24 000 människor dör av svält varje dag. Det är utgångspunkten för Lena Klevenås engagemang för en global välfärd. Lena arbetar i Attac för att ersätta den nuvarande nyliberala politiken med en politik för utjämning mellan rika och fattiga länder. Hon menar att vi lever i en absurd ekonomi där 95 procent av alla kapitalrörelser är spekulation.
Förbjud TV-kameror i stället för maskerade demonstranter! Då skulle våldet minska.
Lena Klevenås är en av de många människor som i månader före EU-mötet i Göteborg arbetade för att manifestationerna skulle genomföras utan våld. Hon menar att oroligheterna bara var en liten del av Göteborgsmötet.
– Vi lyckades få Göran Persson, Emanuel Prodi och andra toppolitiker att diskutera via storbildsskärm med Jordens Vänner, Forum Syd och Attac. En ledare för de jordlösa lantarbetarna i Brasilien var också uppkopplad.
– Jag satt bland hundratals andra och lyssnade. Diskussionen var en stor framgång. Stämningen var god. Diskussionen blev en stor framgång.
Mötet ägde rum samma fredag som de våldsamma kravallerna i Göteborg.
– Kravallerna pågick bara en kort stund. Om man var i Göteborg strax före eller strax efter märkte man inget. Det var ju inte bråk över hela stan. Jag gick själv över Avenyn på fredagen. Det låg lite gatstenar kringspridda och en del fönsterrutor var krossade. I övrigt var det lugnt. Men den som direkt var med när kravallerna pågick är självklart upprörd.
Attac mot våld
– Vi i Attac beklagar våldsamheterna i samband med demonstrationerna. Attac är en icke-våldsorganisation med icke-våld inskrivet i stadgarna. Samtidigt förstår vi den frustration som många människor känner. Det stora våldet är de oerhörda klyftorna i världen.
Mediernas rapportering om städer som verkar befinna sig i minikrig var helst ett toppmöte äger rum skymmer enligt Lena Klevenås det stora positiva arbete som pågår för ett alternativ till den nuvarande spekulationsekonomin.
– Jag tycker om Attac därför att det är en ja-rörelse, säger Lena med eftertryck. Den vill införa Tobin-skatten och skriva av de fattiga ländernas skulder.
Tobin-skatten är en skatt som nobelpristagaren i ekonomi, amerikanen James Tobin, har föreslagit för att bromsa spekulationen i världsekonomin. Lena Klevenås betonar att mer än 95 procent av alla internationella kapitalrörelser inte har med handel eller investeringar att göra. De är ren spekulation.
– Tobin-skatten är genialisk, framhåller hon. Det är en låg skatt som utgår på varje transaktion. Den som skickar pengar mellan länderna som betalning för varor eller tjänster eller för investeringar betalar bara en gång. Den som däremot för över pengar flera gånger per dag för att spekulera får betala varje gång.
– Man skulle få pengar till global välfärd. Nivåer som 0,05 procent i skatt på varje transaktion skulle antagligen ge skatteinkomster på 100 miljarder dollar per år. Jag skulle bland annat vilja använda de pengarna till att införa ett globalt barnbidrag.
Lena Klevenås tycker att Attac redan har börjat få gehör för sina ståndpunkter. I våras uppdrog riksdagen åt regeringen att utarbeta en globaliseringsstrategi, som Sverige skulle driva i internationella sammanhang. Finansutskottet uttalade att Tobin-skatten skulle vara ett av de medel man borde pröva för att öka stabiliteten i det finansiella systemet och skaffa resurser för att möta globala utmaningar som miljöförstöring, klimatförändringar och minskat bistånd från den rika världen till den fattiga.
Människor är medvetna
Lena pekar också på att människor numera är så medvetna att företagen tvingas börja ta ett socialt ansvar.
– Framtidsanalytikern Bo Ekman samlade för en tid sedan en internationell grupp företagsledare i Tällberg i Dalarna tillsammans med FN-chefen Kofi Annan, berättar Lena.
– FN-chefen sade att FN ställer upp vissa internationella regler för post, tele och flyg som företagen har nytta av. Då tyckte han att företagen kunde ställa upp med att verka för mänskliga rättigheter, miljöskydd och arbetsförhållanden som följer ILO-konventionen. Företagsledarna sade ja!
Samtidigt betonar Lena Klevenås att det inte finns någon som kan övervaka att företagen uppfyller sina förpliktelser.
– Jag tror inte att vi ännu kan kontrollera företagen. Men medvetenheten ökar, ingen vill i dag ha att göra med dåliga företag.
Hon menar också att företagen själva kan vara intresserade av global välfärd, om de ser till sina långsiktiga intressen.
– Av världens befolkning lever 57 procent på mindre än två dollar per dag. De är inga konsumenter. Om Tobin-skatten gav möjlighet till en global välfärd, skulle de människorna börja konsumera. Det skulle skapa en stadig tillväxt.
Skulle inte miljön ta stryk av en sådan tillväxt? Det tror inte Lena. Hon framhåller att extrem fattigdom sliter hårt på miljön.
– Man hugger ned den sista busken, jorden torkar ut, man producerar utan att ha råd att ta hänsyn till miljön. Ökad välfärd gör dessutom att människor skaffar färre barn. Då tas jordens resurser inte lika mycket i anspråk.
Att en förändring av den nuvarande världsordningen är nödvändig tycker Lena Klevenås är självklart. Situationen är absurd. Hon serverar mig några siffror: 24 000 människor dör av svält varje dag. Lena betonar att 90 procent av dessa dör inte av svält till följd av krig eller naturkatastrofer.
– Det hemska är att svältdöden handlar till största delen om den kroniska hungern! Och tre fjärdedelar av dem som svälter ihjäl är barn under fem år.
