Han är postivt til EU, men tycker det är orimligt att alla länder ska ha samma lagstiftning.
Han tror inte att gentekniskt modifierad mat är farligt, men tycker det är en skrämmande tanke att patent på grödor och växter kan hamna i ett fåtal händer.
Han vill ha en statlig livsmedelstillsyn eftersom han tror att det slarvas med livsmedelstillsynen ute i kommunerna. Miljömagazinet har träffat Bertil Norbelie, generaldirektör för Livsmedelseverket, en man som också säger sig kunna förlänga livet för många svenskar om bara hans verk fick ett tiotal miljoner kronor till.

Hur stor budget har Livsmedelsverket?
– Vi har cirka 260 miljoner kronor i budget per år. Av dessa är 120 statliga miljoner och resten är forskningspengar vi kan söka och avgifter som vi får in för den tillsyn som vi utövar. Avgiftsmedlen går åt till tillsyn och till att ta fram nya mätmetoder som behövs i våra kontroller. Det kan till exempel gälla en metod för att kontrollera om en vara innehåller gentekniskt modifierade ämnen.

Hur har EU-inträdet påverkat ert arbete och er budget?
– Efter EU-inträdet har vi inte fått mer pengar, men betydligt mer att göra. Främst när det gäller regelutformning där vi måste ha med folk på plats i EU som arbetar med att ta fram gemensamma regler inom livsmedelsområdet. I dag går cirka 30 miljoner kronor till regelutformning, men även om vi förut lade en del av dessa pengar på att utforma nya regler eller omarbeta gamla regler i Sverige, är det en stor ökning.

Hur har detta påverkat ert övriga arbete?
–Vi har ökat på anslagen till regelarbetet och lagt mindre pengar på forskning och utveckling. Vi ligger också på gränsen till acceptabel tillsyn av de cirka 500 stora livsmedelsindustrier som mejerier, slakterier och dryckesindustrin som vi har ansvar för. När det gäller kunskapen om naturligt giftiga ämnen i livsmedel har vi stora kunskapsluckor som vi inte kan fylla.
– Livsmedelslagstiftningen tvingar oss att lägga mycket pengar på råvarukontroller, men det är inte av råvarorna vi blir sjuka, utan på grund av att vi hanterar maten fel eller äter fel. Vi har i dag fem personer som bland annat jobbar med att informera om hur man ska äta och det är lite då många med mer information och genom att lägga om sin kost marginellt skulle leva lite längre eller lite bättre.
– Vägverket fick sex miljarder kronor för nollvisionprojektet där målet är att minska antalet döda i trafiken från 550 till 450 per år, men det handlar om ond bråd död och stora rubriker, vilket påverkar anslagsfördelningen. Skulle vi få 10-20 miljoner kronor skulle vi kunna förlänga livet för många.
Men salmonella, dioxinskandalen och galna ko-sjukan är ju exempel på problem som har att göra med köttråvaran.
– Jo, men sedan man till exempel upptäckte galna ko-sjukan på Irland har man ändrat sina rutiner. Men främst är det kontrollen av trikiner som jag tycker är för omfattande. Trots att det var 17 år sedan man upptäckte trikiner i kött här på Uppsalas slakteri så har man fortfarande flera tjänstemän som tar halsprov och laboratorieanalyser på varenda gris för att kontrollera detta.

Att ni lägger mindre pengar på forskning. Vad leder det till i förlängningen?
– Har man bra vetenskapligt underlag så är det stor chans att man får igenom sina krav i lagstiftningen i EU och internationellt. Med mindre pengar till forskning kan konsekvensen bli att vi inte klarar av att ta fram det nödvändiga vetenskapliga underlaget och får svårt att hävda vår rätt.
– I stället kan det bli så att andra länder med mer forskningsresurser kan komma att köra över oss och i praktiken bestämma vår livsmedelslagstiftning.

Vad anser du om regeringens forskningspolitik när det gäller satsningar på livsmedelsforskning?
– I den parlamentariska utredningen om svensk framtida forskning betonades vikten av att myndigheter fick pengar så att de kunde skaffa sig goda kunskaper för att sköta sitt arbete. Det innebär att vi i viss utsträckning också måste kunna forska själva.
– Men i forskningspropositionen som sedan kom var detta mycket nedtonat och det fanns heller inga särskilda pengar anvisade för detta.

