Begreppet ”fria” skolor är indoktrinerande nyspråk. Kommunala skolor är oftast friare än de kommersiella.
Skolministern vill nu hindra vinstdrivna skolor (och vårdinrättningar) att ta ut mer än skälig bankränta, kanske 3%. En representant för AB ”Kunskaps”-skolan vill ha 8%.
Den föreslagna regeln är tyvärr lätt att kringgå genom att låta ett separat bolag äga lokalerna och ta ut hög hyra.

Privatskolor segregerar
Skolor med vinstsyfte eller indoktrinering, som gynnar ägarintressen, är en tveksam företeelse.
Sverige blev, genom sin skola för alla, världens mest socialgruppsintegrerade samhälle. Under uppväxten umgicks direktörernas barn med låginkomsttagarnas. Det har varit bra.
Trots orden fri eller privat är det, även i sjukvård och omsorg, skatt som finansierar. Det är bara vinsterna, inte förlusterna, som privatiseras. Vid de allt vanligare konkurserna tvingas skattemedel betala förlusterna. Därtill orsakas stora sociala störningar när hundratals elever plötsligt måste spridas ut på fungerande kommunala skolor.
Bolagsskolorna borde avkrävas att tillsammans bekosta sina konkurser, ex genom försäkring.

Fåtalets valfrihet omöjliggör majoritetens val
En biprodukt till icke-kommunala skolor är valfrihetsyran. Men valfriheten når nästan bara storstadsområdena.
Med valfrihet följer vanligen skolpeng, så skolorna får enbart budget exakt enligt antalet elever, utan det grundbidrag som tryggar de kostnader varje skola har, oavsett elevantal.
Frånvaro av etableringskontroll för fristående skolor och förskolor gör att varje nyetablering sänker budgeten och kvalitén för de redan existerande i området. Större delen av allas budget går då till grunkostnader, allt mindre till läromedel och lärartäthet.
Många låginkomsttagar- och invandrarföräldrar är valfrihetssvaga. ”Valfrihet” leder därför till samhällsklassegregation.
När den enda intäkten beror på antalet elever, kan en skola, trots att den valts av majoriteten 80%, gå ”med förlust” vilket tvingar till nedskärningar eller nedläggning.
Allt fler skolor i skolpengskommuner hamnar i en okontrollerbar ond spiral av allt sämre ekonomi och allt fler avhoppande elever. Bara de skolor som är för stora för att ge social tryg
ghet gynnas.
Ideellt/kooperativt är allt annat än girighetsdrivet
Man kan dela in ”fristående” skolor i tre kategorier:
• ideella/alternativpedagogiska
• föräldrakooperativa
• vinstsyftande/bolagsprivata.
Sammanlagt finns det 500 sådana grundskolor.
Skolor som berikar samhället med alternativ pedagogik, såsom Montessori och antroposofins Waldorf, samt andra ideella behandlades tidigare styvmoderligt av det offentliga. Och föräldrar i glesbygd förmenades rätten att driva föräldrakooperativa skolor.
Men behöver vi vinstsyftande bolagsskolor? Risk finns att de sparar bort gymnastiksal mm, eller väljer ”billiga” skolböcker, som inte bara saknar ekologisk varsamhet, utan innehåller både reklam och vinklad text som gynnar exploaterande företag. Bolagsskolor tenderar också att lämna över alla resursbehövande elever åt kommunala skolor.

Är ”fri”skolor skrupelfria?
När riksdagen öppnade slussarna för icke-kommunaldrivna skolor, var det nog alternativ pedagogik och föräldrakooperativ som man tänkte på, knappast en tillväxt av bolagsskolor med syfte att dränera skolbudgeten genom vinstutdelning till ägare. Man avsåg nog inte heller indoktrinerande skolor för särintressen.

Är vinst servicens syfte?
Det är dags att stävja att en kommersiell, mekanisk och industriell syn på människan tar över. I åratal har föga framsynta kommunledningar låtit snålhet bedra långsiktig vishet för folkhälsa och samhällsekonomi.
Genom att i offentlig service plantera in irrelevanta begrepp som ”underskott” och snäv och kortsiktig ”lönsamhet” krossas eller utarmas seklers sociala landvinningar. När beslutsfattare, som bestämt anslagen, pekar ut en skolas ”underskott”, handlar det faktiskt om att de själva haft ett underskott av insikt eller vilja att ge tillräckliga resurser.
Men genom ordvalet överför ledningen skulden för resultatet av sina egna undermåliga beslut. Dels läggs skuld på personalen, som stigmatiseras, trots sina beundransvärda försök att klara uppgiften med otillräcklig budget. Dels stämplar man redan utsatta bostadsområden, som förtjänat att få generella extra resurser. Därtill riskerar utsatta individer inte få de resurser de har medmänsklig rätt till – även enligt lag.
Redan det att manliga lärare blir allt färre stämmer till eftertanke. Den kommunala servicen, som i skolvärlden, hålls flytande genom medkännande kvinnors oavlönade överarbete.

