Britterna för nu en tämligen ruskig debatt om asylsökande som blottlägger den institutionella rasismen i landet. Plötsligen kan jag som svensk upptäcka att de som utpekas som rasister ofta har krav som motsvaras av vad asylsökande i Sverige utsatts för. Och plötsligen förstår jag varför en del svarta vänner talat om att det är lättare att leva i Storbritannien som invandrare även om det ekonomiskt är knapert.

Imperiets institutionella rasism finns kvar, men britterna lever i dag i ett mer mångkulturellt samhälle än de flesta europeiska länder och kulturerna har fått sina rum i landet och paradoxalt nog en respekt och en naturlig identitet. Grupper från hela det gamla imperiet finns representerade i den brittiska kultuen av i dag. Problemet uppstår när det kommer grupper som inte tillhör det gamla imperiet. Skallet mot asylsökande zigenare har varit fruktansvärt den senaste tiden.

Sverige, som sedan länge tappat sina imperier förutom territorierna Norrland, Skåne, Halland och Bohuslän, har en mer utbredd institutionell främlingsfientlighet än Storbritannien. Inte bara myndigheter utan även företag och media har inte släppt in de nya svenskarna eller flyktingarna i en naturlig medverkan, med få undantag. I stället behandlas de som vårdtagare och offer eller kriminella.

På ett sätt är den institutionella främlingsfientligheten värre än den folkliga därför att den förra legitimerar den senare. Storartade enskilda insatser har gjort för att öppna famnen för människor i nöd, men den institutionella främlingsfientligheten kan bara bekämpas om landets framträdande politiker, verkschefer och företagsledare aktivt medverkar i en förändring. Vi har inte råd att hålla de nya invandrarna isolerade och nedtryckta och utanför.

I den mån de är överrepresenterade i den kriminella statistiken finns svaret delvis i hur landet behandlar dem i ett utanförskap. Indirekt får också de förvirrade och marginella grupper som militant utvecklats till nynazister näring i den institutionella rasismen; en del av dem tror t o m att de har dolt stöd från polisen och militären när de renar landet. Denna situation är fullkomligt oacceptabel.

Europa håller nu på att å en sidan stänga dörren för flyktingar och å andra sidan släppa in färdigutbildade dataprogrammerare, läkare och sköterskor från den tredje världen, där de behövs för att bygga en framtid. Det pågår en plundring av mänskligt kapital samtidigt som man inte ger dem som redan finns här chansen att snabbt bli den resurs som behövs. Fortsätter denna trend finns det snart bara plats för eliter i eliternas Europa. En återvändsgränd.

Bo B Melander