Problem när diktat ersätter dialog
I det mångkulturella Sveriges invandrartäta orter har den dagliga kontakten för många invandrare varit det gamla hemlandets TV-utbud, som man har kunnat följa tack vare parabolantenner. Ett sätt att hålla sig informerad om vad som händer i egna hemlandet, vidmakthålla kulturen, se nyhetssändningar och hålla modersmålet levande. Men nu hotas detta genom att paraboler förbjuds av säkerhetsskäl.
En dom i hyresnämnden ger Malmös kommunala bostadsbolag (MKB) rätt att vräka en hyresgäst som vägrat ta ner sin parabolantenn. Hyresgästen hade antennen monterad på fönsterblecket utanför sin lägenhet på sjätte våningen.
– Det är farligt om den skulle falla ner, så när han inte ville ta ner den tvingades vi att säga upp honom, säger MKB:s VD Lars Birve.
Men Birve menar att domen kan ses som ett särfall och kommer inte att leda till massvräkning. Hyresgästerna värnar nog hellre om sin bostad framför en felmonterad parabolantenn. Kravet finns även inskrivet i hyreskontrakten.
– En del har antenner inne på balkongerna och det har vi inte brytt oss om, säger Birve.
Just det borde i många fall kunna vara den individuella lösningen.
På sikt hoppas MKB kunna eliminera behovet av parabolantenner genom att dra in bredband i sina fastigheter. Men det är inte en lösning för alla.
Problemet med paraboler finns på många håll i landet och inte minst i Stockholm, som har ett stort antal invandrare som gärna vill följa vad som händer i det gamla hemlandet. Nu är frågan om riskerna med paraboler speciellt aktuell, för att inte säga akut, i stadsdelen Rinkeby, där drygt 70 procent av invånarna har utländsk bakgrund.
Integration förutsätter dialog
I början av maj kom ett brev, ett diktat, från hyresvärden, Drott City AB, undertecknat av Lisa Vitali, till hyresgästerna i Rinkeby. Hyresgästerna i Drotts fastigheter anmodades att montera ner sina parabolantenner före den 1 juni. Många hyresgäster blev rädda att de skulle bli vräkta eller förlora sina kontrakt om de inte åtlöd uppmaningen.
Det anmärkningsvärda var att Drott inte först kallade hyresgästerna till ett möte. Parabolantennerna har nämligen varit uppsatta under åtskilliga år utan att hyresvärden tidigare reagerat. Säkerhetsskäl har uppgivits som orsak.
Miljömagazinet kontaktade brevskrivaren Lisa Vitali som nu hänvisade till Anna Andersson, en av Drotts fastighetschefer. Vi bad henne att förklara Drotts agerande i Rinkeby.
Anna Andersson svarade att Drott ansett det nödvändigt att gå ut med brev till hyresgästerna där man anmodar dem att ta ner sina parabolantenner.
– Vi har haft en dialog med den lokala hyresgästföreningen och även med massmedia om detta.
Hon säger att Drotts ganska plötsliga agerande berodde på att man i första hand vill komma till rätta med ett säkerhetsproblem.
– Enligt kontraktet så har man inte får montera markiser, skyltar eller utomhusparaboler utan att ha vårt tillstånd. Vi har inte gått vidare och monterat ner någons parabolantenn. Vissa hyresgäster har däremot själva gjort det.
Lösningar söks
Ett sätt att lösa åtminstone en del av problemet borde vara att sätta upp en eller flera paraboler, säkert monterade på taket, eller på annan plats.
Anna Andersson:
– Även om man har en centralparabol och en kabel-TV-levarantör så kan man inte ta in alla de kanalerna som de olika hyresgästerna önskar. Vi tittar på olika lösningar. Det finns flera varianter.
Anna Andersson nämner dock inte någon specifik åtgärd. Däremot påpekar hon att det finns företag som monterat ställningar på taket så att hyresgästerna kunde få sina paraboler monterade där.
–Men då uppstod ibland andra problem. Folk började springa upp på taket för dom ville vrida på sina paraboler för att få bättre bild. Så då blev det ett problem ändå.
Anna Andersson säger att säkerhetsproblemet gäller de lägenheter där hyresgästerna monterat paraboler på balkongräcken eller på annat sätt så att de sticker ut från huset.
–Det finns hyresgäster som monterat parabolerna inne på balkongen och då utgör den ingen risk för förbipasserande.
