Dennis Pamlin, aktiv inom Världsnaturfonden (WWF), är en aktör i centrum av samhällsdebatten, inte minst när det gäller globaliseringen. För att vi ska förstå journalistikens roll i globaliseringsdebatten beskriver han massmedia som ett torg. En plats där alla borde ha samma möjlighet att nå ut och komma till tals. Men så är det inte. Sensationer och våld prioriteras.
– Massmedia skapar konflikter och förvirring kring globaliseringsprocessen istället för att fungera som en demokratisk mötesplats. Det säger WWF:s Dennis Pamlin. Han menar att det är mer korrekt att beskriva massmedia som en aktör med en egen position. Detta främst av följande skäl:
• Ökat beroende av annonser och sponsring.
• Tendenser till ökade avkastningskrav.
• Det ökade tempot i samhället som massmedia både deltar i och bidrar till. Rapporterna om samhällsfrågor, främst i TV, blir allt kortare. Också de medieberoende politikerna präglas av detta.
• Nya ämnen, som är svåra för journalister och politiker att hantera, har tillkommit, bland annat inom teknik och medicin. Media blir mer beroende av företagens eget material.
Dessa trender har lagt grunden till massmedias destruktiva bidrag i globaliseringsdebatten. Denna utveckling måste bromsas, anser Dennis Pamlin. Annars blir massmedia mer ett hot mot demokratin än ett bidrag till ökad demokratisering.
Det demokratiska torget töms
Dennis Pamlin befarar att det lätt skapas en situation där det seriösa samtalet försvinner och att grupper och individer som vill engagera sig stängs ute. De som når fram är främst lobbyister, som jobbar i det fördolda, samt grupper som håller på med våldsverkan och andra sensationsskapare.
– Därmed är risken stor att det demokratiska torget töms, som Pamlin uttrycker det.
I samband med WTO-mötet i Seattle förundrades Pamlin över de klungor av fotografer som tog varje tillfälle i akt att få en dramatisk bild. Dussintals fotografer låg på knä bredvid varandra för att få en bild på papper som brann. En bild som TV och tidningar sedan beskrev som ett inferno. Men de viktiga frågorna som de många olika organisationerna hade på dagordningen under demonstrationerna fick inget massmedialt utrymme.
Situationen var likartad i bland annat Göteborg och Genua även om sammanstötningarna där var mycket dramatiska.
TV värst
Av massmedierna är förmodligen TV värst när det gäller att förenkla och förkorta, enligt Dennis Pamlin.
– Du ska snabbt säga någonting och du ska kritisera. Du får sällan utrymme för att nyansera dig. Och om man säger någonting i en intervju i TV som till exempel att det här har varit ett mycket bra initiativ och att det där var bra gjort, men att vi är mycket missnöjda med det här – så nämner man i TV bara att vi är missnöjda.
– Det där skapar en farlig situation genom att någon hela tiden sägs vara emot allting. Inte att man faktiskt är överens på vissa punkter men inte på andra. Och att man faktiskt för en diskussion kring de här sakerna. Och det här kan tendera till att det är de extrema grupperna som hela tiden får utrymme. Det blir liksom Timbro mot AFA. Och det kan väl vara spännande. Men det är ju inte där som majoriteten av människorna befinner sig.
Polarisering av viktiga frågor
– Risken är att det med medias ”hjälp” blir en överdriven polarisering inom den ideella sektorn trots att de viktiga frågorna har flera olika dimensioner. Det finns många ämnen som vi idag knappast ens diskuterar, säger Dennis Pamlin och tar några exempel:
Hur hög- respektive lågteknologiskt ska samhället vara? Vilken typ av teknik ska vi satsa på? Hur ska landsbygden utvecklas?
Dennis Pamlin menar att de demonstranter som kom till Seattle var människor som insett de grundläggande problemen med den globalisering som vi har idag. De är inte mot globalisering men de ser problem med dagens utveckling. De ser det som utgör själva problemen i en komplicerad process.
Vansinnig GMO-utveckling
Han nämner GMO (genetiskt modifierade/manipulerade organismer) som ett exempel.
– GMO handlar om en oerhört fascinerande teknologi men tyvärr ser maktförhållandena idag ut på ett sätt som gör att jag tycker att vi inte ska fortsätta att utveckla GMO. Teknologin som sådan skulle kunna få en plats i samhället. Det handlar om hur försiktiga vi är. Och vilket tidsperspektiv vi har.
– Om vi fick provtider på 100 år med GMO så är jag inte säker på att det behöver vara dåligt. Men nu, då man försöker introducera det efter ekonomiska termer med till exempel ett halvårs provtider bara för att man ska få ekonomisk avkastning på det hela anser jag att det är vansinnigt. GMO är en jättestor och svår fråga. Och så ska man antingen vara för eller emot. Men man kan vara emot av etiska, religiösa, miljömässiga, hälsomässiga eller maktskäl. Om de nyanserna inte kommer upp så gör man det väldigt enkelt för sig.
Lobbyismen demokratins cancer
Dennis Pamlin ser en stor fara i lobbyismen som hänger ihop med globaliseringen.
– Sättet som organisationerna och företagen jobbar på blir allt mer lobbyinriktat. Det är svårt att föra den nyanserade debatten i massmedia. Det är också svårt att gå den vanliga parlamentariska vägen därför att utvecklingen går så fort. Eftersom politikerna har mer och mer att göra så blir det kostnadseffektivt med lobbyism. Man kan sätta ihop lite material och sen blir politikerna glada för det.
– Men det ligger en jättefara i detta om det bara är de resursstarka grupperna som svarar för de övergripande problemformuleringarna. På marginalen har man möjlighet att få igenom någonting.
– Men vad händer till exempel med handikappade invandrare som saknar resurser? Och som inte har någon grupp som kämpar för dem. Det här är problem som massmedia och politikerna ska ha tid och möjlighet att diskutera.
– Lobbyismen är demokratins cancer. När demokratin mår dåligt då uppstår lobbyism. Man bör fråga sig: Varför ser massmedia och det politiska systemet ut på ett sätt som gör att det skapas utrymme för lobbyister?
Sanningen är mångfacetterad
– Det lobbyisterna säger behöver inte vara osant. Men sanningen är mångfacetterad och man kan betrakta ett skeende på olika sätt.
Dennis Pamlin tar Ford som exempel.
– Lärare, politiker och massmedia fick ett material från Ford om klimateffekten. Det var inget fel på materialet utom på en punkt: Ford nämnde inte biltrafikens effekter. Det där är typiskt. Det är inte fel på det material som presenteras och man kan använda det som material. Men man har ofta låtit bli att ta med en mycket viktig del.
Även om Dennis Pamlin själv är en form av lobbyist känner han sig ledsen över att även de ideella organisationerna mer och mer ägnar sig åt lobbyism. Därför att det kan ge snabba och lättköpta segrar.
– Men, betonar Dennis Pamlin, det är viktigt att jobba med de övergripande frågorna. Nämligen: Att analysera massmedia och hur det politiska systemet ser ut och fungerar. Det är de här frågorna som vi verkligen måste diskutera nu då utmaningarna är så stora och mediernas makt blivit allt starkare.
Eivor Karlsson
