Hela tiden översköljs vi av rapporter om allt elände som drabbat oss
människor och vår miljö. Skrapar vi på ytan så upptäcker vi nästan alltid att orsakerna till de dåliga handlingarna och besluten bottnar i förment ekonomiska krav. Kostnaderna måste ned eller vinsterna upp. Galna ko-sjukan bottnar i en strävan att på billigast möjliga sätt få fram så mycket kött och mjölk som möjligt, samma sak gäller framavlandet av Belgian Blue. Alla avfallstippar och nedgrävda avfallstunnor har haft samma drivkraft. Bort med avfallet till lägsta kostnad.
Skola, vård, omsorg har alla drabbats av minskade anslag för att de kommunala räkenskaperna skall gå ihop eller ge ett överskott i pengar. De framtida kostnaderna för att hantera ökad kriminalitet, längre sjukskrivningar m.m. skjuts på framtiden.
Mycket skall ombesörjas av ”marknaden”. Den har svårt att klara det moment 22 som innebär att få köper en bil som inte drivs med bensin eller dieselolja när det inte finns tankstationer för andra bränslen. Samtidigt vill ingen bygga upp ett distributionssystem eller en produktionsapparat för miljövänligare bränslen när det bara finns få bilar som kan drivas med dem.
Politikerna har givit ifrån sig en stor del av beslutsrätten till EU eftersom de inte själva ser hur de ska klara av problemen. Arbetslösheten håller sig envist kvar på en ganska hög nivå även om olika politiska beslut försöker dölja sanningen. Medborgarna finner det inte lönt att rösta eftersom det ändå inte påverkar de väsentliga avgörandena.
Uppgivenheten sprider sig och det är inte underligt att många tvekar att sätta barn till världen. Då spelar det ingen större roll hur mycket pengar som satsas på börsen för att säkerställa framtida pensioner. I verkligheten är det summan av de framtida arbetsprestationerna som är basen för vad pensionärerna faktiskt kommer att kunna köpa.
En ny syn på samhällsekonomin
När det gäller ekonomin så måste vi ta bort principen att man skall tjäna pengar på pengar. Det är den principen som ligger bakom kravet på oavbruten ekonomisk tillväxt, vilket är oförenligt med de villkor som naturen ställer. Det av Brundtlandskommissionen myntade uttrycket ”sustaineble development” är inte förenlig med en ständig ökning av utnyttjandet av naturens resurser.
Idén att pengar skall förränta sig med ränta på ränta har i naturen bara sin motsvarighet i cancertillväxt som tar död på sin värdorganism. Räntan på pengar, värdestegring på aktier och annan spekulation hör inte hemma i en hållbar ekonomi.
Olika former av räntefri finansiering är redan verklighet men ännu i liten omfattning.
Finansieringen av den offentliga sektorn är det som bereder politiker på olika nivåer mest huvudvärk. Det intressanta är att det nu kommit fram en ganska bra lösning på detta med egenskaper som för de flesta låter helt otroliga.
En åldersberoende basinkomst för alla (”medborgarlön”), svartjobb och olagliga arbetsbyten försvinner. Ingen administration för att hantera pensioner, studielån, försäkrings- och arbetslöshetskassa.
Ingen inbetalning av moms, arbetsgivaravgifter eller inkomstskatt.
Tillräckligt med pengar för att bekosta skola, vård, omsorg och annan kommunal eller statlig verksamhet. Samt kortare daglig arbetstid och därmed en bättre folkhälsa. Ingen inflation.
Hur gör vi?
Detta är fullt möjligt att genomföra, det enda som behöver ändras är att införa pengar med lite annorlunda egenskaper än vad de har i dag. Det är inte heller någon oprövad idé även om utformningen moderniserats en del sedan det senast praktiserades.
Under medeltiden fanns det en period då man hade råd att bygga alla de stora och rikt utsmyckade katedraler som vi nu kan beundra. Den faktiska arbetstiden var ganska kort, och de flesta människor i dessa länder hade ganska goda livsvillkor.
Skillnaden mot tidigare och senare århundraden var att man använde sig av pengar med begränsad giltighetstid. En eller ett par gånger om året fick man samla ihop de pengar vars giltighet skulle upphöra, lämna in dem till furstens myntverk där de smältes om och försågs med en ny prägling. Men man fick bara tillbaka tre fjärdedelar eller något liknande av det man lämnade in. Resten gick åt till att bekosta hovets och det allmännas drift.
Detta innebar att det inte var så intressant att samla på sig mycket pengar. De användes i stället för att köpa varor eller tjänster. Fick man inte tillbaka lånet inom en kort tid kunde de utlånade pengarna bli värdelösa. Pengarnas roll blev därför i stort sett bara att underlätta byte av varor och tjänster, inte att vara ett medel för att tjäna pengar.
Hur kan vi göra i dag?
Inom Forum för Systemdebatt finns en liten arbetsgrupp för ekonomi som under ett års tid ägnat mycket tid åt några modernare varianter på detta. Den som initierade detta arbete var Åsa Brandberg som ägnat många år ut att utveckla idén. Artikelförfattaren har kommit med förslag till en något annorlunda utformning.
En ny sorts pengar ersätter de nuvarande. Den stora skillnaden mot nu är att beloppet (antalet kronor) på varje nyutgiven sedel och mynt, och på varje lönekonto, telefonkort och alla andra sorters kontantkort, efterhand minskar för att slutligen försvinna helt.
