Minns ni hela Sveriges motvalsbondmora från Malung som skulle in i EU-parlamentet för att slå vakt om miljön och maten? Har inte också ni undrat över varför det blivit så tyst om Marit Paulsen? Om motvalsattityden filats ner till EU-anpassning och löftena om bättre miljö och livsmedel tappats bort? Tyvärr är det nog så.
Marit Paulsen valdes in i EU-parlamentet mycket på sitt rykte som en hederlig bondmora, med kraft att stå upp för konsumenternas rättigheter. Med sig till Bryssel tog hon en stor Amerikakoffert och två folkpartister i släptåg. Tillsammans har deras insats för konsumenterna inte enbart varit blygsamma, utan stundtals fientliga.
2000-talets stora konsumentfråga är, utan konkurrens, genmani-puleringen. Utan bred, folklig debatt placeras fiskgener i tomater och soja.
Det läggs pussel med naturens allra innersta, utan minsta tanke på konsekvenserna.
Ingen vet vilka allergier och sjukdomar som utvecklas av att människor äter gener från virus, bakterier och insekter. Huruvida antibiotikaresistenta gener i maten ger fler sjukdomar som penicillin inte biter på kan vi bara gissa och tro.
Ändå har ”konsument-kämpen” Marit Paulsen i de här frågorna bekänt färg som genindustrins högra hand. När frågan om att förbjuda just antibiotikaresistenta gener kom upp i parlamentet tryckte Paulsens finger på nej-knappen. Hennes insats i frågan blev att driva igenom att man inte ska förbjuda genöverföring från genmanipulerade organismer till andra växter.
Paulsen lyckades på det sättet få med sig parlamentets majoritet på att släppa kontrollen över de manipulerade generna och låta dem korsas med sina vilda släktingar.
Det har redan hänt att en inmonterad gen, med uppgift att samla kväve från luften, har spridit sig till ogräs som därmed blivit våldsamt starkt.
Storbolaget Monsanto har tagit fram en sojaböna som bara tål deras egna kemiska bekämpningsmedel Roundup.
I Paulsens framtid, där det saknas kontroll över de genmanipulerade odlingarna, kan vi se fram emot att behöva äta soja som kräver ett bekämpningsmedel känt för att orsaka leverskador, skada arvsanlagen och minska spermieproduktionen.
Grön genpolitik vore att tillämpa försiktighetsprincipen. Det vore inte mer än sunt förnuft att så länge vi inte vet resultatet av genmanipuleringen, när vi dessutom kan tänka oss skador och mörka framtidsscenarier, så borde inte de genmanipulerade grödorna tillåtas att odlas.
Innan var och en tagit sin personliga ställning ska vi inte hasta fram, låta människan ge sig in i det allra heligaste i ekosystemet, ge företag rätt att sätta patent på liv och streckkodmärka varje växt och djur.
Grön Ungdom kräver att försäljning av genmanipulerad mat i princip förbjuds, och att den mat som innehåller små mängder av genmanipulerade organismer märks. Allt annat är ett orimligt svek mot konsumenterna.
I EU har parlamentet varit den institution som i jämförelse drivit på i frågan om miljön. I jämförelse med de andra organisationerna i EU har det direktvalda parlamentet tagit sitt ansvar och ibland pressat på för konsumenternas räkning.
Nu har bland andra Paulsen förvandlat EU-parlamentet till industrins redskap. Det är ett alltför stort svek mot konsumenterna för att kon-sumentkämpen Paulsen borde kunna sitta kvar i parlamentet.
Bondmoran har blivit ett röstkreatur åt storindustrin, och sådana finns det redan i överflöd i EU-parlamentet.
Om Paulsen vill ha kvar sin plats i parlamentet borde hon fästa större vikt vid vad som sägs av de som röstat på henne för miljöns- och konsumentskyddets skull än vad det som sägs av genindustrins lobbyister.
Gustav Fridolin
Språkrör Grön Ungdom
