13 juli 2001

Nya offer för ”vård”

Det har visat sig att svenska folkets oro för sjukvården tilltar. Det finns en verklighet bakom oron.


Det har hänt igen. Uttorkad och med avföring i de djupa såren låg senildementa Tersilla, 81 år, på Polhemsgården i Solna. De anhöriga fick ingen information.
I april kom Tersilla till Karolinska Sjukhuset (KS). Då med liggsår på vänster höft och vänster lårs baksida. Hon hade också ett öppet och infekterat sår på ena fotens trampdyna.
På KS rekommenderades de anhöriga att flytta Tersilla till ett annat vårdhem.Vilket också skedde.
Detta är ett av flera exempel. Ett annat är filmaren Arne Sucksdorf som under sina sista dagar hade oturen att hamna på beryktade Gärdets sjukhem i Stockholm.
Men i den här artikeln ska vi ägna oss åt Tersilla och förhåll-
andena på Polhemsgården.

Polhemsgården
Miljömagazinet tog kontakt med Anette Arnkil, den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS). Hon har ansvar för 856 äldrevårdsplatser i Solna. Anette är ny som MAS sen två månader men har tidigare varit verksamhetschef i Solna.
Det är viktigt att man har effektiva instrument för avvikelserapporteringen.
– Och det har vi. Vi registrerar till exempel fallolyckor och trycksår. Och var de uppkommit. Om det skett på nuvarande eller annan enhet. Vi registrerar läkemedelshanteringen, om någon fått för mycket eller för lite och vid fel tidpunkt.
Anette Arnkil berättar att det finns en särskild blankett för detta.Den kan antingen om- vårdnadspersonalen eller sköterskan fylla i.

Äldrenämndens roll

Blanketterna från enheterna samlas ihop och skickas till MAS som gör en sammanställning.
MAS rapporterar varje månad avvikelser och annat av vikt till Äldrenämnden, där det sitter politiker. Anette Arnkil har där en stående punkt: ”MAS-ens rapport.”
Men hur kan då situationen för Tersilla med trycksår och uttorkning ha uppkommit?
Anette Arnkil säger att tystnadsplikten hindrar henne att beskriva problemen.
Men hon säger sig kunna sträcka sig så långt som att det inte var någon överraskning att det fanns trycksår:
–Varken för personalen eller MAS. Det är väldigt väl dokumenterat.

Många frågetecken
Men vad hjälper det om ingen åtgärd sker? Varför kom inte Tersilla i tid till KS?
Anette Arnkil kan inte svara på denna fråga:
– Jag sitter i en himla knipa. Jag har tystnadsplikt.
Just nu skriver hon på en internrapport som också ska gå till Socialstyrelsen. Utan att avslöja något särskilt låter Anette Arnkil förstå att det finns ”väldigt mycket bakom”.
Anette Arnkils beskrivning av hur väl rapporteringen fungerar leder till en del frågor när det gäller fallet Tersilla.
När rapporterades det första gången till MAS och Äldrenämnden om att trycksår fanns? I början av år 2001? Sår på kroppsdelar utvecklas oftast gradvis. Finns det noterat hur ofta Tersilla vändes för att lätta på trycksåren? Hur mycket vätska fick hon i sig? Finns det noterat? Vid ankomsten till KS var hon uttorkad.

Lagstadgat skydd
Frågorna är många, men de konkreta svaren få. Det är naturligtvis inte bara omvårdnadspersonalen utan även avdelningssköterskan och verksamhetschefen som har ett ansvar. Hur detta fungerat i detta fall hör också till oklarheterna.
Förutom MAS finns det dels en verksamhetschef, dels övrig personal runt patienterna och de har anmälningsskyldighet. Verksamhetschefen har det yttersta ansvaret enligt §29 i Hälso- och sjukvårdslagen. Se Socialstyrelsens förordning 1996:933, ”förordning av verksamhetschef inom Hälso- och Sjukvården”.
I början av 1999 trädde Lex Sarah 71 a, som finns inom socialtjänstlagen, i kraft. Lagen innebär skyldighet för personal inom äldre- och handikappomsorgen att anmäla allvarliga missförhållanden.
Paragrafen tillkom efter undersköterskan Sarah Wägnerts modiga avslöjande av vanvård på just Polhemsgården. Men anonyma anmälningar är inte tilllåtna vilket kan tänkas minska antalet anmälningar.
En annan orsak kan vara att personalen inte känner till den lagen. Det är i så fall en allvarligt brist som enkelt kan rättas till.
Socialstyrelsen anser det vara viktigt att MAS-en och verksamhetschefen har ett dokument som dem emellan reglerar vem som gör vad. Deras ansvar överlappar delvis varandra. Därför är det bra att de reglerar ansvaret emellan sig, säger man på Socialstyrelsen. Båda har ansvar för verksamhetens kvalitet.

