Vi har under några år läst den ena artikeln efter den andra
om ”utbrändhet”. En helt ny vokabulär har utvecklats. Journalister gräver sig ned i problemet och agerar mer som professionella gråterskor än som undersökande journalister.
Sällan frågar man sig kreativt vad som hänt i vår närmiljö de senaste tio åren. Ingen tycks intresserad av den osynliga bakgrundstressen vi alla är utsatta för – elektrosmogen. Den kan nämligen göra oss extra stresskänsliga.
Vi upplever oss som mycket sofistikerade individer, men biologiskt sett är vi inte annorlunda än stenåldersmänniskan. Vi har inget utvecklat skydd mot miljögifter eller den totala exponeringen av radio- och TV-vågor, radar- och mikrovågor från mobiltelefoner, som utomlands kallas för elektrosmog.
Vad får oss att tro att vi automatiskt är resistenta mot sådan strålning? Elektrosmog är osynlig och svår att greppa. Den ökar med varje ny radio/TV-sändare, digitalsändningar och användningen av varje nysåld mobiltelefon. Den kan vara ansvarig för den oförklariga ökningen av allergier och den nya utbrändheten.
Professor Henry Lai från USA har vid besök i Göteborg beskrivit hur mikrovågor från mobiltelefoner har samma funktion ur stressynpunkt på kroppen som högt ljud. De osynliga mikrovågorna från mobiltelefoner som vi inte ser, men som går rakt igenom våra kroppar, skulle kanske kunna vara orsaken till att vi inte klara av ett ”normalt” stressigt arbete eftersom kroppen varken vi vill det eller ej, upplever mikrovågorna som ”stress”, som om vi hela tiden är utsatta för ett högt ljud. Och högt ljud, det vet de flesta, tål man inte efter en längre tid.
Detta kanske kan förklara s k utbrändhet eftersom enbart vårt höga arbetstempo knappast kan förklara denna nya farsot. Det måste finnas någon annan faktor.
Äldre människor ställer sig frågande till detta nya fenomen, nog jobbade de hårt de också, och dessutom på lördagar och semestern var inga sex veckor, men de blev minsann inte utbrända.
Men dessa äldre arbetade och levde inte i den ”stressande” elektrosmog vi gör.
Barn är känsligare än vuxna och drabbas hårdare av elektrosmogens effekter eftersom de har lägre kroppsvikt. Våra barn är våra varningsklockor. Om journalisterna bara lyssnar finns det gott om varningsklockor: I Svenska Dagbladet 25 oktober 1999 skrev man att antalet barn som drabbats av den svåra tarminflammationen Crohns sjukdom har ökat i Sverige liksom i bland annat Storbritannien och Kanada.
”Förklaringen till förändringen kan eventuellt vara att Crohns sjukdom uppvisar samma mönster som diskuteras för allergi och astma, säger Johan Askling, forskare vid Karolinska Institutet... Båda ger upphov till inflammationsprocesser och berör alltså immunförsvarets sätt att arbeta.”
En intressant förklaring till astma (och därmed kanske Chrohns sjukdom) kommer från Dr. John Holt på The Microwave Therapy Center i Australien. Han anser att det finns ett samband mellan radio-frekventa fält, d v s elektrosmog, och astma. Han anser att mikrovågor från mobiltelefoner förorsakar en dubblering av histaminer. Hans teori är intressant då det inte är de länder med sämst luft som har mest astma, utan de länder med mycket elektronik som har mest astma.
GT/Expressen skrev 22 november 1999: ”Forskarlarm: Tonåringar stressas sönder... Den danske psykiatern Gideopn Ziotnek anser att vi stressar sönder tonåringarna. Hjärnan förtvinar av stress. Unga kan få intellektuella och emotionella störningar, varnar han.” I GP skrev man dagen innan: ”En studie bland närmare tusen sjuåriga skolbarn i Göteborg visar att 13 procent av barnen med normal hörsel upplever tinnitus. Detta kan vara ett tecken på social stress.”
Men min reaktion är: är det verkligen social stress? Har vi ändrat vårt sociala beteende så mycket? Det som däremot radikalt ändrats, är strålningen från mobiltelefoner, digital radio och TV, som totalt bidragit till en kraftig ökning av elektrosmogen.
I detta sammanhang är det värt att notera att under 1994-1996, under en tid när allt fler unga i Sverige börjat använda mobiltelefoner, har det skett en fördubbling av utskrivna recept för sömnmedel till unga kvinnor mellan 15-24 år. Samtidigt har utskrivningen av antidepressiva medel till samma grupp unga människor ökat med 40 procent. (Dagens Eko 991004)
Finns det då ingen som fattat galoppen? Jo, i GP 13 decenber 1999 skriver man att cancer i munhålan drabbar allt fler och allt yngre. Det har inte med snusning att göra framhävs det i artikeln utan: ”det faktum att allt fler av oss lever i en strålningsintensiv miljö med icke joniserande strålning från mobiltelefoner, datorer och bilar, ger näring åt tanken att något nytt inslag i miljön skulle kunna förklara att tendensen ser ut likadan i hela världen.” Detta berättar docent Staffan Edström, tumörkirurgisk chef vid öron-, näs- och halskliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Denna kloka man tycks vara den första som förstått att vår miljö med den ökande elektrosmogen faktiskt har en påverkan på oss människor. Många journalister låter sig i kör bekvämt snyfta och begråta en alltmer stress-, cancer-, och allergisjuklig befolkning – utan att söka efter orsaken, som kan finnas ibland dom, nämligen elektrosmogen.
Tänk bara på asbestens höjdpunkt, när var och varannan husägare glatt satte upp underhållsfria asbestplattor på sina hus. I dag behandlas plattorna som farligt gods och plockas försiktigt ned av män i skyddsdräkter.
Entusiasmen för asbest, ”framtidens” byggmaterial, påminner om dagens ohejdade entusiasm för mobiltelefoner. Lämmeltåget har satts i rörelse, de varnande rösterna hörs knappt. Men varningar har funnits länge. Kära journalister: Sluta gråta och börja lyssna.
Leif Söderberg
Föreningen för El- och Bildskärmsskadade
