Krönika:
Vem har behov av skydd?
I FN:s Allmänna förklaring om Mänskliga Rättigheter artikel
14 står att envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. Den som är förföljd på grund av ras, religion och liknande har rätt till asyl som flykting enligt Genévekonventionen den s.k flyktingkonventionen. Men mindre än tio procent av de som söker asyl i Sverige bedöms som flyktingar. Ett växande antal ansöker om asyl för att de vill ha tillgång till sjukvård, skola, socialtjänster, pension, omsorg eller för att komma in på den svenska arbetsmarknaden eller för att få stanna hos “nära och kära”.
Behöver FN:s flyktingdefinition kanske omformuleras att även omfatta andra orsaker till flykt?
I dag tjänar smugglare stora pengar på att transportera folk till bland annat Sverige. Detta lär vara en mer lukrativ marknad än narkotikahandeln och straffen är minimala. Bosnier har den senaste tiden mer eller mindre lurats hit i tron att få uppehållstillstånd. De pågående FN-sanktionerna mot Irak gör att många irakier kommer hit för att få en ekonomiskt tryggare framtid.
Irakiska kurder och andra etniska grupper som bor i norra Irak ansöker om asyl trots att de bor i en av FN skyddad zon. De flesta asylärenden tar lång tid att processa.
Jag anser att den fundamentala rätten att söka asyl från förföljelse har spårat ur. Det händer att asylinstitutet används av personer som kommit hit på besöksvisering men vill försöka stanna kvar i landet. Borde det inte vara så att skydd skall sökas på närmste FN-kontor utanför sitt hemland. I många länder har FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, kontor.
Där skulle personal från Migrationsverket och frivilligorganisationer placeras för att snabbt avgöra vem som har behov av skydd i tredje land. Då skulle inte människor i så stor omfattning som sker i dag behöva sälja hus och hem och skuldsätta sig till smugglare för att söka asyl långt från hemlandet.
Migrationsverket måste i vart fall få personella och ekonomiska resurser till att avgöra ärendena snabbt, rättssäkert och effektivt. Vi måste ha en generös tolkning av våra lagar och praxis och vara väl insatta i andra länders mänskliga rättigheter, kvinnans situation, barnens situation, tortyr och omänsklig behandling eller bestraffning för att kunna fatta rätt beslut.
Demokratiseringsprocesser i länder utanför Europa måste stödjas i större omfattning. Det går inte att stänga ute folk från Europas välfärd genom att bygga murar såsom bland annat sker genom förstärkta gränskontroller.
Jag är beslutsfattare på Migrationsverket och beslutar i
Mellanösternärenden. I dag känner jag oro och undran för vad som händer i Mellanöstern. Vilket skyddsbehov finns egentligen för de som kommer från Gaza och Västbanken i dag?
Sverige har nyligen sänt läkarteam dit för att behandla bland annat barn som skottskadats under oroligheterna i Gaza och på Västbanken. Internationella Juristkommissionen har uttalat att palestinska barn utsätts för godtyckliga gripanden, tortyr och otillräcklig tillgång till mat i fängelserna, vilket strider mot FN:s Barnkonvention.
Juristkommissionen säger också att barn arresteras på ockuperat område och transporteras till Israel vilket strider mot fjärde Genevekonventionen. Vilken situation har palestinerna i Libanon? Har de skydd och mänskliga rättigheter i nivå som är acceptabelt?
Folkrätten, FN:s konventioner om Mänskliga Rättigheter och andra av FN antagna konventioner och resolutioner måste tydligt genomsyra allt beslutsfattande.
Detta är bara ett axplock av tankar och funderingar som finns hos mig som beslutsfattare på Migrationsverket.
Birgitta Elfström
Jurist och beslutsfattare på Migrationsverket