Efter en viss massmedial uppmärksamhet är nu hyresvärden Drott intresserad av en dialog med de boende i Rinkeby. Det blir den 11 juli genom ett möte som ordnas av Drott.
Rinkeby
En lördagsmorgon åker jag till Rinkeby. Affärsidkarna börjar efter hand öppna sina affärer. Man samspråkar livligt med varandra. På torget börjar grönsakshandeln.
Det är en lugn morgon i Rinkeby. På vägen upp mot Fornbyvägen och dess parabolantenner möter jag en del människor på väg ner mot centrum. Samhället börjar vakna. En mörkhyad småbarnsmamma propert klädd och hennes två små barn. De är så läckra. Så vackert klädda. Deras hår är hårt åtstramat i två hästsvansar. Jag möter unga kvinnor med huvudklädnader i olika färger. En äldre kvinna i färggrann klädsel, lätt stödd på sin käpp. Hon håller ett barnbarn i handen. De samtalar glatt. Männen som promenerar ner mot centrum är mer alldagligt klädda.
När jag ser alla parabolerna frågar jag mig själv: Hur skulle jag reagera om jag som svensk bodde utomlands? Visst skulle jag vilja ha all information jag kunde få från Sverige om jag frivilligt eller ofrivilligt vore avskärmad från mitt land.
Jag ställer inga frågor om parabolantenner till dem jag möter. Jag vet att Rinkebys invandrare nu är misstänksamma mot personer som frågor om paraboler. Är de frågvisa ”spioner” som sänts ut av fastighetsbolaget? Frågor skulle skapa oro som snabbt sprids bland de boende. Och det är inte integration att skapa oro. Integration ska handla om rätt frågor och rätta svar vid rätt tillfälle.
På kaféet i Rinkeby
Jag går in på det helt mansdominerade konditoriet som ligger vid torget. Röken ligger tät, stämningen är uppsluppen och språken många. Jag beställer kaka, kaffe och vatten men har något svårt att manövrera det hela. Någon bricka finner jag inte. Plötsligt står en man vid min sida och frågar artigt: Kan jag hjälpa dig till bordet? Det skulle knappast skett i centrala Stockholm.
Vad säger det? Det är i det direkta mötet som integrationen uppstår. Inte i vackert formulerade deklarationer. Eller i diktat, envägskommunikation, från fastighetsägare eller myndigheter.
Integration inte bara en invandrarfråga
Integration är inte bara en invandrarfråga utan en fråga som vi alla är involverade i. Om segregationen i det svenska samhället ska kunna brytas måste svenskarna byta inställning. Vad blir följden av att vi sällan träffar invandrare? Risken för förutfattade meningar är stor. Följden kan exempelvis bli att arbetsgivare sänder tillbaka ansökningar undertecknade med utländska namn. Utan att ens vilja testa vad vederbörande kan.
Helhetssyn nödvändig
Från vissa håll har det framställs som att parabolantennerna utgör hinder för integrationen.
”De tittar för mycket på TV och lär sig inte svenska. Träffar inte svenskar.” Forskare har också pekat på vikten av att invandrare ser på svensk TV. Dels för att lära sig språket, dels för att sätta sig in i aktuella frågor i deras nya hemland.
Men detta bör inte få bli ett argument mot parabolantenner. I de aktuella fallen är det heller inte så. Utan det handlar om säkerhetsfrågorna. Men det handlar också om hur man kan eliminera riskerna genom att skapa acceptabla alternativ. Där måste de fastighetsägare, som kritiserar de individuella parabolerna, verkligen anstränga sig för att hitta andra lösningar.
En annan aspekt: Nu ska såväl socialbidragstagare som långtidsarbetslösa antingen ingå i den heltidskrävande aktivitetsgarantin eller ”motprestera” för att få socialbidrag. I samband med detta förändras också många invandrares situation. Tiden framför TV:n är idag begränsad. Ingen varken kan eller vill sitta framför ”burken” hela dagarna.
Konferens
I Stockholm anordnar stadens integrationsförvaltning 6-7 september en integrationskonferens. Ett digert program med både företrädare för politiker och forskning. Syftet är att lyfta fram viktiga punkter i det reviderade integrationsprogrammet. Samt att spegla skolans och undervisningens möjligheter att bidraga till en ökad integration.
Det är bra. Men det gäller också att omsätta integration från tanke till praktisk handling i det vardagliga livet. Problemen med parabolantennerna är ett aktuellt exempel på hur viktig dialogen är när det gäller kontakterna och integrationen i samhället.
Utan dialog ingen integration.
Eivor Karlsson
