På tisdag är det fettisdagen. Om du då vill äta bara semlor ska du äta fem stycken, som fyller dagsbehovet av energi om du är en vuxen kvinna och inte rör på dig särskilt mycket! Kanske inget att rekomendera ens på fettisdagen...
För den semmelintresserade kommer här lite historik. Semlor har funnits länge. Redan på 1500-talet fanns i Köpenhamn särskilda ”simlebagare”. Ordet semla kommer från latinets simila, som betyder vetemjöl, och från det gamla ordet semlja som betyder jord eller klot. Ordet semla kan också inrymma det latinska semi som betyder halv.
Andra ord på bakverket är fettisdagsbulle och fastlagsbulle, som har anknytning till den katolska fastetiden då man på den tiden på året åt bakverket. Fram till mitten på 1900-talet åt man bara semlan för första gången på året på fettisdagen och därefter bara på tisdagar under fastan. En tradition som man väl får säga är bruten.
Recept på semlor har funnits långt innan kristendomen infördes i Sverige men först år 1679 förekom de i Stockholm . Vetebröd blev heller inte vanligt i svenska hem förrän slutet av 1800-talet. Mandelmassan blev vanligt som semelinnehåll först vid 1800-talets mitt; tidigare hade man använt hackad mandel.
I en stockholmstidning från 1850 hittar man följande beskrivning av semlan: ”Fettisdagssemlor är runda hvetesimlor fyllda med mandelmassa, som serveras med varm mjölk, stundom med smält smör”.
Vispad grädde på semlan blev vanligt först under 1930-talet.
Källa: Livsmedelsverket
