Oljekatastrofen i Spanien:
Regeringen tystar ner problem

I måndags var det ett halvår sedan oljetankern Prestige sjönk utanför Galiciens kust och förstörde kusterna i Galicien, Asturien, Kantabrien, Baskien och delar av Frankrike. Oljan fortsätter att ställa till problem och saneringen fortsätter.
Varje vecka åker en buss med frivilliga från Vigo ut till någon kuststräcka och fortfarande jobbar militärer och rengöringsföretag med oljesanering.

Nunca Máis (aldrig mer), den folkrörelse som växte upp i spåren av katastrofen, arrangerade en middag i Vigo i lördags där de delade ut priser till journalister och andra mediearbetare som hade haft modet att rapportera vad de såg, trots hot. Bland annat fick mediearbetare som kollektiv pris på den officiella teven. De hade skrivit ett officiellt upprop och anklagat kanalledningen för att censurera deras reportage.
Dessa journalister och kameramän hade det dubbelt svårt eftersom det var de som fick ta smällarna ute vid demonstrationer då slagorden ofta riktade sig mot censuren i teve och journalisterna sågs som representanter för företaget.
– Vi gjorde ofta samma reportage, filmade samma händelser och intervjuade människor om samma sak, skillnaden var bara att i de konkurrerande kanalerna sändes reportagen men hos oss kom de aldrig ut.

Man kan fråga sig vem som skulle ha intresse av att censurera mediainformationen om en oljekatastrof. Alla är väl emot en katastrof? Regeringspartiet har dock gjort politik av hela katastrofen och har på många sätt försökt tysta ner omfattningen av katastrofen och vill helst framställa det som att de har gjort det bästa man kunde göra, trots att inte många experter är beredda att hålla med utan menar att de gjorde det värsta man kunde göra i ett fall som detta.
Att regeringen nu också låtsas som om allt är bra och att kusterna är rena är inte heller så märkligt. Det är kommunalval på söndag. Det ligger inte i regeringens intresse att det kommer ut information om att det fortfarande finns mycket kvar att göra rent. När premiärministern Aznar och Galiciens president Manuel Fraga Iribarne hade stort valmöte i tisdags sa Fraga Iribarne att kusten är ren och Prestige är historia och hör till det förgångna.

Sanningen är att oljekatastrofen fortfarande drabbar kusten och att det som på ytan ser rent ut fortfarande är indränkt i stinkande brännolja. På sina håll har klippkuster i princip förklarats vara ”rena”, men lyfter man på stenar finner man ett oljebad under. På vissa håll är fiskeriorganisationerna desperata över beskedet att regeringen snart tänker dra in militärerna och rengöringsföretagen då de varje dag ser hur det kommer in ny olja.
På sina håll kritiseras också rengöringsföretagen för att inte använda lämpligt material att samla upp den olja de tar loss från klipporna. Man sprutar rent klipporna men låter oljan sköljas ut i havet vilket givetvis bara leder till att den kommer att sköljas upp på nytt.
Åter till PP:s möte i tisdags. Efter den samling för PP-anhängarna, som stundvis liknade ett väckelsemöte, möttes partivännerna av protester från oppositionen och från människor med affischer från Nunca Máis. På varsin sida av gatan stod PP:s anhängare och motståndare och gjorde finger åt varandra och skrek förolämpningar.
– De där kanaljerna har inte varit ute och sanerat olja en enda gång, sade en äldre kvinnlig PP-anhängare.
– Precis vad jag tycker, sade en äldre PP-herre, det enda de gör är att stå och skrika.

Men sanningen är nog faktiskt tvärtom. Det var på den andra sidan gatan, bland regeringsmotståndarna man kunde finna flest oljesanerare, några hade till och med saneringsoverallen på sig. Bland PP har man snarare gömt huvudet i sanden än borrat ner händerna och grävt olja, även om det alltid finns undantag. Det är också PP-anhängare som har jagat bort frivilliga och sagt att det inte behövs några fler, fast fiskeriorganisationerna har skrikit efter mer hjälp.
Nunca Máis studerar just nu den tunga rapporten från Exxon Valdez-olyckan Alaska 1989 och på flera punkter har man sett att det spanska saneringsarbetet inte sker utifrån erfarenheterna från saneringen i Alaska. Bland annat pekar man på det faktum att man i rapporten varnar för att sanera med varmvatten över 100 grader då allt bakterieliv dör och då kan man i princip lika gärna låta oljan ligga hellre än att ta bort den. I Galicien har man, enligt olika uppgifter, sanerat med redskap som hettar upp vattnet till 150 grader. Nunca Máis håller just nu på att försöka översätta viktiga delar av Exxon Valdezrapporten för att kunna påvisa vilka metoder som är förkastliga och kanske kunna stoppa dem där de fortfarande pågår.

Ronny Stansert
Vigo, Galicien