31 mars 2000

Debatt:
Låt inte mobilbranschens vinstintressen få styra


Det finns inga skäl att anta att mikrovågsbestrålning från mobiltelefoner och deras sändare är ofarlig för barn, gamla, elöverkänsliga eller andra människor.
Varken våra myndigheter eller mobiltelefonoperatörerna har på något sätt verifierat eller på annat sätt gjort trovärdigt att så skulle vara fallet. Ändå sker utbyggnaden av mobiltelefonin under lavinartade former med rasande tempo och utan överblick över konsekvenserna. Vad gäller mobiltelefonin saknas dock räddningsstyrkorna.
I dag vet vi inte tillräckligt om alla de biologiska effekter som orsakas av mobiltelefoner och deras sändare. Men det finns tillräckligt mycket uppgifter om och tillräckligt tydliga bevis på att radiofrekvent bestrålning (RFR) påverkar människokroppen. Även om det vetenskapliga underlaget inte anses tillräckligt får man inte förledas tro att frånvaron av så kallade objektiva fynd är detsamma som frånvaro av påverkan, att risk bara föreligger när den är vetenskapligt säkerställd eller att det skulle finnas en undre gräns där effekter saknas.

Det finns ingenting i dag som verifierar att högfrekventa signaler skulle vara ofarliga. Därmed finns det skäl att anta att placeringar av mobiltelefonmaster i bostadsområden med daghem, skola, äldreboende och elöverkänsliga människor ger upphov till olägenheter och skada – såväl akut som på längre sikt. Därmed måste sådana placeringar anses som olämpliga.
Vi har haft tv- och radiosändare under många år och det vi nu gör är att vi inför ett nytt system som trots sin korta användningstid visat sig ge hälsoproblem.

Det går inte att förneka att lågintensiv exponering från RFR påverkar nervsystemet. Tillgängliga uppgifter visar på både invecklade och komplicerade reaktioner och förvisso har RFR effekter av olika slag på det centrala nervsystemet. Att effekten skulle stå i direkt proportion till styrkan av RFR är inte självskrivet utan andra parametrar såsom frekvens, exponeringstid, vågform, modulation med mera har stor betydelse. Det är viktigt att veta hur dessa olika faktorer påverkar människokroppen var och en för sig, men det är också nödvändigt att veta och förstå hur dessa faktorer samverkar med varandra och därmed ger upphov till nya och oväntade effekter. Här finns mycket forskning som måste göras för att få bättre kunskap. Till detta måste också läggas närvaron av den individuella känsligheten. Det som ej påverkar en individ eller djurart kan vara förödande för en annan.

Även om det finns studier som visar att olika frekvenser kan ge upphov till olika effekter så finns det vissa effekter som kännetecknar och återkommer vad gäller RFR. Det finns många studier som visar att olika frekvenser kan ge samma biologiska påverkan, men med en skillnad i styrka och beskaffenhet. Detta gäller till exempel förändringar i hjärn-/blodbarriären, påverkan på kalcium och på sömnen.
En viktig fråga är huruvida de biologiska effekterna ackumuleras efter upprepad exponering. Vad man säkert vet är att DNA-skadorna i cellerna ackumuleras. Det finns också forskningsresultat som visar på förändrade reaktioner i nervsystemet vid upprepad exponering. Vad som gäller för kontinuerlig strålning kan sammanfattningsvis uttryckas så att styrkan och exponeringstiden samverkar och på så sätt kan låg styrka under lång tid få samma effekt som hög styrka under kort tid. Det kan till och med ge ännu starkare effekter.

Tillgängligt forskningsmaterial visar att pulsade mikrovågor ger fler biologiska effekter än analoga mikrovågor. GSM-systemet jobbar med en pulsmodulerad signal, 217 gånger/sekund. Att detta lågfrekventa elektriska och magnetiska fält (pulsningen) samverkar med den högfrekventa strålningen och ger fler effekter är tydligt. Frågan som måste besvaras är på vilket sätt. Biologiska effekter från lågfrekventa fält är i dag tämligen väl dokumenterade. Hur påverkar då frekvensen, styrkan, exponeringstiden och exponeringstillfällena från RFR dessa?
Det finns studier, som vid mycket låga styrkor visar hälsoeffekter såsom sömnstörningar, inlärningssvårigheter, störningar i immunförsvar, hjärnskador, missfall och blodtrycksförändringar.
De i Sverige rekommenderade gränsvärdena skyddar oss inte mot dessa icketermiska hälsoeffekter.

Mot bakgrund av vad forskningen gett vid handen finns det inte heller anledning att betvivla de beskrivningar som elöverkänsliga människor ger över sina symptom eller ifrågasätta deras erfarenheter. Dessa borde i stället vara en av grundpelarna i både beslutsprocesser och fortsatt forskning.
I många länder ser man i dag med stort allvar på hälsoriskerna med mobiltelefonin. Gränsvärden sänks, säkerhetsavstånd sätts till mobiltelefonsändare och skolbarn informeras om riskerna.
Det är hög tid att svenska kommuner, svenska myndigheter och Sveriges regering vågar se riskerna och vågar säga nej till olämpliga placeringar av mobiltelefonsändare. Ansvaret för och hänsynen till människor och deras hälsa får inte offras till förmån för mobiltelefonbranschens vinstintressen.

Eva Ljungberg
Väs