Hur ser du på gentekniskt modifierad mat?
– När det gäller gentekniska varor är jag inte främst orolig för att det skulle vara farligt ur hälsosynpunkt.
– Men eftersom många är oroliga måste vi ha en bra märkning så att man kan välja vad man vill köpa. Jag är mer orolig för att det kan bli möjligt att ta patent på vissa grödor eller växter och att rättigheterna till dessa kan hamna i händerna på några få personer. Det är en skrämmande tanke.

Hur jobbar ni med att kontrollera om det finns genmanipulerade råvaror svenska livsmedel?
– Vi genomför just nu en stor undersökning där vi studerar majs och sojaprodukter som vi tror kan innehålla genmanipulerade ämnen. I dag tar det tid att kontrollera om en vara innehåller genmanipulerade ämnen och vi saknar pengar för att ta fram mätmetoder som gör att det går att genomföra ett snabbtest.

Vad har du för framtidsvisioner vad gäller ditt arbete som generaldirektör för Livsmedelsverket?
– Jag skulle vilja att vi sysslade mer med information när det gäller till exempel näringslära. Vi har också lagt fram ett förslag om en ny organisation för tillsynen av livsmedel till regeringen. I dag är tillsynen i landets kommuner väldigt ojämn. Vissa gör kontroller 2-3 gånger per år och vissa en gång på fem år. Detta beror på dålig ekonomi, men i vårt förslag ingår att staten ska finansiera tillsynen.
– I dag kontrollerar kommunen också sig själva i vissa fall eftersom de både driver skolkök och är tillsynsmän. Detta kan leda till att man blir tvungen att bötfälla sig själva, vilket kan leda till att man frestas att se mellan fingrarna med regelöverträdelser. I vårt förslag är tillsynsmännen inte anställda av kommunen.

Många upplever att Livsmedelsverket ofta försöker att lugna folket när det har hänt något. Till exempel senast med galna ko-sjukan. Detta kan uppfattas som att ni går industrins ärenden. Hur tror du det påverkar er trovärdighet?
– Att vi har en försiktig attityd beror till stor del på att det finns en rädsla inom verket för att säga för mycket och sedan se det hela resultera i en skandalartikel. Att vi inte går ut och larmar när det finns en misstanke om något, utan ser till vad det finns för vetenskaplig grund för misstänksamheten kan kanske också uppfattas som att vi är för försiktiga.
– Men problemet är att vår trovärdighet är i fara om vi reagerar på rädslor och skriker ”vargen kommer” för ofta och utan vetenskapliga belägg och det sedan visar sig vara fel.

Men att en sak inte är vetenskapligt belagd behöver inte betyda att något är ofarligt. Det kan ju vara så, precis som historien har visat vid åtskilliga tillfällen, att vetenskapsmännen ligger efter kun-skapsmässigt, men sedan upptäcker att de hade fel.
– Ja , det är ju en balansgång som vi alltid måste göra. Vi får inte dölja några faror och heller inte reagera för sent. Det här ställer stora krav på att vi har goda kunskaper för våra beslut. Det har vi på vissa områden i dag, men inte på alla.

Vad anser du om EU?
– Jag är positiv till EU, men tycker att det måste bli mer flexibelt och låta länder och regioner få bestämma mer själva. Att alla länder ska ha en lagstiftning som ställer exakt samma krav på alla länder är inte särskilt rimligt eftersom riskerna med maten kan vara helt olika. Vi hanterar maten olika och har skilda matvanor i olika delar av EU.

Vilka livsmedelsfrågor kommer Sverige att driva under sitt ordförandeskap i EU nästa år?
– Vi kommer att arbeta med att skapa EU:s nya livsmedelsmyndighet. Det blir också mycket arbete med att få fram en gemensam livsmedelslagstiftning i EU. En gemensam lagstifting behövs verkligen eftersom EU-länderna i dag inte ens har en gemensam definition av vad som är livsmedel. Vissa länder klassar till exempel dricksvatten som livsmedel, medan andra bara räknar vatten på flaska som livsmedel. Men inget land har fått ägna sig åt bara det som man har förberett sig på och det kanske blir så att vi får ägna oss åt galna ko-sjukan i stället.

Kenneth Samuelsson