För över gods till tåg, som i Schweiz
Lastbilskrocken med dödsbrand i Sankt Gotthardtunneln, den tredje viktigaste förbindelsen förbi alperna, visar brister i trafiksystemet – mötande filer utan mitträcke, bristande körförmåga hos dåligt utbildade, trötta lastbilsförare och för stor vägtrafik.
Tack vare tågen bröt inte nord-sydgodstrafiken genom Schweiz samman efter olyckan, rapporterar Frankfurter Allgemeine Zeitung: Tågtunneln är lyckligtvis ett från vägtrafiken skilt rör. Olyckan gav trafikministern vatten på sin kvarn, ytterligare ett tågtunnelrör genom Sankt Gotthard var redan beviljat.
Ett folk på rätt spår
Det är inte lätt för Schweiz att försvara sin tågsatsning mot omgivande EU-länder. Transitsträckan genom landet är bara 30 mil, och att omlasta godset till tåg möter motstånd från åkerierna.
Gränspasseringarna kräver tyvärr en tungrodd byråkrati.
Att gods på tåg ändå är väl utbyggt i Schweiz har med landskap och starkt utvecklad direktdemokrati att göra:
Befolkningen har inte, till skillnad från många andra länder, resignerat inför en ökande, bullrande och osande lastbiltrafik. Buller ekar i de trånga, tätt befolkade dalgångarna. I folkomröstning efter folkomröstning tvingar medborgarna bort tung trafik.
Kringfarter - en återvändsgrändspolitik
Sverige har inte bergspass och är inte lika tätt befolkat som Schweiz. Här tror vi oss ha gott om naturutrymme för att flytta en ökande och störande tung trafik en bit bort. Det blir kringfartsleder. Men problemet skjuts bara framåt några år. När orter växer börjar de bekväma, högtrafikerade lederna åter störa och skapa nya barriärer.
Det satsades optimistiskt på ”kringfartsledspolitik” i Tyskland på 60- och 70-talet, innan miljörörelsen vaknade. Men metoden tar sig inte an problemets kärna, utan skjuter bara problemen framför sig några år, på samma sätt som högre skorstenar och längre avloppsrör ut i havet gjorde.
Minska behovet av frakt
Måste vi ha så långt? Till sjukhus, köpcentra, mejeri, skola…?
Måste vi ha så mycket och så långtifrån? Danskt konserveringsmedelsbröd och giftvaxade argentinska höstäpplen?
Måste vi frakta och byta franskt källvatten mot norrländskt?
Varför göra där, vad vi kan göra här? Måste svenska bruna bönor bollas till burkning i Belgien…
Ta vara på tåg
I Sydhalland finns ett frapperande exempel på felsatsning och felutnyttjande inom frakten. Trots att det finns en upprustad järnväg från västkusten mot landets inre som ansluter till stambanan (Halmstad – Markaryd – Hässleholm) byggs den parallella landsväg 117 ut för att ge bättre förbindelse från kust till kust – för långtradare. Järnvägen är underutnyttjad för godstrafik, och persontrafiken las dessvärre ner för 12 år sedan.
Det saknas långsiktig och ekologisk (= sant ekonomisk) insikt på alla trafikpolitiska nivåer. Med ökad vägsatsning förstörs orörd natur, samtidigt som lastbilstrafiken, och dess andel, bara växer.
Järnvägens godstrafik har ställts vid sidan om, bland annat genom en huvudlös uppsplittring av banor, underhåll, vagnpark och drift i oliika konkurrerande, separatägda bolag, medan biltillverkarna tillåts fusionera ”för ökad synergiverkan”.
Det är hög tid att miljörörelser gör motstånd, och att regering och riksdag tar lärdom av Schweiz.
Susanne Gerstenberg Roland von Malmborg
