Utställning
Utopi och verklighet — svensk modernism 1900 —1960
7 oktober 2000 — 14 januari 2001 på Moderna Museet, Stockholm

Moderna Museet har med den här utställningen tagit ett stort grepp: modernismen har ju verkligen satt sina spår i det samhälle som vi idag lever i. Med utställningen vill man visa på både de humanistiska och socialt engagerade sidorna av detta projekt, liksom de mörkare baksidorna, med rasbiologi och 30-talets A-människor. På utställningen visas konst, arkitektur, kontshantverk, film och fotografi från perioden 1900 - 1960.
Det är en allmänbildande och pedagogisk utställning om vår nära historia, med bildband och filmer, montrar med tidskrifter och porslin, tekniska uppfinningar och textilier. Det är också en underhållande och välgjord utställning, som säkert kommer att locka många besökare. För de äldre besökarna blir det mycket nostalgi och igenkännande “ja just det, så såg det ut!“ och en yngre designintresserad publik lockas av affischernas formspråk och formgivningens stilsäkra enkelhet.

Ett tema som tas upp är boendet. Med utgångspunkt i
Stockholmsutställningen 1930 får vi ta del av tidens sociala visioner, vissa genomförda, andra inte. Ritningar av flygplatser och köpcentrum. Stolta bilder av Per Albin Hansson framför sin funkisvilla i Bromma. Här skulle byggas folkhem! Vi får också se hur det skulle se ut inuti hemmen: rensat från prydnadsföremål, med rena linjer och moderna material, hushållsmaskiner och porslin. Bruksföremål, som nu säljs för dyra pengar, men formgavs för folket, som en del av det stora världsförbättrarprojektet: modernismen. Det fanns de som vände sig emot just denna uppfostrande ton: “nu ska vi visa folket hur de ska leva sina liv — från målningarna i trapphuset till kaklet i badrummet“. Det här var verkligen studiernas och mätningarnas tid. Allt skulle ordnas till det bästa för folket.

Konsten som visas på Moderna Museet är till stor del måleri: Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald, med sina färgrika och något drömska målerier om det dekadenta livet i storstan. En helt annan bild av samma tid ger Hilma af Klints målningar av sina andliga visioner. Som en del av skildringen av ”den mörka sidan” av tiden visas några av Albin Amelins politiska målningar. På utställningen visas också en del fotografi, både den slags bilder som togs på uppdrag av Statens Institut för Rasbiologi, och andra mer “klassiskt modernistiska“ bilder: geometriskt komponerade fotografier av människor och stadsmiljöer.

Utställningen väcker tanken: tänk att de gjorde det! Att så många visioner ändå genomfördes! Att man fick igenom så mycket, så mycket som verkligen har blivit en del av den svenska identiteten — på gott och ont. Funktion och form. Ordning och reda.
Jag skulle önska att man i ännu högre grad hade tagit upp den filosofiska och sociala aspekten av modernismen. Tendensen är att det mest handlar om design och nostalgi trots allt.

Anna Hedberg

I samband med utställningen anordnas ett symposium om modernismen, den 28 oktober på Moderna Museet.