Komjölken är till för kalvar |
För att en ko ska kunna ge mjölk krävs att hon får en kalv. Det vill säga mjölken produceras alltså åt kalven. Men istället för att få dia sin mamma placeras kalven kort efter födseln i ett kalt bås och de flesta slaktas när de uppnått en ålder av 6-20 månader. Tjurar och kalvar under 6 månader omfattas inte av rätten av att få gå ute så djuren kan alltså tillbringa hela sitt liv inne i ett kalt bås. Detta därför att vi av någon anledning anser oss ha rätten att ta (indirekt dia) en annan djurarts mjölk. Det finns inga andra djurarter som lever på detta sätt. När modern slutat producera mjölk är det naturliga att ungen slutar konsumera mjölk. Det sägs att mjölk ger oss bättre benstomme. Det är dock så att vi i Sverige är ett av de länder som konsumerar mest komjölk samtidigt som vi är ett av de länder som har flest fall av benskörhet. Ekvationen går inte ihop. Komjölk innehåller kalcium (som är bra för skelettet), så långt är det rätt. Men komjölk innehåller även animaliskt protein som urlakar skelettet. Dessa två tar i princip ut varandra. Nu stämmer ekvationen. Kalcium är bra för skelettet, animaliskt protein dåligt. Komjölk stärker alltså inte vår benstomme nämnvärt. Därför hör en hög mjölkkonsumtion inte ihop med bra benstomme. Kalcium finns i många vegetabilier och eftersom dessa inte innehåller något animaliskt protein tar kroppen upp detta kalcium bättre. Låt kalvarna, som verkligen mår bra av komjölk, få dia sina mammor. Liv Linder |