IMiljömagazinet den 30 juni skrev Eva Sunnerstedt ”allt fler
mjölkbönder lägger ner”. Det är snart brist på kattfot och viol. Så sant som det står skrivet.
Det är bara så att de grundläggande problemen för den pågående strukturrationaliseringen härrör sig från år 1987, när riksdagen beslutade om att förbjuda hundratusentals befintliga småbrukare att hålla kor i sina stallar efter den 1 januari 1999.
Samtidigt har man genom EU-medlemsskapet öppnat för produkter från den gemensamma marknaden vilka är producerade hur som helst. Därmed omintetgjordes den svenska småbrukarkårens varsamma miljövänliga tradition, där hagmarkens hävd utgjorde grunden för mjölkproduktionen.

År 1988 fanns ca 44.000 mjölkproducenter, innan innevarande år gått tillända återstår bara ca 12.000. Nästan bara en fjärdel kvar. Borta är alla de småskaliga kulturbevararna. Kvar blir ett fåtal mjölkfabriker som bedriver sin produktion på betongspalt med stora koncentrationer flytgödsel. Endast ett fåtal stora flockar ungdjur kommer att finnas koncentrerade på bete ute på slättbygden.
Borta är redan oersättliga kulturvärden i form av utrotningshotade växter och insekter som lever av hagmarkens kospillning. Borta är även de fåglar som förlorat sitt skafferi och som hörs genom ”tystnad” i vår- och försommarkvällen.

På detta sätt har de makthavande använt vår folkkära författarinna Astrid Lindgrens 80-årspresent till att släcka ljuset i småbrukens ladugårdar och förändra naturens flora och fauna. Men man har tryckt på startknappen i allt för många miljöförstörande djurfabriker, där merparten av fodret utgörs av importerade fodersubstitut, som på sikt med sin koncentration kommer att infiltrera grundvattnet med nitrat.
Detta har ”marknaden” köpt för pengar. Tanken är säkert god när Naturskyddsföreningen föreslår mer pengar till stödet för betesmarken. Det är bara så att vår byråkrati och övertro på lagstiftning har förbjudit betesgång utan tillgång till förprövade ligghallar. Betesdjur är inga maskiner som man stänger av när betessäsongen är över. De kräver foder och skötsel året runt.
Dagens krav på dem, som är verksamma med miljövänlig hagmarkshävd, innebär att vi kommer tvingas stå och se på när betesdjuren åker iväg över Öresundsbron till länder där man behandlar miljövårdande bönder väl.
Kärleken till hagmarkshävden kan inte köpas, när de som bedriver den kriminalisera

Guy Allan Svensson
Författare, Kvibille