hade företaget 103.000 anställda i mer än 140 länder. Av dessa arbetade cirka 44.000 i Sverige men totalt med underleverantörsleden är cirka 120.000 människor beroende av Ericssons verksamhet i Sverige.