Demokratisk samhällsplanering behövs
Det är dags att sluta avhända oss framsynt samhällsplanering, sluta låta förtal av social ingenjörskonst leda till att den överges för marknadens girighetsstyrda asociala ingenjörskonst. Förment ”avreglering” betyder oftast att regler och riktning inte längre formas av demokratiskt påverkbara organ utan överlämnas till vinstintressets maktgrupper i slutna rum.

Roland von Malmborg Ragnhild Pohanka
Hjördis Herlitz

Svälter utförsäljningsivrare ut
våra kommunala skolor?

Nacka är styrt av moderater som vill visa upp en privatiseringens spjutspetskommun. De har sålt ut elverk och städbolag och mycket mark. Åldringsvård och hemtjänst läggs på privatbolag. Varenda kommunal bostad har sålts, så flyktingar och behövande har placerats i byggfuttar eller dyra hotell.
Moderata ledningen skryter först över stora anslag till skolorna. Sedan brandskattar man kommunala skolor med 1500:- per kvm/år internhyra till kommunen. Därigenom flyter medel, som ser ut att gå till skolans innehåll, istället till annan kommunal verksamhet – för att hålla skatten låg.
En skola med 300 elever debiteras 4 miljoner i årshyra, en tredjedel av budgeten, över tio tusen per elev. Men när hela skolbyggnader avyttrats till privatbolag har regimen sålt för, i ett fall 7 miljoner, i ett annat 700.000:-, motsvarande bara 2 års, respektive 4 månaders internhyra! 

Bolagsskolor profiterar
I Mölndal gavs en bolagsskola ensamansvar för ett område, i strid mot lagen. Trots generösa villkor gick den i konkurs, varvid kommunen tvangs betala både dess förluster och nya startkostnader.
I Nacka visar det borgerliga blocket den typ av offentlig förmyndarmentalitet och klåfingrighet som de brukar beskylla andra för.
De kan inte pådyvla privata förskolor att acceptera närmsta skolrektor som frånvarande ”föreståndare”. Genom att göra så mot flera kommunala fick de personalen att önska privatisering.
De kan inte lägga ner privata skolor eller deras högstadier. Men de la ner kommunala Lännboskolan, trots föräldraprotester. Motiveringen: 250 elever är för få! Sedan lät man ett privat skolbolag köpa inredningen för en struntsumma – bara 75.000:- behövde betalas för skolans av dyr professionell personal komponerade bibliotek.

Bolagsskolan behövde inte betala hyra för hela lokalen och slapp ta över flera års kumulerade ”underskott” på 4 milj (för bl a inredning och bibliotek), vilket som besparingskrav tyngt ner den tappert kämpande kommunala personalens arbete. Kommunala personalen erbjöds aldrig att få börja på en ny, skuldlös kula. Detta är inte konkurrens på lika villkor.
Den nya kommersiella Lännboskolan har 150 elever, ändå berömmer sig moderaterna över att ha skapat en ”fri” skola i området…
I senaste budget krävde (m) att ”överskott” från kommunala skolor ska betalas tillbaka till kommunen, medan bolagsskolor får behålla… 

Köp- och säljkult
Moderatledningen har skapat en köp-och-sälj-kultens produktionsnämnd. Över bolagsskolorna har den inget inflytande. Men förra våren trampade den in som en elefant i kommunala Alléskolan och annonserade att man tänkte lägga ner det ”olönsamma” högstadiet till hösten. Då valde flertalet icke-invandrarföräldrar omedelbart längre bort liggande skolor.
Nedläggningen blev ej av, men inhoppet ledde till att skolan, istället för två integrerade sjundeklasser, fick en jätteklass med nästan bara invandrare. Samt att skolans budget under minst tre år berövas en miljon om året i skolpeng.
Det visar att ”valfriheten” på sikt blir nonsens. Om 20% av föräldrarna fortsätter att välja bort en närmiljöskola, bestjäl de valmöjligheten för de 80% som vill ha kvar en skola i lokalsamhället.

Roland von Malmborg