I gengäld får var och en varje månad (eller vecka) påfyllning av pengar på sitt konto för basinkomst, baskonto. Så länge pengarna inte tas ut från baskontot händer inget med de pengar som finns där, utöver den regelbundna påfyllningen. Det är bara staten, regionen eller kommunen som kan fylla på baskontot. Själv kan man bara göra uttag. Basinkomstens storlek är beroende av ålder men inte av övriga inkomster eller förmögenhet, ungefär som nuvarande barnbidrag. Vid kontantuttag från baskontot erhåller man sedlar eller laddar ett cashkort.
Det kan synas lite ålderdomligt att fortfarande använda sedlar när ett nytt penningsystem skall genomföras. Skälet är att sedlarna kan fungera hjälpligt även om det skulle bli ett omfattande fel på elektroniska överföringar eller elförsörjningen.
För alla konton där pengarna skall vara snabbt tillgängliga för utbetalning eller girering till andra konton blir det automatiskt samma minskning av kontobehållningen som för sedlarna.
Löner till offentligt anställda betalas via direkt insättning på lönekonton, där behållningen automatiskt minskar dag för dag. Den offentliga sektorns inköp finansieras på motsvarande sätt med inbetalning till företagens konton.
Det blir inte inflation
Det väsentliga med det här redovisade förslaget är att antalet kronor inte ökar, varje enskild sedel innehåller efterhand allt färre kronor, och till sist inga alls. Detta gör att det sammanlagda antalet kronor i ekonomin, efter en inledningsperiod, inte ökar. Därmed uppstår inte heller inflation på grund av sedeltillförseln.
Arbetslösheten kommer att minska till en väsentligt lägre nivå än vad vi vant oss till under det senaste decenniet. Den som får en betalning kommer i sin tur att se till att pengarna används för inköp av varor och tjänster snarast möjligt. Det är bättre att betala någon för att utföra något nyttigt eller önskvärt än att lägga pengarna i en hög vars värde efterhand försvinner.
Vi behöver inte längre ha någon inbetalning av skatt med vidhängande kontrollapparat. Ingen inkomstskatt, ingen moms, ingen arbetsgivaravgift, ingen sjuklöneberäkning.
Det enda vi behöver är styrande avgifter för att göra saker som är dåliga ur miljösynpunkt dyrare och med dessa pengar direkt subventionera de miljövänligare alternativen. När arbetsgivaravgifterna och inkomstskatterna på detta sätt försvinner finns inte längre något svartarbete, det blir automatiskt vitt.
Hela samhället kommer att fungera bättre och kan kosta på sig kortare arbetstid. Nästan alla kan anlita den som är mest lämpad att utföra ett arbete, i stället för att själv göra arbetet med många fler timmars insats.
Bättre arbetsmiljö
Arbeten där arbetsmiljön är dålig eller farlig eller där arbetsinnehållet är föga stimulerande kommer bara att bli utförda om lönen är hög. Dels kommer alla, på grund av basinkomsten, att ha möjlighet att låta bli att ta sådana arbeten, dels kommer det att vara billigare att rätta till missförhållandena. På köpet blir människorna friskare och vårdkostnaderna lägre.
Basinkomsten betalas ut med olika stort belopp beroende på vad som ger en minimistandard under livets olika perioder. Den skall vara så stor att det går att existera på den, även om man studerar.
På det sättet blir studiefinansieringsfrågan löst, likaså problemet att finansiera dem som i dag har olika former av bidrag från stat eller kommun. Vid svårare handikapp måste naturligtvis extra pengar betalas ut för att täcka merkostnader.
Hur kan man spara pengar för att köpa dyra saker? Sparande kommer i första hand att ske genom att man låter bli att ta ut pengar från baskontot. I stället betalar man sina utgifter med arbetsinkomster. Ett alternativ till att spara ihop stora belopp är att göra delbetalningar på det man köpt över en längre tid.
Hur skall man styra ekonomin?
Vill samhället styra mängden tillgängliga pengar så kan man dels öka eller minska den summa som betalas ut varje månad, dels öka eller minska takten i vilken nya sedlar och vanliga konton förändrar sitt siffervärde.
Sammanfattningsvis så kan vi både ge demokratin ett verkligt innehåll och införa en ekonomi som är långsiktigt hållbar. Metoderna finns och är färdiga att användas. Vill du läsa mer är Ekonomi utan ränta och inflation av Margrit Kennedy, Korpens förlag, en bra förstabok. Björn Elmbrants Hyperkapitalismen är också intressant.
Per Almgren, styrelseledamot i Nordiska sparlån.
Fakta/ Nya sorters pengar
• På sedlarna finns en påtryckt tabell som talar om hur många kronor den är värd vid olika tidpunkter.
• Varje sedel förses även med en streckkod så att det med streckkodläsare och dator snabbt går att räkna fram sedelns aktuella värde, t ex i en snabbköpskassa, bank eller tankautomat.
• En tid efter sedelns utgivningsdatum, t ex hundra dagar, är en sedel som startade med 100 kr bara värd 50 kr, efter ytterligare hundra dagar bara värd 25 kr och så vidare. Det innebär att det inte lönar sig att hålla större kassa än man för tillfället behöver.
• Om halveringstiden för sedelvärdet är 100 dagar så varar en sådan sedel c:a 22 månader innan den blir helt värdelös.
