Recension av:
Om konsten att skära en limpa & förråda sitt land
Sven Wernström
(Podium)
I en intervju erkände den förre statsministern, Ingvar Carlsson att socialdemokraterna hade en stor skuld till att folkhemmet nedmonterats. Socialdemokraterna hade gjort felet att man betonade medborgarnas rättigheter väldigt mycket men inte i lika hög grad ställde krav på medborgarna och betonade deras ansvar för samhället.
Detta hade enligt Carlsson öppnat upp för nyliberaler som fångade upp den grupp i samhället som var trötta på att storebror hela tiden tog hand om dem och som var missnöjda med att de inte själva fick vara med och ta mer personligt ansvar över sina liv.
Nu när det har gått åt höger i politiken så finns det en del av Sveriges befolkning som tycker att det gamla arbetarpartiet svikit dem som de var satta att representera. Skotten på Sveavägen brukar nämnas som startskottet för förändringen som vred sossarna in mot mitten och närmare borgarna.
En som håller med om kritiken och dessutom har skrivit om den är författaren Sven Wernström. Han har nu samlat ett antal av de kåserier som han skrivit i socialdemokratiska Folkbladet under 1990-talet, i boken Om konsten att skära en limpa & förråda sitt land. Det är socialisten Wernström som med utgångspunkt i Wigforss gamla socialdemokratiska paroller, Full sysselsättning, Rättvis fördelning och Demokrati i arbetslivet, beskriver och tolkar politiken.
Och domen är hård. Ingvar Carlssons inputtande av svenskarna i EU får tillsammans med bland annat Mona Sahlin och Göran Persson finna sig i att läxas upp av gubben Wernström, född 1925. Han skriver tydligt och klart om moral, palmemordet och om hur vi nu får skörda offren av det lobbyarbete som SAF drivit sedan 70-talet.
Det är roande och tänkvärd läsning. Men det intressanta med boken är att texterna och resonemangen spontant gör att man känner sig förflyttad tillbaka 30 år i tiden. Men det känns inte mossigt, utan skrämmande att inse att vanans makt är så stark att en upprepad politik till slut blir något som vi mer eller mindre tagit för sanning utan att någon egentligen velat det. Wernström visar tydligt hur nyliberalisterna har lyckats göra solidariteten ute och valfriheten inne.
Men han är ingen domedagsprofet utan ser en ljusning. I boken skriver han: ”Min övertygelse inför 2000-talet är att aktiemarknaderna rasar och att IT-bubblan spricker och att Wigforss besegrar dom som i dag vanhedrar begreppet socialdemokrati...... Vi som inte varit till salu utan envist hållit fast vid socialismen är nu mer än nånsin på rätt väg. Ty behovet av trygghet och rättvisa är tidlöst och detsamma nu som när morsan föddes i torpstugan i Tryserum”. Och det är väl bara att hålla med honom.
Kenneth Samuelsson