Kommunens skyldighet
Det är kommunernas plikt att informera sin personal om att de är skyldiga att anmäla missförhållanden enligt Lex Sarah. Dessutom ska kommunerna skicka in en kopia av instruktionerna till länsstyrelsen. Få kopior har dock inkommit till landets länsstyrelser.
Bara 18 fall har rapporterats i Stockholms län. Det kan jämföras med 85 för Västra Götaland, där även Göteborg ingår. Det behöver inte betyda att det är färre fall i Stockholm. Det kan också bero på man är mindre benägen att anmäla.
Solna kommun har nu besvarat länsstyrelsens förfrågan.
Hårt grepp om verksamheten?
Är det tänkbart att politiker och tjänstemän vill hålla ett så hårt grepp om verksamheten att personalen inte vågar säga ifrån? Personalen ser naturligtvis vad som händer.
MAS ställning i organisationen måste också vara tydlig. Men så är ofta långt ifrån fallet.
På de orter där det finns kommundelsnämnder eller stadsdelsnämnder sorterar MAS ofta under förvaltningschefen. Men det förekommer också att politiker och tjänstemän degraderar MAS, ibland till under äldrevårdschefen – d v s högsta
chefen för den verksamhet som MAS ska granska.
För något halvår sedan blev en MAS inom en av Stockholms stadsdelsnämnder nedflyttad och placerad under äldrevårdschefen. Men MAS-en skaffade sig snabbt ett nytt arbete.

Nedröstade politiker
Det finns politiker som kämpar för de äldres rätt till en värdig vård men de får ofta inte gehör.
Så fick t ex en politiker i en nämnd nej på sitt förslag att man verkligen skulle tillämpa gällande regler för vägning för att kontrollera så att de gamla inte blev avmagrade.
Det finns exempelvis patienter som haft en svår hjärnblödning och måste matas.
Dessa gamla tuggar långsamt samtidigt som personalen har ont om tid. Vägning varannan månad skulle indikera om de gamla fick tillräckligt med föda.
Exemplen på undernäring är ganska många i detta land. Mörkertalet kan vara mycket stort.
Det har också påtalats från politiskt håll, vilket inte heller fått gehör, att det i vissa fall även behövs vätskelistor.
Senildementa
Tersilla visade sig vara uttorkad när hon kom till sjukhuset. Förutom detta hade hon blodbrist, diarré och svåra liggsår. På detta hade tydligen ingen på Polhemsgården reagerat trots att rapporteringen, enligt MAS anses som god.
Hur kan detta vara möjligt?

Eivor Karlsson


Medicinskt ansvarig sjuksköterskas ansvar

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) har en viktig ställning inom den kommunala hälso- och sjukvården. Kravet på att det ska finnas en MAS gäller oberoende av hur ledningen inom den kommunala hälso- och sjukvården ordas.
Även om en verksamhet läggs ut på entreprenad ska det finnas en MAS. Vilka uppgifter som MAS i dessa fall ska ha bör skrivas in i avtalet. De uppgifter som åligger MAS innebär att hon/han ansvarar för kvalitet och säkerhet i den verksamhet som en kommun bedriver. MAS-ens uppgifter regleras av 24:e paragrafen i Hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Ansvaret avser den vård och behandling som patienterna ges samt de krav som ställs på läkemedelshantering, dokumentation, anmälan av skador m m i hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Föreskrifter
Sitt ansvar utövar MAS genom att planera, styra, kontrollera, dokumentera och redovisa arbetet med verksamhetens kvalitet och säkerhet. Detta enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1996:24).
I MAS ansvar ingår bl a att tillse att författningsbestämmelser och andra regler är kända och efterlevs, att det finns behövliga direktiv och instruktioner för sjukvårdsverksamheten samt att personalen inom kommunens hälso- och sjukvård har den kompetens som behövs med hänsyn till de krav som ställs på verksamheten.