En annan orimlighet är att penningspekulationen äter upp ländernas resurser för välfärd. Lena Klevenås:
– Spekulationerna kring den svenska kronan i början av nittiotalet kostade oss 100 miljarder kronor. Det fick vi lägga ovanpå det tidigare budgetunderskottet till följd av lågkonjunkturen.
– Fem procent av alla kapitaltransaktioner som görs rör handel och investeringar. Men av dessa fem procent är en tredjedel handel mellan transnationella företag och en tredjedel handel inom sådana företag. Världshandeln är inte konkurrens mellan företag utan konkurrens mellan länder.
– Länderna bjuder under varandra genom minskad välfärd. Man skär ned sociala utgifter, inrättar frizoner utan fackföreningar, har underleverantörer som i sin tur har underleverantörer och i slutändan sitter barn i u-länder på någon bakgård eller underbetalda kvinnor och syr.
Hot för företagen
Lena menar att den nuvarande spekulationsekonomin också börjar bli ett hot för företagen.
– I våras var jag inbjuden att tala på en konferens på Svenskt Näringsliv med säkerhetschefer i företagen. Talaren före mig talade om lås och larm. Jag talade om att näringslivets direktörer borde vara bekymrade över att behöva konkurrera med det enorma spekulationskapitalet, när de skall investera.
– Efteråt kom några chefer fram till mig och uttryckte sina bekymmer för just den saken.
Hur kommer det sig att både socialdemokratiska och borgerliga partier i västvärlden under de senaste 20 åren har satsat på en så här absurd ekonomi. Lena Klevenås hänvisar till den amerikanska språkforskaren och samhällsdebattören Noam Chomsky. Denne har sagt att i en diktatur kan man påtvinga medborgarna diktatorns linje, men i en demokrati är man tvungen att ta makten över tanken.
– Under vänsteruppsvinget på sextio- och sjuttiotalen beslöt den rika eliten i västvärlden att ta makten över tanken genom forskningsinstitutioner, bokförlag och medier. I Sverige fick vi bland annat Timbro, A-ekonomi och premiepensionsfonder.
Andra orsaker finner Lena i hur politiken ser ut inifrån. När hon kom in i riksdagen såg hon som sin uppgift att representera sina väljare och följa det socialdemokratiska partiprogrammet. Hon lade särskilt stor vikt vid miljö- och rättvisefrågor.
JAS-försäljning hyckleri
– Jag var bland annat emot satsningen på JAS-planet. Att sälja det till Sydafrika är rent hyckleri. Nu skuldsätter sig Sydafrika för ett plan som de inte behöver i stället för att satsa på bostäder och annat nödvändigt.
– Öresundsbron var jag också emot av miljöskäl liksom kärnkraften, men den var ingen partifråga.
Demokratin i riksdagsgruppen var enligt Lena Klevenås bristfällig.
– När dåvarande försvarsmininistern Thage G Pettersson ändrade åsikt och sa nej till trampminor i det svenska försvaret bytte riksdagsgruppen inställning över en eftermiddag. Tidigare var jag rätt ensam om den åsikten och ansågs besvärlig.
– Jag tycker inte heller om de dubbla dagordningar man hade. Man talade om att biståndet skulle vara en procent, men sänkte det till 0,7 procent. Ingen annan budgetpost drabbades av så stora nedskärningar.
Lena Klevenås ville också ha en diskussion om vad tillväxt innebar.
– Man kan inte ha ett tillväxtmål som bara uttrycks i siffror. Krig och katastrofer innebär att tillväxten ökar. Mocambique ledde tillväxtligan efter de stora översvämningarna, men landet är fortfarande lika fattigt.
– Man tog inte heller hänsyn till att ett utvecklat land med stor tjänstesektor får mindre tillväxt räknat i procent. Sveriges tillväxt skulle vara lika hög som ett fattigt lands. Men det gick inte att få gehör för några diskussioner om alternativa mål för utvecklingen.
Kunskapsförakt inom s
Slutligen framhåller Lena att det politiska systemet inte gynnar människor som reflekterar:
– En orsak till att socialdemokraterna tog över det nyliberala konceptet är det stora kunskapsföraktet inom partiet. Man skall vara en god arbetare för att väljas in. Men den gamla begåvningsreserven bland arbetarna finns inte längre.
– I politiken har många dessutom målet att göra karriär. Kommer det då in någon i gruppen som ifrågasätter politiken, blir det bara jobbigt.
Partimedlemskapet har Lena Klevenås kvar, men hon ifrågasätter hur länge – om inte partiet börjar gå till vänster igen! Under en vistelse i Frankrike förra året hörde Lena om Attac. Hemkommen läste hon en artikel i Arbetet och tog kontakt med den nya rörelsen. Lena Klevenås kom med direkt. Nu åker hon omkring och håller föredrag om de frågor Attac driver i skolor, kyrkor, partiorganisationer och fackförbund. Överallt tycker hon att intresset är mycket stort. Socialdemokraterna i Lerum utanför Göteborg hade ordnat ett möte med henne. Det kom 250 personer och man fick byta lokal. Kommer det 30 annars, anses det bra.
Att det går att påverka är en djupt liggande övertygelse hos Lena:
– I början av 1970-talet hade jag flyttat till Ödenäs utanför Alingsås. Där fanns en nedlagd skola. Jag engagerade mig för att den skulle öppnas igen. Efter två år kom beslutet att skolundervisningen återupptogs där. Jag märkte att det gick att påverka samhället. Så kom jag in i politiken.
– Nu är uppgiften bara mycket svårare. Jag ska arbeta för att få bort världssvälten!
Erik Lindberg
